Onsdagskväll...

Kryper in i en varm fleecemorgonrock, med en kopp te och läser Frost av Maggie Stiefvater. Det är jag värld efter en lång kämpig dag på jobbet...

Boken om häxor och trollkarlar

Jobbar man på en förskola så utsätts man daligen för en mägnd olika litteratur. En del kan jag säg är fullständigt urusel, annan är ok. Men ibland trillar man över riktiga guldkorn.

Boken om häxor och trollkarlar av Daniel Möllberg och Anna Friberger är en sådan bok. Älskar den. Passa perfekt för ett Harry Potter-fan som mig som dessutom sprutar över av fantasi och egna historier. Boken beskriver precis som namnet tyder en förklaring till vad häxor och trollkarlar är för något. Den berättar om att alla föds vi med en gnutta med magi, trots att långt ifrån alla lär sig att använda sig av den senare. Den berättar om den magiska världen om alla djur/varelser som finns i den och att trollkarlarna och häxorna har speciella dörrar mellan den magiska världen och vår vanliga värld. Dessa är ofta belägna på lekplatser eftersom barn har en större tilltro och att vuxna bara tror att barn fantiserar.

Visst känns det som om det är lite lånat från Harry Potter - framför allt beskrivningarna om hur man lär sig att bli en trollkarl eller en trollkarls attribut. Men det gör ingenting. Det blir en trollkarlsbok för barn i ålder 3-6 år istället. Och det kan inte sägas nog. Jag älskar den verkligen och det blir något som måste införskaffas till framtida egna barn.

Fallen ängel

Med en gång vet Nora att Patch inte är bra för henne. Att han är farlig är hon helt övertygand om. Samtidigt som hon träffar honom första gången börjar det hända mystiska saker i hennes liv som att hon hör röster i huvudet eller råkar ut för bilolyckor där bilen helt plötsligt är hel igen. Hon börjar allvarligt fundera om hon är mentalt frisk.

Trots allt detta kan hon inte hålla sig borta från Patch. Där finns något och när saker känns för jobbig runt omkring henne så är det Patch hon vänder sig till. Hon känner sig trygg trots att Patch förmodligen är det absolut farligaste som händer/finns i hennes liv.

Övernaturliga grejer, kärlek vid första ögonkastet, kärlek över gränserna. Ja boken Fallen Ängel av Becca Fitzpatrick innehåller allt vad twiglight-böckerna innehåller. Det blir däremot inte lika bra eller lika spännande. Visst kan jag tycka att boken är helt ok, men jag är heller inte helt fängslad och jag känner inte mycket till sympati för någon av bokens karaktärer. Läsvärd men känner ingen större saknad...

Unga kvinnor

Unga kvinnor är så där lagom supermysig som en historisk bok/klassiker kan vara. Jag fastnar lätt i handlingen och har svårt att släppa ifrån mig boken. Det synst främst genom att den blev utläst på bara några timmar. Det är ett lätt språk och inte alls speciellt högtravande.

Boken handlar om de fyra systrarna Meg, Jo, Beth och Amy och vi får följa dem under ett år av deras liv. Egentligen moralpredikas det boken igenom men det har jag alls ingenting emot och jag kan ha förståelse för alla flickorna till viss del.

Meg är fåfäng och vill inget annat än att ha vackra klänningar och gå på bjudningar och lider i början av att familjen är fattig. Hennes uppgift i boken är att förstå hur bra hon faktiskt har det, trots att hon inte har några pengar.

Jo är pojkflickan med långa bångstyriga armar och ben och hon är rapp i käften och säger vad hon tycker. Hon behöver lära sig att bli lite mer ödmjuk och att kanske faktiskt tänka före man pratar och att tygla sitt häftiga humör. Jo är min absoluta favorit av systrarna.

Beth är den omtänksamma och ordentliga flickan som tänker på alla andra hela tiden. Däremot är hon väldigt blyg och det är upp till henne att våga lite mer. Till hjälp har hon den snälla mr Laurence d.ä.

Amy är yngst och väldigt vacker. Det är hon oxå väl medveten om. I Amy bor det en liten egoist som hela tiden vill ha vackra saker omkring sig. Hennes uppgift är att lära sig mer hänsyn till sin omgivning.

Jag både skrattar och gråter boken igenom. Extra roligt är det när systrarna har bestämt sig för att bara lata sig och inte arbeta i en hel vecka. Deras goda och kloka mor ser det som ett experiment och flickorna upptäcker att man faktiskt måste arbeta ibland. Jag önska jag kunde ta och lära mig lite om det kapitlet också.

Avslutningsvis måste jag säga att jag förstår att detta har blivit en riktig klassiker som jag varmt kan rekomendera andra.

Vänner!

Jag är ett stort fan av serien Vänner. Äger alla säsongerna på dvd och de tittas på lite titt som tätt. I ett avsnitt bestämmer Joey och Rachel att de ska läsa varandras böcker. Joey (min stora favorit brukar bara läsa på baksidan av flingkartongen) kan inte förstå varför Rachel kan läsa samma bok många gånger. Den boken är just Little Women av Louisa May Alcott. Joey börjar läsa den och är fast. Vid något tillfälle hamnar till och med boken i frysen för att det är för jobbigt om jag inte missminner mig.

Nu är det min tur att läsa Unga kvinnor. Undrar om jag fastnar precis som Rachel och Joey. Ska bli mycket spännande att se. Dessutom är det ju en riktig klassiker och jag är för att läsa klassisker, trots att man får sprida ut dem lite.

Älskar det...

...men nu är det slut. Slut på en gigant till bok, både volym- och innehållsmässigt. Det är en underbar fantasyserie som Paolini har skrivt och sista boken var värd att vänta på. Jag är nu så uppfylld av ord så jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om den.

Slutet har i alla fall kommit för Eragon, Saphira, Nasuada, Roran och alla andra i Alagaësia. Den slutliga striden med den onde kungen Galbatorix med hans drake Shurikan närmar sig. Men hur ska de lyckas besegra en tyrann som haft ett sekel på sig att samla på sig kunskap och makt. Enda hjälpen när det verkar som allra mörkast är att bege sig till Kuthians klippa och öppna själavalvet genom att säga sitt namn precis som varkatten Solembum har sagt...

Precis som de tidigare böckerna så får vi följa några olika berättarröster, Eragons för det mesta men ibland även Nasuadas och Rorans. Brukar ha lite svårt för det men inte i dessa böcker. I och med att författaren skiftar perspektiv mellan de olika karaktärerna så får jag en större känsla för dem. Och min favorit måste jag endå säga är Roran.

Roran är den "vanliga" pojken som fixar allt med bara hjälp av sin brilljanta hjärna och stora taktiskta förmåga. Han lyckas bli en riktig ledare för alla männsikor i den enorma armé som är Varden. Detta trots att han bara är en enkel bonde från en lite by och utan någon form av magisk förmåga. Sen kanske det inte skadar att han är kusin till Ryttaren Eragon men jag tror att han hade lyckats endå.

Arvtagaren slutar precis som jag vill att den ska sluta, även om vägen inte dit är så rak och självklar som man skulle kunna tro. Jag blir ständigt överraskad och kan inte förutse något egentligen. Möjligtvis med det där enda undantagen i själva stridernas strid. Men det gör ingenting för det hade jag endå inte velat ha på något annat sätt. Dessutom gillar jag att boken är slut på riktigt när man har läst ut den. Inte som många andra fantasy-serier där det kommer mera hela tiden. Sen tror jag visst att Paolini kan använda sig av Alagaëis igen för att skapa nya äventyr, men då med en helt annan tvist.

Christopher Paolinis ävnetyr om Eragon och Saphira är en fantasy-serie helt värd att hyllas. Nästa lika bra som Sagan om Ringen och om inte bättre i vissa avseenden.

Nu var tydligen November slut...

Hjälp. Vart tog november vägen. Vi har nu bott i vårt hus i två månader och allt jag skulle hinna med har absolut inte hunnits med. Men läsa böcker har jag i alla fall gjort, även om det inte blev lika många som jag hade hoppats på. Har en helt annan läsro nu när jag bor på landet igen, till skillnad från när man bodde i stan. Men det kanske är inbillning, kanske bara är i en lästlust period.

Nu tänkte jag i alla fall skriva en lista på de böcker jag hunnit med i november. (Inspirerad av alla andra där ute i bloggvärlden).

Full Bloom av Janet Evanovich och Charlotte Hughes
Försvunnen - Harlan Coben
Den väntade - Kathleen MvGowan
Genom dina ögon - Stephenie Meyer
Diamatsvärdet och träsvärdet del 1 av Nick Perumov
Svart cirkel av Jonas Moström

Antal böcker lästa/lyssnade på = 6 (en genomsnittlig månad)
1 på engelska, 2 på svenska och 3 ljudböcker

Novembers roligaste: Man vet var man får när man läser Janet Evanovich. Även om det inte är Stephenie Plum-serien så kan man inte låta bli att asgarva rätt ut ibland.

Novembers mest spännande: Måste nog säga Försvunnen. Har lärt mig att älska Coben än så länge.

Novembers överraskning: Genom dina ögon. Älskar Twiglight-serien men var ytterst tveksam om jag skulle gilla att läsa om utomjordingar, men det gjorde jag. Meyer lyckas fånga mig ordentligt till slut.

Novembers sämsta: Diamantsvärdet och träsvärdet var inte riktigt något för mig och levde inte upp till förväntningarna.

Novembers bästa: Får nog säga Försvunnen igen.