2012-09-12

En man som heter Ove

"Han var en man av svart och vitt. Och hon var färg. All hans färg."

För ett par veckor sedan fick jag en förfrågan på mail om jag ville vara med och bokcirkelchatta via boktipset.se om En man som heter Ove tillsammans med bland annat författaren Fredrik Backman. Eftersom det lät som en kul grej så tackade jag ja trots att jag varken hört talas som boken eller var helt säker på att det var en bok för mig. Men så här i efterhand måste jag säga att jag är otroligt glad och tacksam att jag fått läsa den här boken, att få lära känna Ove, Parvaneh, katten och alla andra människor som bor i det inte längre så lilla radhusområdet.

Ove är 59 år gammal och har precis fått sluta på sitt jobb. Ove är en bitter person som inte förstår sig på människor utan vill hellre ha raka linjer och vinklar. Han bor i ett radhus i ett radhusområde där  skogen har försvunnit som fanns där när han och hans fru Sonja flyttade in i huset. Ove har inte varit borta från jobbet en enda dag i sitt liv och han brukade vara ordförande i bostadsrättföreningen innan han en dag råkar ut för det som han kallar statskuppen och han blir avsatt. Dessutom tycker Ove att det är jätteviktigt att allt är som det alltid har varit, t ex har Ove kört SAAB i hela sitt liv och det finns det ingenting något/någon kan ändra på. Alla andra är dumma i huvudet.
Men så en dag flyttar en ny familj in i ett av grannhusen, mitt när Ove är fullt upptagen med att skruva upp en krok mitt i taket. Det verkar som om någon håller på att riva hela huset. Ut ur huset rusar Ove och får se hur den nya familjen backar in i hans brevlåda. Kan ingen köra släp nu för tiden och dessutom ÄR DET FÖRBJUDET ATT KÖRA BIL I BOSTADSOMRÅDET.
Helt plötsligt är ingenting som det ska vara längre.

Jag skulle kunna beskriva boken med tre ord, värme, kärlek och humor. Men den är så oändligt mycket mer. För den handlar även om ensamhet och om sorg och om vänskap. Vågar man titta på djupet i den här boken så är den otroligt sorglig men den är skriven med sådan humor så man kan inte låta bli att skratta. Bitvis skrattar jag så att jag nästan är dubbelvikt. Nästa stund gråter jag. För det här är verkligen en bok som berör mig i det innersta. Jag har väldigt svårt att skriva ihop något om handlingen utan att faktiskt avslöja för mycket, för du som läsare måste få upptäcka det själv. Jag skulle kunna hålla på i det oändliga med att lovorda boken för för mig var det verkligen kärlek, om inte från allra första sidan, så i alla fall ifrån den tredje. Så läs och älska. För kärlek är nog det där enda ordet som behövs för att beskriva Fredrik Backmans debutroman. Helt klar årets bästa bok och jag kommer att rekommendera den till alla som vill höra på.

Anders (en av grannarna) berättar att det lilla mähät (Oves namn på Anders flickvän)  har varit otrogen mot honom i ett par månader.
"-Usch, utbrast Parvaneh, Jimmy och Patrick i en mun.
- Han kör Lexus, tillade Anders.
- USCH, utbrast Ove."




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar