En dag när Vera har gått vilse i skogen stöter hon på ett helt gäng med drakar. Det är inte på något sätt några elaka drakar utan de är drakar på flykt undan en ondskefull pirat vid namn Arghan. Därför erbjuder Vera dem att de kan komma och bo hos henne och hennes familj i deras borg.
När väl drakarna har flyttat in till dem börjar magiska saker hända, men också farliga saker. Det visar sig att varken drakarna eller Vera och hennes familj är helt säkra från piraterna.
Fantasy för barn i 9-12 år åldern. Kan det bli mycket bättre än så. Det är spännande äventyr, det är magiska varelser, det är pirater och mörka skogar, och en gammal borg med lönngångar både kors och tvärs. Och jag tycker om det.
Jag tycker om den värld som författaren har lyckats skapa. Den innehåller massor av de element som jag gillar och som jag själv önskar att jag kunde få ner på pränt. Jag älskar de urskogar som beskrivs och om vättar och gråtroll och om magiska förmågor. Faktum är att där finns så mycket av allt så det nästan, men bara nästan kan bli lite för mycket. Men bara nästan.
Själva äventyret känns väl genomtänkt och alla har en viktigt roll att spela i det. Det är lite det klassiska, att gömma sig eller att slåss mot den ondskefulle fienden, som kanske är ondskefullare än vad man från början tror. För The Bad Guy är verkligen megaond.
Jag gillar också det genusperspektiv som finns med i boken. Även om Arghan själv är en man så finns det precis lika många onda kvinnliga pirater, byn uppfinnare är kvinna och så har vi ju givetvis Vera. Allt detta är bra, samtidigt som jag ibland kan känna att det är så väl genomtänkt så att det blir synligt att det är genomtänkt om ni förstår vad jag menar.
På det stora hela är det en väldigt bra bok, men tyvärr drar språket ner berättelsen lite. Återigen så känns det inte helt naturlig, språket flyter inte på helt och hållet och ibland känns meningsbyggnaden lite konstig. Det kan vara så enkelt att två ord har bytt plats så att meningsbyggnaden blir avig. Det gör att jag tvingas stanna upp i mitt läsande för att förstå vad jag läser och det är lite tråkigt när allt det där andra är så bra och roligt. För berättelsen är bra och rolig.
3 anledningar till varför Drakhjärtan & Hamnskiftare är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Jag kommer förmodligen aldrig tröttna på drakar och i den här berättelsen bjuds jag på massor av dem och det älskar jag. Jag är också lite extra förtjust i hur dessa drakar har porträtterats. De bli väldigt levande med alla sina olika karaktärsdrag och sin olika förmågor. Allra bäst är givetvis Lill-Flamma, draken som inte är större än en sparv, men väldigt kaxig och rolig. Sen finns där Abkazar som kan trolla men som inte är superbra på det. Gillar, gillar, gillar. Skulle gärna se lite illustrationer till boken även om de är väldigt tydligt förklarade.
2. Jag är väldigt förtjust i Veras lillebror Albin som också spelar en stor del i den här berättelsen. Det är han som är hamnskiftare och detta på ett väldigt coolt sätt. Jag hade också väldigt gärna varit en hamnskiftare och kunnat förvandla mig till massor av olika djur.
3. Äventyret är bra genomtänkt och spännande. Men jag gillar också att det bjuder in till fler böcker. Där finns vissa trådar som jag skulle vilja veta lite mer om och jag hoppas verkligen att jag får stöta på detta i nästkommande böcker.
Drakhjärta & Hamnskiftare får 3+/5 i betyg av mig.
Tack Idus förlag och författaren för recensionsexemplaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar