Ni vet de där barnen på Saltkråkan, de stöter i ett avsnitt på ett gäng rävungar som Skrållan kallar vovve. Ni vet hur fruktansvärt söta de är va????
Nu kan det råka vara så att jag idag har upplevt vackraste löprundan i historien då jag någon meter framför mig stöter på just en sådan där liten fining. Rävungen stod där på cykelbanan, spanade in mig lite sådär med huvudet på sned och sedan försvann den vidare in i buskaget. Helt plötsligt blev det mycket lättare att springa och jag kunde till och med ha överseende med de där snokarna jag stötte på strax efteråt.
(Okej detta var helt icke bokrelaterat, men det behövdes berättas överallt där det går att berätta. Lycka!!!)
Grattis! Man blir så glad av såna möten! Jag är inte ute och springer men jag får besök istället - för tillfället en hare som hoppar förbi då och då och så fasanfamiljen som kommer och spatserar på tomten...
SvaraRaderaDet är underbart när naturen bestämmer sig för att komma nära. Jag älskar sådant, men tyvärr händer det inte så där jätteofta känner jag.
RaderaÅh vilken fin upplevelse! :)
SvaraRaderaJa det var något utöver det vanliga.
RaderaSå härligt när sådant händer. Har studerat en rådjursget som regelbundet kommer fram några meter ur en skogskant och betar lite sen går hon tillbaka in igen. Tror hon har ett nyfött kid ligger någonstans där som hon inte går långt ifrån. Hoppas hon tar med det och visar upp det när det blir tillräckligt stort för de är ju också supersöta! Hoppas bara alla tänker på att inte släppa sina hundar nu när hela skogen är en barnkammare.
SvaraRaderaSå spännande. Ja, man få verkligen hoppas att djurägare har lite förnuft och tänker på de små söta.
Radera