En tjuv verkar ha flyttat till Mariefred och alla skyller stölderna på Alrik. Han verkar ju definitivt haft tillfälle till det. Det konstiga är att någon verkar ha spottat på platserna där stölderna har begåtts. Äckligt! tycker i alla fall Viggo.
Viggo å sin sida vill så gärna passa in så han gör saker som han vet inte är så snälla och som känns fel. Och för en gångs skull vågar han inte ens berätta för Alrik vad han gjort...
I den här boken går vi ner lite i tempo jämfört med de tidigare böckerna. Det blir liksom lite en andningspaus i den här fjärde boken. Och det gör mig inte jättemycket. Visst jag tycker kanske inte att denna är riktigt lika bra som de andra böckerna, och kanske inte fullt så läskig, men den är bra på ett annat sätt. Det känns som om jag som läsare hela tiden får lära känna Alrik och Viggo lite bättre, och framför allt Alrik funderar en del på det förfluta och mamma.
Men jag fortsätter att älska serien och stör mig en hel del på att jag nu måste vänta länge på del 5 och 6. Hoppas de kommer till hösten.
3 anledningar varför Bjäran är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Jag kan inte sluta titta på den gröna färgen som pryder boken sidor. Jag älskar den. Det är kanske en fånig anledning till att älska en bok men ni får väl helt enkelt se mig som en ytlig person.
2. Bjäran är faktiskt ett väldigt äckligt monster.
3. Jag har inte nämnt så mycket om språket tidigare men det är helt klart underhållande. Jag älskar Viggos sätt att uttrycka saker. Vad sägs som uttrycket förstoppad snigel i uppförsbacke - det måste ju helt klart uttrycka det mest söliga som finns.
Bjäran får 4/5 i betyg av mig.
Tidigare böcker i serien är Nidstången, Grimmen och Mylingen.
Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret.
Boken finns bland annat att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar