The Name of the Wind

The Name of the Wind av Patrick Rothfuss är en bok jag plockade upp lite på chans egentligen. Hade hört riktigt bra saker från Little book owl via youtube och av någon anledning blev jag genast väldigt nyfiken. Så jag började läsa...

Till en början gick det ganska sakta framåt och jag höll på att läsa denna boken samtidigt som jag läste en massa andra böcker. Men sen när jag fick koncentrera mig enbart på denna boken satte det fart.

The Name of the Wind är en fantasy om Kvothe som är en legend, en stor trollkarl som nu fördriver sin tid i tysthet som en barägare i en liten håla under namnet Kote. Men så en dag dyker en sagoberättare/skrivare upp i baren och lyckas ta reda på vem den mystiske barägaren är. Och Kvothe börjar berätta sin livshistoria för honom.
I denna första boken får vi föja Kvothe som ung, berättad av sig själv. Vi får lära känna honom som resande, som gatubarn och elev på magiskolan. Dessutom får vi vara med på alla hans äventyr runt omkring skolan och hans jakt på de magsika varelser som alla bara tror är en saga.

Jag har sällan varit med om att lära känna en karaktär bättre än vad jag lär känna Kvothe. Han är ett underbarn, han är vetgirig, han är komplex, han är dyster, han är kär, ja han är allt möjligt. Men han är underbar. Historien är skriven på ett genialt sätt. Jag tror aldrig jag har varit med om att huvudkaraktären berättar om huvudkaraktären. Då och då släppas jag som läsare tillbaka till nutid och då får jag ännu flera förklaringar och jag märker att berättelsen om Kvothe som ung bara är början på något stort. För historien måste helt enkelt fortsätta efter att Kvothes historia är klar.

Fantasyvärlden han lever i är spännande. Den bjuder på magi, legender om utdöda folk och spännande krig, den har magiska varelser, stora hemska städer och mycket mer. Den innehåller helt enkelt allt en värld tagen ur en människas fantasi ska. Jag är alltid imponerad av hur en författare kan plocka ihop bitar ur sitt huvud och skapa något så komplext och verkligt ur tomma luften. Något som inte finns blir helt plötsligt alldeles verkligt för mig som läsare. Det är väl magi om något. Mycket av fantsyns tjusning ligger i just detta för mig och just den här boken är bättre än mycket annat.

Jag ser mycket fram emot att läsa fortsättningen nu. Att få se hur det går för Kvothe och hans liv och faktiskt få reda på varför han var en legend.

Fortsättningen heter A Wise man's fear. Boken finns också översatt till svenska och heter då Vindens namn.