Varning!!! Detta är del två i en serie och det kan hända att recensionen innhåller spoilers så därför sker all fortsatt läsning på egen risk och jag kan inte hållas ansvarig på något sätt...
Efter att kimärernas huvudstad har förvandlats till ruiner och aska så borde kriget mellan kimärer och änglar vara slut. Det är i alla fall vad Akiva och änglarna tror. Men det finns en rebellstyrka, ledd av Den vite vargen och där Karou spelar en avgörande roll. Kriget har övergått från att vara ett krig i det öppna till ett terrorkrig och ingen verkar gå säker. Det här är så långt ifrån den fred som Akiva och Karou drömmer om och vad krävs för att ställa allt till rätta...
Jag vill inte skriva för mycket om vad boken handlar om, för ärligt talat så är det en bok där det krävs lite att man går in med öppna ögon i den utan att veta för mycket innan, och framför allt är det väldigt svårt att beskriva den utan att man har läst första boken.
Nog om det, nu över till vad jag tyckte. Vi kan säga så här:
Ett bra tecken på att en bok är bra är att man inte hinner stanna upp och reflektera över hur bra boken i fråga är. Det enda man vill göra är att läsa vidare. Det är precis så jag känner med den här boken. Den är så fantastiskt bra. Så bra så jag knapp hinner hämta andan och det är väldigt frustrerande att behöva sova och att behöva göra så onödiga grejer som att jobba. Det är till och med så att jag någon gång valde bort att sätta mig och läsa i boken för jag visste att jag enbart hade en lite kort ministund på mig att läsa, och började jag väl läsa så ville jag absolut inte vara tvingad att sluta. Så bra tycker jag att denna är. Den är så fantastiskt bra och det är så fantastiskt jobbigt att jag måste vänta på tredje delen.
Nu ska jag försöka vara lite mer nyanserad och försöka analysera vad det är som gör boken så väldigt bra. Språket är definitivt viktigt. Språket är levande, beskrivande och underhållande. Taylor lyckas med att beskriva platser och personer på ett väldigt bra och levande sätt som gör att jag kan se allt framför mig, målat som på en tavla. Eller som en film. Karaktärerna är dessutom fascinerande och jag älskar tanken på alla dessa kimärer med olika djurkroppsdelar och jag skulle definitivt gärna se dem på film. Väldigt gärna...
Sen är det återigen det jag beskrev i min recension av första boken. Det är ingen klar linje mellan vad som är gott och ont även om det i den här boken kommer in några fler karaktärer som definitivt inte är älskansvärda. Vi har den Vite Vargen som får det att krypa under skinnet. Vi har också Jael hos änglarna som har ungefär samma effekt på mig. Men det står inte mellan änglar och mellan kimärer. Det är egentligen några onda karaktärer på båda sidor av krigslinjen som är hemska.
Kärleken måste ju också nämnas här. För den är absolut inte rosenskimrande och vacker. Den har gott om taggar som man kan riva sig på och det är kanske inte hel lätt att veta om man ska slåss för den. Jag tycker ju givetvis det, och jag är väldigt förtjust i Akiva, kanske just för att han är ganska mänsklig (trots att han är en ängel). Han är så långt ifrån en Bad boy som man kan komma och han känner inte att han varje gång måste komma till Karous undsättning. Jag har svårt att förklara detta men jag gillar honom i alla fall.
Nu håller den här recensionen på att bli flera meter lång och det finns så mycket jag skulle vilja skriva om. Men jag tror jag får nöja mig här och helt enkelt låta er läsa serien själva. För den är så bra...
3 anledningar till varför Blod och Stjärnsoft är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Karaktärerna! Det är komplicerade, mångfacetterade, roliga, hemska, kärleksfulla. Det finns en bredd hos karaktärerna och många att både gilla, älska och hata. De gör historien trovärdig, trots att vi snackar om varghuvuden, blått hår och brinnande vingar. Det är något helt fantastiskt författaren har lyckats med.
2. Zusana måste nämnas enskilt. Hon är Karous vän och verkligen en vän som ställer upp i vått och i torrt. Dessutom är det hon som inför mycket av bokens humor och lättar upp stämningen mellan raderna. Det är bra att hon finns med.
3. Något så trivilat som att det finns en vacker karta med i boken. Väldigt vacker till på köpet och kanske hade jag velat ha den inramad och uppsatt på mina väggar här hemma. Men bara kanske.
Blod och Stjärnstoft får givetvis 5+/5 i betyg av mig och jag behöver sista delen nu...
Tack Bazar förlag för boken. Och skynda er med sista delen...
Måste vara en grymt bra översättare också när du är så där lyrisk! :) Synd att folk ofta glömmer bort översättarna när något är bra och gärna klankar när något är dåligt (trots att originalet kanske också är dåligt, eller, i enstaka fall, ännu sämre).
SvaraRaderaDu som gillar drakar. Jag kan tipsa om annikaskeramik.se Hon gör muggar och skålar med drakar på, bland annat. Vet inte riktigt om hon bara säljer på marknader och sådant men du kan ju kolla. Jag gillar också drakar och jag älskar hennes muggar!
Kram på dig!
Jo visst har du rätt i det där med översättare. Jag är tyvärr sådan så jag lägger sällan märke till dem, varken när det är bra eller dåligt. Jag kan inte påstå att jag vet vilket som är bäst eller om det är en dålig eller bra översättning när jag inte har läst på båda språken.
RaderaDet där med drakmuggar ska jag definitivt ta och kolla upp. Alla sådana tips tas tacksamt emot. :) Tackar jag för.