Törst av Jo Nesbø

Det verkar inte bättre än att en seriemördare går lös i Oslo igen. Den här gången sker det tre bestialsiska mord på kort tid och alla drabbade är kvinnor och de har alla blivit tömda på blod. Harry Hole jobbar ju inte längre på Oslopolisen utan föreläser på polishögskolan men hans gamla kollegor på vill gärna ha hans hjälp med att fånga mördaren.

Egentligen har jag många Harry Hole böcker jag skulle kunna skriva recension på men eftersom den där mänskliga hjärnan har en förmåga att glömma och blanda ihop lite väljer jag att bara göra en recension på den senaste.
Den här boken är riktigt bra precis som övriga böcker, även om den kanske inte är den allra bästa. Jag gillar mörkret som finns i boken och hur Harry gång på gång slåss med sina demoner och hur mordlösarjobbet är som ett kall för honom som tar honom ner på ännu mörkare platser i sitt inre.
Boken är väldigt bestialisk och är absolut inte något att läsa om du är kvackmagad. Det förekommer gott om blod och är väldigt detaljrikt förklarat. Så till det grad att jag bitvis verkligen befinner mig i Oslo och följer otäcka gärningmäns psyken.
Så en riktigt bra bok är det och jag skulle väldigt gärna ha mer Hole och det snart. Någon som vet om det blir mer?

Törst får 4/5 i betyg av mig.

Boken är utgiven av Albert Bonnier förlag.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Rödhake av Jo Nesbø

Av en slump råkar Harry Hole komma över information om att ett Märklin-gevär har avfyrats i en skog. Detta är ett extremt ovanligt vapen som först och främst används av attentatsmän och prickskyttar. Vad gör ett sådant gevär i Norge? När han börjar nysta i det hela dras han in i en härva av något som verkar ha hänt under andra världskriget. Men han vet inte riktigt hur det hela hänger ihop. Samtidigt växer sig nynazismen större och det verkar som m det finns en källa inne på polishuset.

Tidigare har jag läst några böcker av Jo Nesbø, närmare bestämt bok 1 & 2 & 7. Ja, jag vet... skäms på dig Anna. Tror dessutom att bok 7, Snömannen, var den första jag läste. Nu när jag försöker läsa ikapp mina böcker i bokhyllan så stod sen bok 3, Rödhake snällt och väntade på mig och jag slog slag i saken. Nu undrar jag bara varför jag glömt läsa vidare i serien om Hole. Den är ju bra ju.
Den här boken innehåller allt en riktigt bra deckare ska innehålla. Den är spännande, lite lagom rå, högt tempo och så gillar jag ju lite extra när det finns referenser till andra världskriget. Hole själv är ju lite av en antihjälte, men det tycker jag gör honom verklig. I tidigare böcker har han väldiga problem med spriten men i den här boken lyckas han någorlunda hålla det i schack, utom en liten vända i mitten ungefär.
Nu ska jag inte låta det gå fem år tills jag läser fjärde delen i serien. Jag har i och för sig inte den hemma i bokhyllan, där har jag i stället bok 9. Tumme upp på den. Men det betyder ju faktiskt bara att det kan vara okej att köpa del 4-8.

Rödhake får 4/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Blod på snö av Jo Nesbø

Jag är enbart bra på en sak, och det är att expediera folk. Jag får i uppdrag av Hoffman att mörda någon, sedan får jag pengar för det. Mitt nya uppdrag är att mörda Hoffmans fru som är otrogen, men det ska se ut som om Hoffman inte är inblandad i saken. Men jag är svag för vackra kvinnor... så något går lite fel.

Jag tycker det här är en väldigt udda bok och jag har svårt att få grepp om den. För det första är den beskriven ur ett jag-perspektiv. I sig är det väl inget konstigt med det, men jag har svårt att komma ihåg när jag senaste läste en bok där det hände. Sen är det berättarpersonen som heter Olav. Han har inte så höga tankar om sig själv och det förmedlas väldigt tydligt i språket. På så sätt är det egentligen väldigt bra skrivet, för jag får en känsla av att jag läser lite ur en något mindre intellektuells persons perspektiv. Däremot har det förmodligen bara att göra med det dåliga självförtroendet.
Boken är väldigt kort. Det är ett försonande drag för den här berättelsen, för ska jag vara ärlig så får jag inget grepp om historien och är ganska nöjd med att kunna sätta upp boken på har-läst-listan. Jag kommer förmodligen inte att komma ihåg berättelsen speciellt länge. Detta är synd för jag hade ganska så höga förväntningar på boken. Jag brukar tycka om att läsa om yrkesmördare (vet inte vad det ska säga om min personlighet). Boken är skriven som med en tanke om att efterlikna 70- och 80-talets kiosklitteratur och det borde också var något jag gillar och egentligen tycker jag nog att Nesbø har lyckats med det. Fast det går inte helt hem hos mig. Det kanha att göra med att jag helt enkelt kände mig lite stressad när jag läste den och boken egentligen hade krävt lite mera eftertanke från min sida. Eller så  är det helt enkelt inte en bok för mig.

3 anledningar till varför Blod på snö är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Det finns verkligen en tanke bakom språket känner jag. Det är skrivet för att efterlikna något och har här lyckats.

2. Snö i Norge. Av någon anledning får jag positiva assossiationer av det. Fråga mig inte varför men det ger mig en skön känsla i kroppen.

3. Slutet. Ska inte skriva så mycket om det men när jag har fått tänka efter lite så tycker jag nog ändå att slutet kändes rätt. Först var jag lite tveksam men jag tror nog ändå att jag gillade det.

Blod på snö får 2+/5 i betyg av mig.

Tack Piratförlaget för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.