Alltså, min kärlekssaga till Pippi började ganska så tidigt, då jag redan i tre års åldern kunde den klassiska bilderboken utantill. Jag hade en kompis till mamma och pappa att läsa den för mig en midsommardags morgon. Kan väl tillägga att kompisen i fråga inte var sådär jättepigg den morgonen och med glädje försökte hoppa över några sidor då och då, men se det gick jag inte med på.
Sen kom filmerna. De är tittade på avigt och rätt och även om jag älskar alla de lite kortare filmsnuttarna så måste jag nog säga att jag gillar långfilmerna bäst. Pippi på rymmen är helt klart min favorit, förmodligen för att jag gärna själv hade gett mig ut på ett liknande äventyr och för att Sverige är så fantastiskt fint filmat i filmen dessutom.
När Pippi, Tommy och Annika är i godisbutiken måste nog också nämnas förresten. Så gott allt godiset ser ut och så avundsjuk jag är. Och sen har vi spunken, älskar spunken.
Astrid Lindgren är högt älskad hos mig, både böckerna men kanske framför allt filmerna. De är en så stor och central del av min litterära och kulturella uppväxt. Jag hoppas och tror att Pippi får leva i 70 år till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar