En julsaga

I min familj har vi haft vissa jultraditioner, precis som man förmodligen har i alla familjer som på något sätt firar jul. Till exempel firar vi alltid den 23 med skinkmacka och tittar på Den Lilla åsnan. Vid första advent tände vi alltid kakelugnen och drack glögg och åt pepparkakor. Och någon av alla juldagarna plockade vi också fram pop-up boken En Julsaga av Charles Dickens. Jag, syrran, mamma och pappa - alla kröp vi upp i den stora sängen och hade högläsning och hjälptes åt att öppna luckorna i boken. Det är mitt första minne av En Julsaga.

Mitt andra minne är Disneys variant där Joakim von Anka spelar den snåle Scrooge som under julnatten besöks av tre andar. Filmen är så otroligt mysig och den har gjort att historien fastnat ännu mera på min bokhinna.
Fler filmer har sedan passerat, många bra, andra kanske inte lika bra. Oavsett så är historien fantastisk.

Men nu har jag skapat mig ett nytt minne och en ny tradition. Som jag skrev om tidigare så fick jag B/Wahlströms nyutgåva av boken i julklapp. Redan på julaftonsnatten när vi kom hem efter allt firande satte jag mig att läsa. Dagen efter var den utläst. Den är perfekt läsning helt enkelt. Och boken i sig är helt fantastiskt vacker. Underbara bilder, vacker prägling av ett järneksblad på själva boken, lättläst text som ändå känns väldigt autentisk och inte förenklad för att passa barn. Det var helt enkelt en mycket trevlig lässtund jag och boken fick tillsammans.
Jag älskar historien - om att julen tar fram det bästa ur varje människa, även om man är så fördärvad som Scrooge är.

Det finns egentligen inte så mycket mer att säga än att jag tycker att detta är en bok alla borde läsa. Den är vacker och det är en historia som levt i långt över hundra år och lär leva lika länge till. Så jag rekommenderar den varmt. Och min nya tradition får väl helt enkelt vara att jag ska läsa den många jular framöver.