Allt jag önskade av Lucy Dillon

Caitlin och Patrick har bestämt sig för att gå skilda vägar. Detta blir lite extra jobbigt när det ska bestämma vem som ska ha barnen och framför allt var och när. Det bestäms att när det är Patricks tur att ha dem ska han ha dem hemma hos sin syster Eva, eftersom han själv har tvingats flytta från stan och det blir på tok för långt för barnen att åka varannan helg. 

Eva å andra sidan är ganska nybliven änka och jobbar hårt för att komma över sin makes död. Till sällskap och tröst har hon två mopsar. Hela hennes lugna värld ställs lite på enda när syskonbarnen invarderar hennes hem. Framför allt tar hon Nancy till sig. Nancy, 5 år gammal som har slutat att kommunicera med omvärlden.

Den här boken kom som en överraskning till mig i brevlådan och trots att jag tidigare inte varit något jättefan av Dillon så började jag läsa med en gång. Jag behövde något komplement till alla deckare och barnböcker jag plöjt på senare tid. Vi kan väl säga som så. Det var välbehövligt med breaket, men jag är fortfarande inte ett av författarens största fan. Jag kan egentligen inte direkt finna några fel på boken men den griper aldrig riktigt tag i mig. För mig finns det ingen karaktär jag verkligen vill knyta an till. Caitlin är jag faktiskt inte alls speciellt förtjust i, upplever henne som ganska så egocentrisk och tjurig. Framför allt kommer det en scen ganska så långt in i boken som helt raserar mina tankar om henne. Tänker inte gå in på vad det rör sig om men om ni läser kanske ni förstår. Eva å andra sidan tycker jag lite bättre om, men jag tycker att hon är lite mesig och inte vågar stå på sig. Detta är säkert avsiktligt gjort av författaren, men det gör inte att jag tycker bättre om henne. 

Det jag däremot gillar i boken är barnen och deras relation till Evas hundar. Just hundar är ju ett tema i Dillons böcker och det gillar jag, även om det ibland blir lite väl sockersött. Men barn och djur och då framför allt ihop är något som nästan alltid går hem.

Allt jag önskade får 3/5 i betyg av mig.

Tack Forum bokförlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Helgfråga v. 17

Den här frågan hade jag tänkt att jag skulle svarat på i går kväll, men så ville dottern inte på något sätt komma till ro förrän straxt efter nio och då valde jag att läsa istället. Mycket bättre...
Men nu ska jag försöka mig på att besvara Mias helgfråga.

Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar?

Tipsa gärna om en bok ni tror inte fått så mycket uppmärksamhet om det inte vore för oss bokbloggare.

Jag tror helt enkelt att det handlar om att synas... och om pengar. Bloggar är ett lättillgängligt media i dagens samhällen och jag tror personligen att fler och fler läser bloggar istället för kultursidorna i de stora tidningarna och därför når förlagen ut till en större allmänhet, dessutom för en billigare peng än vad det kostar att trycka reklam. Dessutom kan man ju promota fler böcker än kanske enbart de största titlarna genom att skicka ut dem till läsare, både bloggare och t.ex till instagrammare. För jag tror vi alla kan vara ense om att vi är en utmärkt reklampelare. Men det gör mig ingenting. Jag tycker om att få hem böcker i brevlådan, jag tycker om att läsa dem, och jag tycker om att skriva på bloggen så det är win-win för alla parter.
Jag kan inte direkt tipsa om någon enstaka bok som har vunnit på att bloggas om men på det stora hela tror jag att det handlar om de lite mindre titlarna och författarna. För debutanter måste det vara lysande. En bok som Törst av Jo Nesbø får ju sin reklam ändå för att folk känner till både författare och serie, men böcker som kommer från ett lite mindre förlag och där författaren inte är en storsäljare redan, vinner definitivt på det.

Krigstid av Elisabeth Östnäs

Denna recension kan innehålla spoilers från tidigare del i serien.

Hela Turids by är nedbränd. Varjagerna kom och Turid tvingades gömma sig i skogen tillsammans med sin slav Unna. Hennes enda tröst just nu är att försöka ta sig till Frode som är hennes trolovade och se om han fortfarande vill ha henne. Samtidigt drivs hon av hämndbegär.

Jag tyckte väldigt, väldigt mycket om första boken i serien om Sagan om Turid - Kungadottern. Det var en bok som jag plockade upp lite på chans på bokmässan förra året och som jag i slutet kom att älska. Men den boken slutade med en riktig cliff-hanger så väntan och längtan har varit stor efter fortsättningen. Nu är den dock läst och jag blev inte det minsta besviken trots ganska stora förväntningar. Visst, jag kan kanske inte påstå att jag blev fullt lika hänförd av fortsättningen, men det beror på att jag nu visste vad jag skulle vänta mig. Men återigen möts jag av en väldigt välskriven historia som känns trovärdig, lärorik, spännande och gripande. Det är precis vad jag vill ha i en bok. Jag tycker att Turid som karaktär växer. Ibland är hon lite bister och butter och inskränkt, men hallå - hon är tonåring. Däremot tycker jag nog inte att hennes sorg får tar så stor plats. Den borde egentligen vara en mycket större del av henne eftersom hon förlorar i stort sett alla som betyder något för henne.
Unna som karaktär gillar jag. Framför allt gillar jag hur hon som träl porträtteras och jag tycker absolut att det är viktigt för den något yngre generationen (och min med för den delen) få en förståelse för hur man kunde äga andra människor och hur dessa betraktades som mindre värda en kreatur. Det är väl i och för sig en ögonöppnare som många i samhället skulle behöva få.

3 anledningar till varför Krigstid är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. För att boken verkligen ger en inblick i livet under svenska/danska vikingatiden. Det ges en inblick i asatron, i vidskepelse och i seder och bruk. Personligen är jag ju så himla intresserad av allt det där så det passar mig helt klart perfekt.

2. Tidigt i boken stöter Turid och Unna på Det vandrande folket. Detta folkslag ger i alla fall mig vibbar av romer och det var en väldigt intressant aspekt av boken. Anledningen är väl kanske först och främst till att även i en tid då man trodde på väldigt många olika gudar, seder och i stort verkade ganska så förstående för varandra (i alla fall får jag den uppfattningen när jag läser boken) så betraktas detta rotlösa folk som bringare av otur och blir många gånger bortkörda från byar.

3. Jag har alltid haft ett litet gott öga till bersärker. Inser själv att det är en väldigt udda sätt att uttrycka sig men det jag menar är att jag tycker det är fascinerande att läsa om. Av någon anledning gillar jag att läsa om hur olika människor beter sig i krigssituationer. Udda, jag vet men jag kan inte hjälpa det.

Krigstid får 4+/5 i betyg av mig.

Tack Berghs förlag för recensionsexemplaret.

Tidigare bok i serien är Sagan om Turid Kungadottern.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Några snabba recensioner

Jag ligger så vansinnig efter med recensionerna som vanligt. Eller rättare sagt så är det väldigt länge sedan jag läste ut de få böcker som väntar på att recenseras så därför tänker jag lätta lite på samvetet och göra några korta recensioner. Samtliga böcker är recensionsexemplar.

Ormens skugga av Rick Riordan

Det här är tredje och sista delen i Kanekrönikan som handlar om syskonen Sadie och Carter som har fått i uppgift att skydda världen från Kaosguden Apep. Nu närmar det sig uppslutningen och med den så blir allt farligare och farligare och fler och fler Egyptiska gudar vävs in i historien.
Jag kan inte låta bli att gilla den här boken väldigt mycket. För som vanligt med Riordan så är det högt spännande tempo blandat med en stor dos humor. Extra kul är det att vi på jobbet den här termin har lärt oss en massa om och lekt egyptisk mytologi och barnens favoritfigurer har helt klart varit Apep och Bes (som också är med i berättelsen).
Ormens skugga får 4/5 i betyg av mig.
Tack Modernista för recensionexemplaret.

Utvald av Meredith Wild

Erica har precis tagit examen från college och nu tänker hon satsa fullständigt på sitt nystartade internetföretag. Men för att kunna göra det så krävs det kapital och det är inte det lättaste. Under tiden möter hon Blake, som har gott om kapital men som kanske inte är beredd att satsa på hennes företag. Däremot känner han att han gärna satsar på henne.
Jag streck-läste den här boken i en sittning. Kunde inte lägga den ifrån mig och lite romantik och hett sex var precis vad jag behövde vid det tillfälle som boken kom i min hand. Själva storyn i sig är kanske inte omvälvande på något sätt (möjligtvis med tanke på att Erica är en väldigt stark person) men den är relativt välskriven och väldigt underhållande. Ibland behövs det inte mer än rätt bok vid rätt tillfälle.
Utvald får 4+/5 i betyg av mig.
Tack Bookmark för recensionsexemplaret.

PAX Näcken av Åsa Larsson och Ingela Korsell

Vi har nu kommit till sjätte delen i den alldeles underbara barnserien. Jag älskar serien i stort och den här boken är inget undantag. Isen ligger nu tjock i Mariefred men trots det så går folk genom isen. SÅ även Alrik. Det verkar inte bättre än att det nya övernaturliga fenomenet är Näcken. Samtidigt är Viggos och Alriks morsa på besök i staden. Det komplicerar det hela ytterligare.
Jag kan bara säga - har ni inte läst den här serien så tycker jag absolut att ni ska ge den en chans. Den är så välskriven och den tar verkligen sin åldersgupp av läsare (pojkar i 10-12 års åldern) på allra största allvar. Jag som vuxen läsare blir på riktigt rädd men kan ändå inte släppa den. Hade jag fått de här böckerna i händerna när jag gick på mellanstadiet hade jag nog älskat dem ännu mera. (Om det går). Däremot tycker jag nog inte riktigt att det här är den starkaste boken i serien, men ändå tillräckligt bra.
Näcken får 4+/5 i betyg av mig,
Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret.

4.50 från Paddington av Agatha Christie

På tåget mellan Paddington Station i London och Brackhampton blir Mrs McGillicuddy vittne till hur en man stryper en kvinna på ett passerande tåg. Hon tas inte riktigt på allvar av varken polisen eller tågstationsbiträderna utan de tror att hon har drömt. Tur då att hon har en väninna vid namn Miss Marple. Miss Marple klurar lite snabbt ut hur det har gått till och skickar vännen Lucy Eyelesbarrow att spana runt lite på det stora gods som ligger i närheten av järnvägsbanan.
Det här är en av mina absoluta favoriter när det kommer till Agatha Christie. Jag har tidigare lyssnat på den ett par gånger och jag minns också att jag för många år sedan såg den som film. Trots detta så är mycket av handlingen bortglömt hos mig. Jag tror mig komma ihåg mördaren men vägen dit är ganska luddigt. Så det var väldigt trevligt att få läsa den nu och återigen åteknyta bekanskapen med alla karaktärerna.
4.50 från Paddington får 4/5 i betyg av mig.
Tack Bookmark för recensionsexemplaret.

Rosensällskapet av Marie Lu

Det här är andra delen i serien om Den Unga Eliten, en liten klick människor som har överlevt en dödlig sjukdom och inte bara överlevt den utan också kommit ifrån den med magiska förmågot. Huvudkaraktären i boken är Adelina som kan manipulera världen runt omkring sig genom att skapa illusioner. Dessa är dock alltid väldigt mörka och hon suger till sig energi från människors rädslor. Hon har blivit utesluten ur Den Unga Eliten och bestämmer sig därför att själv försöka ta makten. Hon är trött på att vara utanför och att bli illa behandlad. Så låt maktkampen börja.
Jag tyckte väldigt mycket om första boken i den här serien, men tyvärr hade jag glömt bort ganska mycket av handlingen när jag väl kom till den här boken. Det gör att jag har svårt att komma in i historien och har man dessutom världens längsta lässvacka så blir det jobbigt för mig att läsa. Det tar långt över en månad att avsluta den. Jag tycker nog över lag att den är lite i det mörkaste laget, eller i alla fall för mitt humör. Adelina är absolut inte en karaktär jag knyter an till utan hon blir bara mörkare och mörkare i sitt sinne ju längre berättelsen går och just den här gången har jag svårt för det. Hon är allt annat än sympatisk och jag kan inte heja på henne i maktkampen. Så tyvärr var den här boken lite av en besvikelse. Trots det måste jag nog läsa nästa del också. Vill ju veta hur det ska gå.
Rosensällskapet får 3/5 i betyg av mig.
Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

En fransk flicka som är blind. En tysk pojke som inget heller vill än att slippa gruvorna och få bli ingenjör. Flickan bor i en ockuperad stad vi franska kusten. Pojken får en plats i den skola där bara eliten ska tränas. Tiden är andra världskriget. Förutsättningarna är väldigt olika. Samtidigt är flickan och pojken densamma. Två nyfikna barn på väg att bli vuxna i en av historiens mörkaste tidpunkter.

Den här boken är något alldeles speciellt. Den är något helt nytt - i alla fall för mig. Den är vacker. Den är stillsam. Den har bland de vackraste språk jag har stött på någon gång. Det liksom vimlar av vackra meningsuppbyggnader och språket får visa vad det går för.
Jag har egentligen svårt att säga exakt vad boken handlar om. Det är mycket två människors uppväxt under förhållanden som är allt annat än idealiska. Mer är det inte... möjligtvis med undantag av en viss diamant som kanske, kanske inte innehåller en förbannelse. Fast ärligt talat så känns den biten ganska så meningslös.
Jag är lite, lite besviken på slutet. Inte för att boken slutar fel - utan snarare för att författaren vill krama ut det allra sista av berättelsen. Jag var färdig ett par kapitel innan boken var färdig så att säga. Men jag kan förlåta det för boken är så bra ändå.

3 anledningar till varför Ljuset vi inte ser är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Språket måste helt enkelt få en egen punkt här. Egentligen hade jag nog kunnat bjuda ett citat för varje anledning till att njuta av boken. Men jag nöjer mig med ett:

"Luften är ett bibliotek och ett arkiv över alla liv som levts, alla yttranden som fällts, och varenda utsänt ord ekar fortfarande där inne."

2. Karaktärernas komplexitet. De känns verkligen levandegjorda och hos varje karaktär finns det något för mig att sätta mig in i. Det är inte alltid att karaktärerna väcker varma känslor - hallå vi befinner oss faktiskt i en nazistisk skola. Men även hos de karaktärer jag verkligen inte tycker om finns där ett litet mått av att de faktiskt är människor. Medmänsklighet är fel ord att använda, men levande och komplexa är de i alla fall.

3. Relationerna, först och främst runt flickan (Marie-Laure) men även lite hos pojken (Werner) är otroligt vackra. Det finns hela tiden vuxna människor runt dem som  i de allra flesta fall är godhjärtade och enbart vill dem väl. Flickans pappa, hennes gammelfarbror och hushållerskan madame Manec - alla gör det allt för Marie-Laure, men det är också ömsesidigt och sunt. Egentligen helt normala familjerelationer under mörka förhållanden.

Ljuset vi inte ser får 4+/5 i betyg av mig. Det där slutet drar ner lite på det hela.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Tre koppar choklad av Care Santos

En chokladkanna, som sakta men säkert tappar sina delar, men som är av stor betydelse för många. Vi får följa kannan genom historien, i tre generationer, modern tid, slutet av 1700-talet och början av 1700-talet. 
Nutid - en komplicerad kärleksrelation mellan tre människor
Sent 1700-tal - klasskillnader och opera
Tidigt 1700-tal - nyttan av choklad och kanske lite revolution

Som ni kanske märker har jag väldigt svårt att beskriva vad den här boken handlar och det har dels att göra med att jag upplever det som en väldigt komplicerad historia som saknar direkt handling. Boken är uppdelad i tre delar (alla lika stora) och det är totalt olika berättelser som bara har den gemensamma nämnaren - chokladkannan. Och det hade väl för all del kunnat bli bra och ibland skiner det igenom lite, men sen tycker jag mest att det är substanslöst.
Den första delen är den jag gillar minst. Ärligt talat så begriper jag inte mycket. Det är mest en inre dialog och massa tillbaka blickar i Saras liv - hur hon valde Max medans det var Oriol hon ville ha. Nej det här var inte alls bra tyvärr. Jag tyckte bara väldigt illa om Sara och läsningen gav mig ingenting. Dessutom slutade det väldigt abrupt.
Del två är för all del betydligt bättre. Här får vi följa tjänsteflickan Aurora. Här handlar det mer om samhället och hur det påverkade människorna. Vi befinner oss stora delar av historien på Barcelonas operahus och det är helt okej för mig. Men ska jag vara ärlig så även om det är betydligt bättre så är det tyvärr inte speciellt minnesvärt.
Sista delen är helt okej. Här handlar det om ett sändebud från franska hovet som har gett sig av till Barcelona för att försöka ta reda på hemligheten med deras fantastiska chokladtillverkning. Det är samtidigt i tid med den amerikanska frhetskriget och i bakgrunden av berättelsen så finns de franska sympatisörer för amerikanernas sak. Men viktigt för historien är helt klart sändebudets kärlek och så givetvis chokladen.
Även om det här är en ganska så dyster recension (för jag gillade inte boken väldans mycket) så finns det absolut saker som gör den lite extra intressant. Jag gillar det faktum att varje del av boken är skriven på olika sätt. Det är du form och jag form och brevform om jag inte kommer helt fel ihåg det. Oavsett så tycker jag det är skickligt gjort och det hjälper definitivt till att särskilja delarna och det ger dem deras egna personliga prägel. Och så gillar jag som sagt också tanken om att följa ett föremål genom tiden. Jag gillade också att författaren gick från nutid till dåtid. Det gjorde ju det hela lite annorlunda.

3 anledningar till varför Tre koppar choklad är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Hallå - det handlar om choklad. Jag är inget jättefan av choklad men jag önskar och inbillar mig att jag är det och jag kan ju inte låta bli att bli extremt sugen. En kopp varm choklad bredvid sig hade ju inte gjort något om det inte varit så att jag läste boken när det var plus 30 grader utomhus.

2. De olika berättarsätten är absolut ett stort plus till berättelsen.

3. Tanken på att få följa ett antikt föremål genom historien. Eftersom jag själv är väldigt intresserad av antika föremål så är ju tanken väldigt lockande. Jag hade själv velat veta vad föremålen har fått se och vara med om.

Tre koppar choklad får 2+/5 i betyg av mig.

Tack Albert Bonnier för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Döden på Nilen av Agatha Christie

En kryssning längs Nilen. En nygift rikt arvtagerska. En försmådd ung kvinna. En yrkesmördare. En massa udda personligheter som alla bär på något i bagaget. Ett begånget mord. Och så givetvis en världsberömd detektiv på semester. Ska mördaren denna gången kunna fly undan Hercule Poirots utomordentligt intelligenta hjärna.

Undrens tid är inte förbi. Jag klarade av att lista ut vem mördaren var och till och med ganska så tidigt i boken. Det har aldrig tidigare hänt i en Agatha Christie bok. Jag vet inte om jag har sett just denna boken tidigare eller om jag har läst den för väldigt länge sedan, men jag tror faktiskt inte det. Det kändes bara väldigt logiskt på något sätt.
Tyckte jag då sämre om boken? Absolut inte. För det är ändå en riktigt bra pusseldeckare som många gånger fick mig att tvivla på min slutsats och jag sitter hela tiden på spänn för att försöka lista ut det.
Ni har redan hört mig gå på om hur mycket jag älskar Agatha Christie, hur mycket jag har lärt mig älska Poirots självgodhet och hur jag älskar de sociala stämningar och ställningar som hon beskriver i sina böcker. Jag känner att jag behöver inte fortsätta mala om detta för jag känner precis samma sak i den här boken.

3 anledningar till varför Döden på Nilen är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Jag har tidigare nämnt att jag älskar att läsa om Egypten och att det förmodligen är mitt absoluta favorit önskeresemål. Här får jag vistas på en Nilenkryssning som jag själv inte har fått uppleva i person, men tack vare boken så får jag det i alla fall. Det är ju underbart. Sen får jag dessutom vistas bland lite glitter och glamour och det är ju absolut inte fel.

2. Jag klarade att lösa gåtan. Det kan nämnas igen och igen och igen för jag är helt chockad över mig själv. Men det var en bra lösning på gåtan. Inte allt för komplicerad, vilket det ibland kan tendera att bli.

3. Jag kan ha nämnt bokens omslag och layout tidigare, men även det kan nämnas igen. Dessa nyutgåvor av Agatha Christie är de absolut vackraste böcker jag vet, eller i alla fall som jag har möjligthet att ha hemma i min bokhylla.

Döden på Nilen får 4/5 i betyg av mig.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Trolldomsakademin: Isskeppet av Peter Bergting

Det är en ny termin på Trolldomsakademin, och innan ens första lektionen har hunnit dra i gång så verkar det inte bättre än att ett stort flygande skepp har ankrat i skolans bibliotek. Men lärarledningen gör allt för att dölja skeppet. Miranda, Orville och Emmi är givetvis väldigt nyfikna på vad skeppet kan vara för något och ett tu tre innan första skoldagen är slut är de inblandade i mysteriet med Isskeppet.

Jag har lite svårt för att bestämma mig för vad jag ska tycka om den här boken. Den är definitivt bättre än del ett som jag faktiskt inte var så där värst förtjust i. Men samtidigt kan inte berättelsen trollbinda mig och jag begriper mig ärligt talat inte på varken magisystemet eller hur Trolldomsakademin fungerar. Karaktärerna är också ganska så platta och jag fastnar inte för dem. Däremot så är beskrivningarna av varelser och miljöer riktigt, riktigt trevliga och historien har helt klart driv framåt som gör att jag vill veta hur det ska går, även om jag är lite av ett frågetecken på vägen.
Det är lite synd att det är vissa delar som inte blir så bra för jag vill egentligen väldigt gärna gilla det här, men det går inte.

3 anledningar till varför Isskeppet är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. I boken finns det ett hemligt, gömt bibliotek/arkiv som är fullt av gamla dammig och något slitna böcker. Oavsett skicket på böckerna så hade det varit en dröm att hitta ett sådant rum.

2. Väldigt roliga och underhållande varelser i den här boken. Bäst är givetvis kanindraken Potopor som var med även i bok ett, men vi får möta nya varelser och det gillar jag.

3. Boken är full av illustrationer och det är som vanligt något jag gillar. Illustrationer är inte bara fina att titta på, men de lättar också upp stämningen i boken.

Trolldomsakademin: Isskeppet får 3-/5 i betyg av mig.

Tack Semic förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Konsten att vara Caroline av Peter Barlach

Caroline trivs inte direkt med sitt jobb på matjätten Maxfood. Hon skulle mycket hellre vilja öppna en egen restaurang för det där med att laga mat, det kan hon verkligen. Men för att starta en restaurang behöver man ha minst en halv miljon som startkapital och det är inte direkt vad man tjänar ihop till på något år på Maxfood. Så när hon får ett förslag på att hjälpa till att råna en köttransport så kommer hon fram till att det vill hon nog göra.

Vilken lyckad debut och vilken helrolig och underbar bok. På ytan är det hur roligt och tokigt som helst, men samtidigt finns där ett undanliggande budskap och Caroline är egentligen en ganska dyster och vilsen person.
Boken är otroligt lättläst. Luftiga sidor, rappa dialoger, finurligt språk till och från och som sagt en historia som hela tiden driver framåt. Det händer saker mest hela tiden.
Maten är ju väldigt central i den här berättelse, så det kan vara bra att inte sätta sig och läsa hungrig. Däremot kanske inte alla maträtterna är för mig - sniglar går till exempel bort helt och hållet.
Jag vill varmt rekommendera den här boken till alla och en var - skulle till och med vilja säga att det är perfekt strandläsning. Lagom lätt att plocka med och kan lätt läsas ut under en dag på stranden.

3 anledningar till varför Konsten att vara Caroline är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Böcker som lyckas vara roliga och underhålla samtidigt som de har ett visst djup är alltid ett nöje att läsa. Till viss del kan jag väl tycka att boken kan liknas vid Backmans böcker även om han är lite mer av en ordkonstnär.

2. Jag gillar att Caroline är en så fördomsfri personlighet. Hon är tillåtande och öppen och verkar ha en förståelse för människor som man sällan läser om. Vi får bland annat möta barn med autism, homosexualitet, kriminalitet. och såklart norrmän.... :) Men Caroline möter dem alla på olika sätt och vågar vara sig själv.

3. Caroline är en loppisnörd och det påminner mig om att det var hur länge sedan som helst som jag själv var på loppis. Måste åtgärdas snart.

Konsten att vara Caroline får 4/5 i betyg av mig.

Tack Lind & Co för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Badortsmysteriet av Agatha Christie

Poirot och hans goda vän kapten Hastings befinner sig på semester på badorten St Loo på Corwallskusten. I ett samtal kring hur Poirot är nöjd med sin pensionering kommer en ung flicka till dem och när det visar sig att hon precis har överlevt ett mordförsök så ändras Poirots prioriteringar. Helt plötsligt känner han ett behov av att beskydda den unga kvinnan vid namn Nick Buckley.

Oj vad jag tyckte mycket om den här Agatha Christine boken. Den var underfundig, den var underhållande, den var spännande och som vanligt kunde jag inte lista ut hur det hela slutade. Jag har alltid sagt mig gilla ms Marple mer än vad jag gillar Poirot men jag tror att jag sakta men säkert börjar ändra uppfattning på den punkten. Poirot med sin självgodhet är helt klart en väldigt speciell karaktär och när man lär sig tolka honom lite mer så växer han helt klart. Det blir just den där självgodheten som ger honom charm.
Berättelsen i sig är som vanligt väl uttänkt. Jag gillar miljöerna eller kanske framför allt de sociala konstellationer som man får röra sig i. 30-talet, engelsk badort, socialt spel mellan kvinnor och män, allt är väldigt mysigt och jag älskar de här tidpunkterna.
En annan sak som jag gillar med den här boken är bristen på motiv och att alla är lika förvirrade som jag är. Varför försöker någon mörda den unga ms Buckley? Det rör sig ju som vanligt om de klassiska motiven, hämnd, pengar, passion, makt, men allt är väldigt oklart.
Ja det här är helt klart en väldigt läsvärd Christiebok, faktiskt en av de bättre jag har läst på senare tid. Nu längtar jag tills jag kan lägga an på nästa som blir Döden på Nilen.

3 anledningar till varför Badorstmysteriet är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Det är en Christie-deckare. Mer behövs egentligen inte sägas. Jag älskar dessa böcker, och allt med dem. Att denna är ovanligt fyndig gör ju inte saken sämre.

2. Poirots självgodhet är i den här boken halva nöjet. Jag älskar hur han utan blygsamhet skryter om sin egen förträfflighet. Men jag gillar också att han i denna boken visar en viss tveksamhet.

3. Framsidan och formatet på boken väger upp berättelsen. Det går inte att komma ifrån. Allt med den här boken lockar helt enkelt.

Badortsmysteriet får 4/5 i betyg av mig.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

En sång från havet av Katherine Webb

Zachs liv går inte direkt som på räls. Han har precis tvingats ta avsked av sin dotter som flyttar till USA, han har inte kunnat måla på flera år, hans galleri går det väldigt trögt för och den där boken som han skulle skriva om konstnären Charles Aubery har han liksom förträngt. Men tillslut ställs allting nästan på sin spets och han bestämmer sig för att i alla fall försöka skriva klart boken. Han tar sig till Blacknowle där Aubery tillbringade sina somrar i slutet av 30-talet. Där kommer han i kontakt med den gamla kvinnan Dimity som visar sig vara en av Auberys gamla modeller och han hoppas tillslut kunna få svar på alla sina frågor.

Det finns mycket att skriva om den här boken, men egentligen ingenting. Jag har så otroligt svårt att sätta ord på mina tankar.
Först och främst är det i alla fall en bok som måste få ta sin tid att läsa. Det är långt ifrån en bladvändare, men på ett väldigt positivt sätt. Den kräver eftertanke och framför allt behöver man stanna upp och känna lite. Samtidigt som boken berör så är det inte på det där gråtande, snyftande sättet. Det är en kärlekshistoria, men en väldigt förvrängd och speciell sådan. Den visar på att kärlek kan vara något helt annat än det man i vanliga fall läser om. Den kan vara mörk, manisk, och destruktiv. Men fortfarande är det inte ord som beskriver den här berättelsen.
Istället skulle jag nog beskriva boken som lågmäld och fantastisk. Jag älskar berättelsen, jag älskar att läsa om det karga England, om havet och om en tid som känns så främmande. För berättelsen är parallell. Som läsare får man delvis läsa om Zach och hans önskan om att ta reda på mer om den kände konstnären. Men vi får också följa Dimity som ung på 30-talet då hon lär känna honom och förälskar sig i honom och att han målare henne. Båda delarna av berättelsen är precis lika bra. De är båda av allra största betydelse för berättelsen och jag tycker det är mycket snyggt gjort av författaren. På något sätt får jag en känsla medan jag läser att det här är på riktigt. Det är inte ofta jag läser romaner utan någon form av icke-verkliga element, men den här boken känns verkligen som om den är nedtecknad ur sanningen. Det var till och med så att jag var tvungen att googla och se om Charles Aubery har funnits på riktigt och om det var en berättelse med verklighetsanknytning. Så var inte fallet även om det fanns en Chales Aubry som någon gång i slutet av 1800-talet var fotograf av blommor. Dock inte samma konstnär.
Det finns helt klart inte mycket att klaga på när det kommer till den här bokens innehåll. Däremot måste jag nämna att det är väldigt frustrerande att den har så fruktansvärt långa kapitel. Jag har skrivit om det tidigare på bloggen så jag tänker inte gå in på det i detalj här, mer än att det är drygt.
Jag tänker nöja mig här. För som ni kanske märker på mitt babblande så får jag inte till någon röd tråd i den här recensionen. Men jag kan i alla fall varmt rekommendera boken.

3 anledningar till varför En sång från havet är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Jag ser mig inte alls som en konstälskare, och kan inte påstå att vi har något mer än masstryckta fotografier från IKEA på väggarna. Men jag skulle vilja vara! Jag har tidigare haft en känsla av att jag skulle vilja pryda mina väggar med vackra konstverk som på något sätt berör mig. Efter att ha läst den här boken är det ännu tydligare. Jag skulle vilja beröras av en målning på samma sätt som Zach beskriver i boken. Jag vill hänföras av måleriet och skisser och akvareller. Får nog helt enkelt börja leta mig fram lite i konstvärlden.

2. En annan sak som fascinerar mig är kunskapen om naturens skafferi och det bjuds jag på i stora portioner i den här boken. Jag kan lite, men skulle vilja kunna mer om vad man kan använda sig av när man är ute i skog och mark. Men be mig bara inte att sköta om det för då kommer jag definitivt att ta död på plantorna.

3. Språket får nog nämnas på den här punkten. För utan ett stort kunnande för språk och berättarteknik hade aldrig författaren kunnat fånga mig som hon har gjort. Utan hennes expertis hade jag inte funnit konsten lika spännande och rogivande, jag hade inte sett de brittiska klipporna framför mig med vågorna som rullade mot stranden. Jag hade inte fått möjlighet att känna och tänka och fundera så mycket som jag har gjort med den här boken.

En sång från havet får 5/5 i betyg av mig.

Tack Historiska media för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Blod på snö av Jo Nesbø

Jag är enbart bra på en sak, och det är att expediera folk. Jag får i uppdrag av Hoffman att mörda någon, sedan får jag pengar för det. Mitt nya uppdrag är att mörda Hoffmans fru som är otrogen, men det ska se ut som om Hoffman inte är inblandad i saken. Men jag är svag för vackra kvinnor... så något går lite fel.

Jag tycker det här är en väldigt udda bok och jag har svårt att få grepp om den. För det första är den beskriven ur ett jag-perspektiv. I sig är det väl inget konstigt med det, men jag har svårt att komma ihåg när jag senaste läste en bok där det hände. Sen är det berättarpersonen som heter Olav. Han har inte så höga tankar om sig själv och det förmedlas väldigt tydligt i språket. På så sätt är det egentligen väldigt bra skrivet, för jag får en känsla av att jag läser lite ur en något mindre intellektuells persons perspektiv. Däremot har det förmodligen bara att göra med det dåliga självförtroendet.
Boken är väldigt kort. Det är ett försonande drag för den här berättelsen, för ska jag vara ärlig så får jag inget grepp om historien och är ganska nöjd med att kunna sätta upp boken på har-läst-listan. Jag kommer förmodligen inte att komma ihåg berättelsen speciellt länge. Detta är synd för jag hade ganska så höga förväntningar på boken. Jag brukar tycka om att läsa om yrkesmördare (vet inte vad det ska säga om min personlighet). Boken är skriven som med en tanke om att efterlikna 70- och 80-talets kiosklitteratur och det borde också var något jag gillar och egentligen tycker jag nog att Nesbø har lyckats med det. Fast det går inte helt hem hos mig. Det kanha att göra med att jag helt enkelt kände mig lite stressad när jag läste den och boken egentligen hade krävt lite mera eftertanke från min sida. Eller så  är det helt enkelt inte en bok för mig.

3 anledningar till varför Blod på snö är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Det finns verkligen en tanke bakom språket känner jag. Det är skrivet för att efterlikna något och har här lyckats.

2. Snö i Norge. Av någon anledning får jag positiva assossiationer av det. Fråga mig inte varför men det ger mig en skön känsla i kroppen.

3. Slutet. Ska inte skriva så mycket om det men när jag har fått tänka efter lite så tycker jag nog ändå att slutet kändes rätt. Först var jag lite tveksam men jag tror nog ändå att jag gillade det.

Blod på snö får 2+/5 i betyg av mig.

Tack Piratförlaget för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

En förtrollad ö av Nora Roberts

Nell Channing är på flykt undan sin egen död. Det har hon varit i nästan ett års tid. Men sen anländer hon till ön Tre systrar och då för första gången i sitt liv känner hon sig hemma. Hon bestämmer sig för att försöka få ett jobb och av en slump hamnar hon på det kombinerade kaféet och bokhandeln på ön. Där ger Mia henne ett jobb som kock, Mia som också är öns egen häxa och som tar emot Nell med öppna armar.
Ön Tre Systrar har en legend, en legend om de tre häxor som skapade ön, och som ska leva kvar i generationer. Kan Nell ha något med det här att göra.

Okej, så här ligger det till. Det här är Nora Robert och från sida 1 kan jag räkna ut hur historien kommer att vara. Ensam kvinna hittar kompisar (två stycken) och en snygg karl, sen händer det något lite tråkigt men det slutar lyckligt. Detta är inte nödvändigtvis något dåligt, inte på något sätt för Roberts kan ju helt klart det här med att skriva böcker. För faktum är att det är en ganska så gullig kärlekshistoria. Mannen Zach hade jag förmodligen inte haft någonting emot alls att stöta på. Han är snäll och rekorderlig, kanske lite tråkig men pålitlig.
Miljöerna skulle jag nog vilja säga är en av de saker Roberts är riktigt bra på att skriva om. Jag hade gärna upplevt Tre Systrar, gå längs en vacker sommarstrand eller bland kullar och skogar som finns lite mer inåt land.
Sen kommer vi till det där som jag har lite svårare för i den här boken. Jag älskar magi, och tycker absolut att vi har alldeles för lite av den varan i våra liv. Men ska man skriva om magi så ska det göras ordentligt och snyggt. Jag får absolut inget grepp om de så kallade häxorna i den här berättelsen, det saknas finess och logik (ja även magi behöver logik för att kunna fungera) och det är egentligen bara lite hokus pokus och en massa tända ljus. Och ärligt talat, när vi kom till slutet och lite magi skulle användas så begrep jag ingenting av vad som hände. Ärligt talat så har jag haft mer förståelse för Roberts böcker som handlat om spöken, jag som inte vill läsa om spöken annars.
Bortser man ändå från denna lilla fadäs med magin så fungerar boken. Det är inget jag kommer lägga på minnet men helt okej ändå.

3 anledningar till varför En förtrollad ö är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Jag gillar Zach. Först och främst så gillar jag honom på det ytliga planet för han verkar helt klart vara något att vila ögonen på. Sen gillar jag att han porträtterar som väldigt snäll och jag tycker om att med jämna mellanrum få följa hans tankar.

2. New England verkar helt klart vara en plats jag borde åka till. Jag har läst om platsen många gånger, men på något sätt så hamnar den alltid lite under radarn, samtidigt som där verkar vara så vackert. Borde definitivt ta och kollas upp.

3. Man kan inte annat än att bli både lite hungrig och lite sötsugen när man läser den här boken. Var beredd på att bjudas på massor av fantastiska rätter.

En förtrollad ö får 3-/5 i betyg av mig.

Tack Albert Bonnier för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Mistborn: Sista riket av Brandon Sanderson

Världen är mörk och dyster, ingenting växer och ständigt faller det ett regn av aska över Skaa. Skaa är människor som är egendom till Överstehärskaren som har regerat landet i 1000 år. Överstehärskaren har ett litet antal människor som han värderar lite högre och det är adeln. De lever i en helt annan värld än skaa och de är många gånger priviligierade med allomanti som är förmågan att använda sig av metaller för att förstärka sig själva och sitt yttre.
En liten grupp människor samla. De är skaa, men har lyckats slå sig fria genom att tillhöra ett tjuvgäng. De samlas för att genomföra en kupp mot Överstehärskaren och deras ledare Kelsier har en plan. Kelsier är också allomantiker och tillsammans med gatungen Vin försöker han infiltrera adeln.

Att detta var årets mest efterlängtade och åtråvärda bok för mig kommer kanske inte som någon överraskning för någon som läser här inne någorlunda regelbundet. Hypen runt boken har varit enorm. Men kunde den nu leva upp till de skyhöga förväntningar jag hade???

Det kunde den absolut och det med råge. Som jag har njutit varenda sekund av läsningen och 740 sidor gick otroligt snabbt och lätt att läsa (trots för lite lästid).
Egentligen har jag svårt att förklara för er vad det är som gör att boken är så fruktansvärt bra. Kanske har det med själva handlingen att göra. Jag har tidigare inte läst så där värst jättemånga böcker som har handlat om en kupp på det sätt som denna boken gör, men filmerna är många till antalet och jag har gillat dem alla.
Det kan också ha med karaktärerna att göra. Det är en skön blandning av olika karaktärer där var och en faktiskt har ett väldigt specifikt syfte för att ta berättelsen vidare. Givetvis har vi Vin och Kelsier som är våra huvudkaraktärer och dessa känns väldigt levandegjorda. Men det finns också ett brett spektrum att bifigurer som är både underhållande, och viktiga.
Eller kanske är det världen som är väl uppbyggd, väl uttänkt och realistisk. Den innehåller definitivt en eller en annan mystisk varelser, men annars påminner den ganska mycket om en dystopisk fantasyvärld. Allt det gröna är borta och ingen vet riktigt vad en blomma är. Ständigt och jämt faller också ett askregn över landet och jag skulle väldigt gärna vilja veta varifrån det kommer. Det är här jag inser att detta enbart är första boken i en triologi. Det lämnas några få frågor öppna som jag gärna skulle vilja ha ett svar på. I övrigt så är det ett väldigt snyggt slut.
Den sista saken som förmodligen spelar roll för att jag älskar den här boken är magin. Jag tror aldrig att jag tidigare på ett så bra och tydligt sätt förstått en boks magiska regler och hur den fungerar. Och då menar jag aldrig (inte ens i Harry Potter). Den är genialsikt uttänkt och väldigt bra förklarad, utan att jag för den delen känner att jag läser en faktatext. Jag lär mig magin samtidigt som Vin får lära sig den och då blir det tydligt.

Att säga att jag ser fram emot fortsättningen nu är en underdrift. Jag hade helst velat ha den i min hand i går. Fast samtidigt så är det ingen panik, just i och med att boken är så snyggt avslutad. Men vi får se om jag kan vänta på svensk översättning.

3 anledningar till varför Sista riket är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Jag har svårt för att bestämma mig för om jag älskar Vin eller Kelsier mest. Oavsett så är de fantastiska karaktärer som känns som personer jag förmodligen gärna hade velat lära känna.

2. Från början tyckte jag att det lät ganska så förutseende med metaller som magiskt hjälpmedel, men jag har helt klart fått en ny syn på dessa.

3. Språket har jag glömt nämna och det behöver nämnas, för det är riktigt bra. Detaljerat men rakt på sak och framför allt är det väldigt målande. Jag befinner mig själv mitt i händelsernas centrum, jag ser smutsen som våra karaktärer ser, jag känner känslan av en mjuk säng och jag blir hungrig av maten som beskrivs. Jag tycker helt enkelt att det är toppen. Det känns också som om Modernista har lagt stor vikt vid översättningen och vad jag kan bedöma så är det väldigt bra gjort.

Sista riket får 5+/5 i betyg av mig. Så bra....

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken kan inhandlas på Adlibris & Bokus & Cdon.

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart

På sommarlovet mellan första och andra året på High School händer det sig att Frankie växer till sig och från att ha varit en ganska tanig och alldaglig flicka blir hon en riktig snygging som alla killarna lägger märke till. Hon lyckas bli tillsammans med Matthew som går fjärde och sista året. Utåt sett är Frankie väldigt nöjd, men innåt börjar hon sakta men säkert att revoltera. Skolan hon går på är en internatskola med anor och där är det alltid pojkarnas tillvaro som styrt och ställt. På sitt eget lilla sätt börjar nu Frankie göra karriär på den lite mörka sidan, för att bevisa att hon är mer än ett snyggt skal.

Oj, oj, oj vilken bok. Det här är en liten pärla på så många olika sätt. Man kan inte annat än älska Den ökända historien om Frankie Landau-Banks. Den är vitsig och rolig, den är feministiskt och samhällspolitisk, den handlar om att göra revolt från föräldrar och vänner och syskon och normer och.... ja,, jag hade nog hålla på ett bra tag till. Men först och främst är det en väldigt bra bok, allt det andra kommer liksom på köpet.
Frankie är en väldigt skön karaktär, som man inte kan annat än tycka om. Hon brottas hela tiden med känslor av att vara nöjd över att ha fångat skolans snyggaste kille, samtidigt som hon känner att han inte släpper in henne ordentligt i sitt liv. Hon vill samtidigt vara till lags och vara accepterad för den hon är.
En annan sak som jag gillar väldigt mycket med historien är att den inte är förutsägbar. Ungefär efter 20 sidor trodde jag mig ha räknat ut vad den skulle handla om. Jag fick ganska så fel och ständigt ändras min bild av boken och vad jag tror ska hända. Sådant gillar jag.

3 anledningar till varför Den ökända historien om Frankie Landau-Banks är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Det är ett kapitel som i stort sett helt handlar om att leka med ord och dess olika former. Det är helt underbart och efter det kapitlet så dyker det upp små ljusglimtar och nya ord lite var stans i texten. Frankie är en riktig ordnörd och det gillar jag.

2. De uppdrag som Frankie planerar om skolans hemliga sällskap är helt enkelt väldigt kluriga och roliga. De måste läsas om.

3. Att det är en fantastiskt söt liten bok som bara gör mig glad när jag läser den. Det är nog egentligen det bästa med hela boken, den känslan jag fortfarande får i kroppen, till och med en vecka efter att jag läst ut den.

Boken får 5/5 i betyg av mig.

Andra böcker av författaren är Kanske är det allt du behöver veta som jag också gillade väldigt mycket.

Tack Lavender lit för recensionsexemplaret.

Boken kan du köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Mörkrets demoner: Ondskan vaknar av Kami Garcia

Kennedys mammas död är upptakten till en massa hemska saker som börjar hända Kennedy. Helt plötsligt börjar hon attackeras av spöken och demoner, hon som aldrig har trott på sådana tidigare. In i hennes liv kommer då tvillingarna Lukas och Jared som talar om för henne att de tillhör Den svarta duvans legion och att hon också gör det. Nu börjar ett äventyr där det gäller att stoppa att en väldigt ondskefull demon.

Jag var ganska så förtjust i Beautiful Creatures-serien av Kami Garcia & Margaret Stohl och när jag såg att Kami Garcis egna bok skulle släppas på Semic så blev jag ganska så nyfiken. Sen är det ju det där med spöken som jag tidigare inte kan påminna mig att jag har läst så där värst mycket om som gjorde mig lite nyfiken till.

Det här var absolut en helt okej bok med lite lagom mycket spänning. Nu är det en vecka sedan jag läste ut den och trots att jag tyckte den var spännande och ganska medryckande så måste jag ändå erkänna att den har inte satt några permanenta spår i mig. En helt okej bok med andra ord utan att röra upp himmel och jord men inte speciellt minnesvärd. Jag kan förmodligen tänka mig att läsa en eventuell fortsättning för den slutade definitivt med en cliff hanger.

Jag ser på adlibris så har de vänt boken till 9-12 åringar. Det var absolut ingenting jag reflekterade över medans jag läste boken. Hade jag gissat så hade målgruppen varit något äldre, typ 14-17, men samtidigt är boken väldigt lättläst och tunn så kanske skulle den i alla fall passa den något yngre läsarskaran. 

3 anledningar till varför Ondskan vaknar är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Jag var väldigt förtjust i musikreferenserna som finns i boken. Det gav mig en hel del nya uppslag på artister och låtar att lyssna på. Är det snygg gjort så gillar jag det. 

2. Jag gillar att inte alla spöken är onda utan att de ibland försöker hjälpa till för att förhindra ondskan. 

3. Det finns bilder och symboler uppritade i boken. Det är alltid något jag gillar och som jag tycker förhöjer läsupplevelsen.

Mörkrets demoner: Ondskan vaknar får 3/5 i betyg av mig.

Tack Semic för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

En enda natt av Simona Ahrnstedt

Natalie De La Grip och David Hammar möts över en lunch. Hon möter honom mest utav nyfikenhet, han möter henne för att han skulle vilja ha med henne i kuppen att ta över hennes familjs finansimperium. Allt utvecklas till betydligt mer över den där lunchen och de båda kan helt enkelt inte sluta träffa varandra.

Jag har gillat tidigare böcker jag läst av Ahrnsted och hon har absolut en förmåga att skriva rykande heta romanceböcker som faktiskt har lite mera substans än vad jag förknippade med romance innan (typ Harlequin). Det är även denna gången en väl uppbyggd historia och hon lyckas absolut med att få historien att hetta till en del. Men det där med Stockholms adelsklass och övre skick, och med vräkigt mycket pengar och finans anspelningar är tyvärr ingenting för mig. Jag kan inte ta det till mig fullt ut. Sen tycker jag inte heller så där väldans mycket om David Hammar. Ja han kan säkert vara lite trevlig, men för mig beskrivs han inte som attraktiv och ärligt talat i en sådan här bok så är det ganska så väsentligt. Biffiga typer är inte min melodi helt enkelt.
Så det finns en del saker som gör att jag inte köper den här boken rätt av. Visst den har sina moment och historien i sig är faktiskt lockande, men som sagt miljön är inte för mig den här gången. Så tycker ni om att läsa om överklass Stockholm och om biffiga läckerbitar så tror jag inte att ni finner några större fel på den här historien.

3 anledningar till varför En enda natt är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Natalia De La Grip måste jag säga att jag gillar, även om hon är lite skadad av sin överklassuppväxt. Däremot gillar jag att hon vågar stå på sig och framför allt mer och mer ju längre historien går. Jag önskar nästan att hon hade fått vara lite mera feminist och vågat stå på sig lite mer framför allt gentemot fadern.

2. Jag hade gärna fått lära känna Natalias vän Åsa Bjälke lite mer. Hon var en intressant karaktär som jag tror hade kunnat få växa om Ahrnsted får för sig att skriva en bok även om henne.

3. Hon är duktig på att måla bilder Ahrnsted. Allt hon skriver blir väldigt levandegjort i mitt huvud. Det är inte alla gånger som jag får så tydliga bilder medans jag läser.

En enda natt får 3-/5 i betyg av mig.

Uppföljaren till den här boken heter En enda hemlighet och har precis släppts av Forum bokförlag.

Tack Månpocket för recensionsexemplaret.

Boken kan köpas hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Leon av Mons Kallentoft & Markus Lutteman

En ung pojke hittas mördad uppe på en övergiven fabriksskorsten. Detta är början på en mörk historia i Stockholm undre. Zack och hans kollegor kämpar för att hitta ledtrådar som kan hjälpa dem få fast mördaren men undertiden stöter de på svartare och mörkare hemligheter. Zack själv är långt under isen och tar mycket droger för att bland annat klara av sitt arbete. Kollegan Deniz vill så gärna hjälpa men vet inte hur hon ska klara av det.

Vilken bladvändare!!! Tempot är så högt, handlingen så spännande, karaktärerna så trollbindande på både gott och på ont så att det är helt omöjligt att lägga ifrån sig boken och jag läser ut den på några timmar.
Zack är helt klart en karaktär som är något man inte riktigt är van att möta i litteraturen, i alla fall inte på de godas sida. Poliser som super har man väl läst om tidigare, men poliser som är så långt nere i drogberoendet har i alla fall aldrig jag stött på tidigare. Han är vad jag definitivt skulle vilja kalla en antihjälte. Han är mörk, mörkare, mörkast och ändå så gillar jag honom. Självklart vill jag att han ska få ordning på sitt liv, och jag finner det motbjudande att jag kan heja på en karaktär av det här slaget. Men jag gör det i alla fall.
Att barn berörs och mördas är och kommer alltid att vara något som berör mig på djupet (precis som förhoppningsvis varje normal människa). Det är jobbigt att läsa om men ändå kan jag inte sluta läsa. Jag vet inte riktigt hur jag ska utveckla den här tanken vidare, men på något sätt berörs jag lite extra i den här boken även om det kanske inte är hemska än andra böcker som berör ämnet. Kanske är det på det sätt som barnen omnämns, kanske är det så mycket annat. Men hemskt är det i alla fall.
I alla fall är det här en riktigt bra bok i en riktigt bra serie. Jag hoppas att det snart kommer en bok till.

3 anledningar till varför Leon är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Vill man ha en bok som är omöjlig att lägga undan så ska man definitivt plocka upp Leon. Sen hade jag tyckt det varit väldigt trevlig om någon hade fått för sig att göra en film, både av denna och första boken.

2. Karaktärerna är udda, det är långt i från enbart Zack som är en udda fågel. Egentligen är varenda karaktär på specialenheten annorlunda på sitt sätt, möjligtvis med undantag av Niklas. Detta gör historien på något sätt mera trovärdig. Jag får känslan av att denna lilla enhet av poliser mycket väl hade kunnat finnas på riktigt.

3. Alltså, den där Zack. När två karlar lyckas få honom att låta väldigt attraktiv (utseendemässigt) så måste han ju helt enkelt vara något att titta på.

Leon får 4,5/5 i betyg av mig.

Första boken i serien heter Zack.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

PAX: Bjäran av Åsa Larson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

En tjuv verkar ha flyttat till Mariefred och alla skyller stölderna på Alrik. Han verkar ju definitivt haft tillfälle till det. Det konstiga är att någon verkar ha spottat på platserna där stölderna har begåtts. Äckligt! tycker i alla fall Viggo.
Viggo å sin sida vill så gärna passa in så han gör saker som han vet inte är så snälla och som känns fel. Och för en gångs skull vågar han inte ens berätta för Alrik vad han gjort...

I den här boken går vi ner lite i tempo jämfört med de tidigare böckerna. Det blir liksom lite en andningspaus i den här fjärde boken. Och det gör mig inte jättemycket. Visst jag tycker kanske inte att denna är riktigt lika bra som de andra böckerna, och kanske inte fullt så läskig, men den är bra på ett annat sätt. Det känns som om jag som läsare hela tiden får lära känna Alrik och Viggo lite bättre, och framför allt Alrik funderar en del på det förfluta och mamma.
Men jag fortsätter att älska serien och stör mig en hel del på att jag nu måste vänta länge på del 5 och 6. Hoppas de kommer till hösten.

3 anledningar varför Bjäran är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Jag kan inte sluta titta på den gröna färgen som pryder boken sidor. Jag älskar den. Det är kanske en fånig anledning till att älska en bok men ni får väl helt enkelt se mig som en ytlig person.

2. Bjäran är faktiskt ett väldigt äckligt monster.

3. Jag har inte nämnt så mycket om språket tidigare men det är helt klart underhållande. Jag älskar Viggos sätt att uttrycka saker. Vad sägs som uttrycket förstoppad snigel i uppförsbacke - det måste ju helt klart uttrycka det mest söliga som finns.

Bjäran får 4/5 i betyg av mig.

Tidigare böcker i serien är Nidstången, Grimmen och Mylingen.

Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret.

Boken finns bland annat att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

PAX: Mylingen av Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Det närmar sig Alla helgons dag. På skolan där Viggo och Alrik går så ska det vara Halloweenfest. Men plötsligt får en liten pojke syn på en död flicka med en sax. Ungefär samtidigt är flickan hemma hos hans syster och hugger på ytterdörren med saxen. Båda syskon får en känsla av kvävning och ur halsen plockar de upp varsin näsduk med initialerna AGW.
Viggo och Alrik försöker ta reda på vad det kan vara för ett väsen som attackerar syskonen, samtidigt som det hemliga biblioteket blir attackerat av impar.

Det här är tredje delen om de fosterhemsplacerade bröderna Viggo och Alrik och jag fortsätter att älska serien. Det är hög spänning, fantastiska illustrationer, precis lagom läskiga för en 30 åring (kanske till och med för läskiga ibland) och otroligt snygg layout på böckerna.
För er som inte är bekant med serien så handlar den som jag nämnde om Viggo och Alrik. De har flyttat till Mariefred och där ligger ett hemligt bibliotek där man kan hitta allt möjligt om alla möjliga väsen. Viggo och Alrik är utvalda - korpungar - och tillsammans med sina mentorer och väktarna för biblioteket, Magnar och Estrid så försöker de skydda Mariefred från otäckheter. Men det är inte alla gånger helt lätt.
Som sagt. Det här är en fantastisk bok som jag rekommenderar för alla, och råkar ni ha en ca 10-åring där hemma så finns det ingenting att tveka över. Läs dem tillsammans, gärna under ett täcke med en ficklampa, men var beredda på många hemskheter.

3 anledningar till varför Mylingen är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Hallå - jag älskar ju det där med folktro och knytt och oknytt. Det är inte precis en hemlighet. Nu får jag lära mig lite om de lite mörkare väsen som finns i vår folktro. Här pratar vi inte om troll utan betydligt läskigare saker. Mylingen som beskrivs i den här boken är verkligen läskiga (inte alls som Emil när han kröp upp ur snickarbodens skorsten).

2. Jag gillar att det är lite mer berättelse kring än bara själva monstret i boken. Det handlar också mycket om Viggos och Alriks uppväxtförhållanden och deras chans att passa in i den nya skolan. Jag måste säga att jag gillar fosterföräldrarna Anders och Laylah väldigt mycket. Alla barn är förunnade någon som bryr sig om dem och som ställer upp.

3. Det finns ett bibliotek, fullt med referenser till folktro! Hallå!!! låter inte det som himmelriket ungefär?

Mylingen får 4+/5 i betyg av mig. Kanske lite mer till och med. Extra plus till de blåa boksidorna.

Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret.

Tidigare böcker i serien heter Nidstången och Grimmen.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.