Att leva för alltid...

Jag hade hört en hel del positivt om boken Evermore - de odödliga av Alyson Noël. Den hade liksom dykt upp lite som gubben i lådan lite var stans här i bloggvärlden. Det var väl egentligen ingen bok jag hade tänkt att jag skulle läsa, men sen stod den där på biblioteket och såg vacker ut och så bara råkade den följa med mig hem. Och i mina tankar var det här ytterligare en ungdomsbok med inslag av vampyrer och övernaturlighet. Men jag måste erkänna att jag hade fel. För det är faktiskt inte en vampyrbok, trots att jag tror det både länge och väl.

Boken handlar om Ever som har mist hela sin familj i en trafikolycka där hon själv var nära att mista livet. Från att ha varit en levnadsglad, populär, helt vanlig tonåring blir hon lite av en utstött i sin nya skola, hon väljer att gömma sig bakom solglasögon och luvtröjor. Dessutom har hon blivit synsk och i stort sätt varje dag pratar hon med sin lillasyster som nu är ett spöke. Men allt förrändras den dag då en ny kille börjar i skolan. Hans namn är Damen och han är inte riktigt som alla andra. (Här tänker jag att det här har jag faktiskt läst förut). Vad är det som är så speciellt med Damen och som gör att Ever inte kan hålla sig ifrån honom? Och varifrån får han alla röda tulpaner och hur kan han vara så duktig på allt?

Trots en déja vu känsla i början av boken (ja kanske hela egentligen) så gillar jag boken. Den är välskriven och har flyt framåt. Jag kan känna sympati med karaktärerna, båder Ever, hennes kompisar, Damen och Riley (hennes syster). Och sen blir jag ju totalt överraskad när jag inser vad den egentligen handlar om (eller snarare vad den inte handlar om). Visst är det en paranormal romance och det är precis lagom underhållande. Och till skillnad från många andra likande serier som jag har börjat på kan jag faktiskt tänka mig att läsa del 2 och sen kanske ännu mer.

Som en liten parantes angånde omslaget; är inte Ever väldigt lik Rosalie i Twilight-filmerna.