Epidemin

Epidemin är inte en ny bok av Harlan Coben som jag trodde när jag först började läsa den. Ska jag vara ärlig så vet jag inte om den är nyöversatt eller om den helt enkelt bara fått sig en lite uppiffning förra året. Men egentligen spelar det ingen som helst roll för boken är bra, riktigt bra och jag har väldigt svårt att lägga den ifrån mig. Så pass att jag sträckläste 400 sidor igår. Det kallar jag läsupplevelse...

Boken utspelar sig i början av 90-talet i New York. Aids har börjat titta fram. För vissa är det en epidemi - en farsot - som gud har skickat till världen för att rena den från sådana styggelser som homosexualitet. Så tycker man inte på den lilla forksningskliniken, utan där är man istället i fart med att ta fram ett botemedel, bara man kan får behålla sina forskningsanslag från staten.
Men helt plötsligt börjar någon mörda homosexuella och alla offer verkar ha en anknytning till kliniken. Samtidigt drabbas även den kända basketspelaren Michael Silverman av någon konstig sjukdom - kan det var aids. Hans fru Sara och polisen Max Bernstein sätter fart med att gräva i mysterierna.

Som sagt så var jag inte beredd på att den här boken skulle utspela sig i början av 90-talet när jag började läsa. Därför stod jag lite frågande till de åsikter som fanns för de homosexuella. I och för sig USA men det var så himla hemligt, skämmigt och fult så jag var väldigt fundersam. Men när jag väl förstod att den inte utspelade sig i nutid så landade jag mycket bättre i min läsning.
Det är en deckare men den innehåller så otroligt mycket mer än bara deckargåtan. Den visar tydligt på människors fördomar och okunskap. Jag tycker det är skrämmande att för enbart 20 år sedan så sågs aids som något fult - något som straffade den som syndade. Hållå! 1990-talet liksom. Jag var ju till och med född då.
Handlingen är otroligt bra måste jag säga. Jag gillar hur det börjar med ett självmord, sen mord, sen konspiration och mycket, mycket mer. Och mitt i händelsernas centrum står kliniken. Allt kretsar kring kliniken och deras botemedel. Jag gillar också Cobens karaktärer som faktiskt inte är alltigenom sterotypa. Sara är visserligen otroligt vacker, har det fantastiska jobbet som journalist. Men hon är ganska sjuklig och går med käpp och benskena. Max Bernstein - polisen - är själv homosexuell utan att ha kommit ut ur den  kända garderoben, han har ticks och beter sig inte som de typiska poliser som man läser om så ofta. Stort plus till detta.

Jag gillar Harlan Cobens böcker och den här var absolut inget undantag. Kanske är det så att jag gillar böckerna om Myron Bolitar lite mer men de fristående är väldigt läsvärda och jag kan varmt rekommendera denna.

Tack Pocketförlaget för recensionsexemplaret.