För någon dag sedan så gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare. Jag läste en manga och faktum är att jag gillade det. Okej nu var det en svensk manga så jag vet inte riktigt om det gills men det var i alla fall en helt nu upplevelse för mig som absolut gav mersmak.Mangan jag läste var givetvis Sword Princess Amaltea av Natalia Batista som handlar om pinsessan Amaltea som är en arrogant prinsessa som tvingas ge sig ut för att rädda en prins från en hemsk drake. Detta för att hon ska kunna gifta sig med honom och få halva drottningariket i gåva av drottningen. Helt tvärt om med andra ord.
Det är riktigt uppfriskande att läsa om. Jag gillar Amaltea som är arrogant och bortskämd och som inte vill något hellre än att bli som sin storasyster och kan inte fatta att alla bara ska tjata på henne. Hon vill ju inte alls ge sig ut på jakt efter någon töntig prins.
Prinsarna och männen med för den delen är fagra människor som inte tycker om att få skit under naglarna och som tycker det är viktigt att vara fina för damerna. Faktum är att det är en liten sak jag kan störa mig på i tecknar stilen. Alla karaktärer porträtteras med lång böljande hår och i och med att jag har de förutfattade meningar jag har så har jag svårt att ibland veta om de är en tjej eller kille och jag rör till det i min egen hjärna. Jag förstår att man vill ge det "fagrare" könet långt vackert hår, men då kunder väl de kvinnliga karaktärerna fått något mera tillrufsat hår.
Annars så är jag väldigt glad för tecknarstilen manga. Har alltid varit. Det är fina inlevelsefulla bilder och jag tänker inte alls på att det bara är svart-vitt (även om jag gärna sett det i färg).
Stort plus till Amaltea, nu längtar jag tills andra delen kommer ut. Och kanske ska jag försöka ge mig på att läsa någon mer manga. Biblioteket har lite inne vet jag. Tips mottas gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar