En smakebit på søndag: Solstenen

Känner ni känslan? Den där känslan av att det är söndag men att vi faktiskt har ytterligare en dag ledigt i morgon. Så underbart!
Jag har ägnat den här söndagen så här långt åt att lyssna på ljudbok och städa lite medans dotterns sover ute i vagnen. Det är ett synnerligen effektivt sätt måste jag säga.
Nu tänkte jag däremot ta och bjuda er på en liten smakbit ur det jag läser för tillfället. Lästiden för fysiska böcker är väldigt begränsad men en liten bit in i Children of Blood and Bone: Solstenen av Tomi Adeyemi har jag kommit och det är också boken jag tänkte bjuda er på idag.

Från sida 37.

Jag drar fingrarna genom håret och råkar rycka ut några slingor med rötterna. En del av mig vill raka av alltihopa, men även utan mitt vita hår skulle mitt majiarv fortsätta att förbanna min familj. Vi är folket som fyller soldaternas fängelser, folket vårt kungarike gör till trälar. Monarkin gör sitt bästa för att utrota vårt folks säregna drag, vars härkomst de kriminaliserar, som om vitt hår och död magi är en skamfläck för samhället.
Mama brukade säga att i början var vitt hår ett tecken på himlens och jordens krafter. Där fanns skönhet, dygd och kärlek, och det betydde att vi var välsignade av gudarna. Men när allting förändrades blev magi någonting att förakta. Vårt arv blev någonting att hata.
Det är en grymhet jag har tvingats acceptera...

Fler smakbitar hittar ni inne hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger.