2015-02-05

Silkesmasken av Robert Galbraith



Cormoran Strike är tillbaka. Hans detektivbyrå går betydligt bättre nu sen han redde ut mordet på Lula Landry (första boken) och rika klienter strömmar till. Däremot är det mest rutinuppdrag som går ut på att skugga otrogna äkta par. Men så en dag kommer en liten grå kvinna in på kontoret och ber Stike att hitta hennes make. Maken är författaren Owen Quine, han som en gång lyckades skriva en ganska omtalad bok men efter det inte haft så där värst mycket att komma med. Men nu verkar det faktiskt som om han har skrivit något som har upprört en del ganska betydelsefulla personer. 
Strike och hans assisten Robin börjar rota i saken och snart verkar det vara ganska så mycket mer komplicerat än vad det verkade vara från början.



Återigen leverar Galbraith aka J.K Rowling en bra bok. Jag kan inte klaga på standarden även om jag gillade Gökens rop något mer och givetvis Harry Potter ännu mer. Men det är inte rättvis att dra parallellerna till Harry Potter här. Det är så väsensskilda böcker som det går att få till. Detta är en välskriven och underhållande deckare. Eller pussledeckare kanske jag ska tillägga. För faktum är att den skiljer sig en del från de moderna deckare jag brukar läsa. Ja det förekommer ett mord och det är väl inte direkt ett trevligt sådant. Det är heller inte överdrivet mycket action utan det är mycket tankeverksamhet, mycket undersökande och intervjuande av misstänkta. Det är även så att de misstänkta tillhör en ganska begränsad skara, alla har något med den där boken att göra. 
Jag tycker också det är intressant hur Galbraith målar upp författare. Quine är definitivt en väldigt okonventionell figur och även de andra författare som omnämn i boken är minst sagt lite speciella. Kul när man driver med sitt eget yrke och hur de inte beskrivs med speciellt vackra ord. Jag gillar sådant. Det tyder på självinsikt. 
Strike och Robin är karaktärer som jag tycker om. Jag tycker om hur deras yrkesrelation växer framåt och de konflikter som finns i boken tillför mycket. Det visare på en hel del kunnande om människor. Sen tycker jag mig kunna ana något undan liggande som ger mig en känsla av att det förmodligen kommer hända saker längre fram i serien. För jag hoppas verkligen att det kommer mer så småningom för jag vill läsa mer om Strike och hans detektivbyrå. Jag vill givetvis också läsa mer av Galbraith/Rolwing för hon är helt klart mästare på att väva ihop en historia och detaljrikedom som är av stor betydelse för något stort.

3 anledningar till varför Silkesmasken är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Jag nämnde visst det där med att jag gillar att det är en pusseldeckare. Faktum är att jag gillar det väldigt mycket. Jag gillar faktumet att även om mordet är bestialiskt på alla sätt och vis så tror jag inte det förekommer en enda pistol och blodet lyser i stort sätt med sin frånvaro. Man kan skriva bra, spännande deckare utan att det förekommer för mycket action och pangpang.

2. Jag gillar att läsa om London. Så enkelt är det, har alltid gillat det och kommer förmodligen också alltid att göra det. De miljöbeskrivningar som finns i boken är trevliga, och framför allt gillar jag beskrivningarna om gator och pubar och jag skulle gärna vilja strosa fram längs gatorna tillsammans med Strike.

3. Tempot i boken förhöjer läsupplevelsen för mig. Det är inte på något sätt stressat men det blir inte heller långdraget och segt för det händer hela tiden saker, sakta men säkert. Lagom är bäst heter det väl...???

Silkesmasken får 4/5 i betyg av mig.

Andra böcker av Robert Galbraith är Gökens rop.

Tack Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret.

4 kommentarer:

  1. Den vill jag definitivt läsa så fort jag kommit igenom Gökens rop (som jag precis börjat på när annat kom emellan)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte om både den och Gökens rop och väntar med spänning på nästa del.

      Radera
  2. Vill läsa både denna och förra boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att de är riktigt bra.

      Radera