Maria Wern planerar sitt bröllop tillsammans med brandmannen Björn. Men planerandet går inte riktigt som det är tänkt när det börjar dyka upp en förföljare. Vem är det som förföljer henne och kan det ha något att göra med hennes barndom. Samtidigt är hennes barn på kollo i Ronehamn där de möter flickan Mirela, Mirela som är långt ifrån ett lyckligt barn, och samtidigt sker ett mord på en 90-årig man vid namn Heinz Meyer. Kan allting möjlightvis ha ett samband, eller är det bara slumpen som gör att allt händer i det lilla samhället Ronehamn samtidig.
Detta är 15 boken i serien om Maria Wern och faktiskt en serie som jag är i fas med. Jag brukar älska dessa böcker men tyvärr tycker är jag en aning besviken på denna. Boken handlar mycket om Marias förflutna och en barndom som var allt annat än lycklig, men inte en enda gång lyckas Jansson beröra mig med de lama historierna. Allting känns för ytligt och utan någon verklig substans.
Vad gäller deckargåtan så är tanken god. Det hade kunnat bli en riktigt spännande deckarhistoria men återigen känns det för ytligt. Jag kan tidigt lista ut hur det hela hänger i hop i stora drag och mördaren är inte jättesvår att lista ut. Dessutom finns det för många trådar i historien som hon i och för sig knyter ihop på ett hyfsat logiskt sätt men som ändå kunde fått lite mera uppföljning. Boken känns lättvindig och som om författaren själv har slutat bry sig om sina karkatärer.
Tyvärr så blev det här inte någon jättepositiv läsupplevelse men trots det kommer jag fortsätt att ge Maria Wern ytterligare en chans, för jag har trots allt läst många bra böcker av henne och gillat de allra flesta väldigt mycket.
3 anledningar till varför Skymningens barfotabarn är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Den är lättsmält. En snabb, hyfsad deckarhistoria som kan fungera utmärkt i underhållande syfte så länge man inte förväntar sig för mycket av historien.
2. Att få återse gamla älskade karaktärer. Björn är en ny favorit även om jag fortfarande gillar Per Arvidsson väldigt mycket.
3. Kan inte låta bli att älska Anna Jansson inledningar med dikter av Nils Ferlin. Denna gången kom vi äntligen till min favorit med en av de vackraste strofer jag vet ...du barfotabarn i livet... älskar de orden.
Skymningens barfotabarn får 3-/5 i betyg.
Andra böcker av författaren: Dans på glödande kol, När skönheten kom till Bro, Stum sitter guden, Främmande fågel.
Tack Nordstedts för recensionsexemplaret.
Har bara läst ett par böcker av Anna Jansson, men det kommer definitivt att bli fler.
SvaraRaderaJag har som nämnt läst alla, men fler lär det bli för mig också :)
SvaraRadera