Eldsandarnas ö

För ca 1 1/2 år sedan läste jag Bronsdolken: Den utstötte av Michelle Paver. Det var en sådan där bok som lockade med en gång i och med att den handlade om Grekland i fornåldern. Har ni läst min blogg vet ni att jag älskar grekisk mytologi och historia. Jag tyckte om boken så därför var jag ju absolut tvången att läsa del två; Eldsandarnas ö.

Hylas blir i början av den här boken tillfångatagen och förd till ön Thalakrea som slav i en gruva. Det visar sig att det är hans fiende Kråkorna som äger gruvan och att de i sin girighet efter den gröna stenen väcker eldsandarna och Eldens härskarinna som finns på ön.
Med lite tur (eller om det är ödet) så lyckas Hylas fly och då träffar han både en lejonunge och sin gamla vän Pira. Kanske är det så att ödet vill att hylas ska få bronsdolken i sin ägo igen, eller är allt bara sammanträffanden.

Jag kan inte låta bli att gilla den här boken. Jag gillar hur författaren lyckas skapa en spännande värld och ett äventyr som bygger så mycket på historia. Det här är gammal historia. Till och med innan de grekiska gudar vi känner så väl till med Zeus i spetsen var med i bilden. Här pratar vi om Eldgudinnan, Jordskakaren, Vattnets gudinna med flera i stället, gudomar som är så väl förknippade med naturfenomen som var av betydelse för befolkningen då i början av civilisationens tidevarv. Jag tycker det är ett perfekt sätt att skapa ett intresse hos barn och ungdomar i historia. För faktum är att trots att det här är fiktion och att det är en äventyrsroman om jakten på Bronsdolken så är det fortfarande ett lärande. Och det är det som gör boken bra.

Själva äventyret i boken är också spännande. Trots att jag egentligen inte är rätt målgrupp så vill jag hela tiden veta hur det ska gå för Hylas och Pira. Jag dras in i historien och kan inte sluta läsa. Och mitt hjärta slår lite extra för den lilla lejonungen Amok. Jag kan konstatera att jag definitivt vill läsa även nästa del i historien, men jag kan vänta tills den kommer ut på svenska vilket jag hoppas på att den gör.

Tack Semic för recensionsexet.