Uppdraget att rädda världen från jordgudinnan Gaias uppvaknande känns tuffare och tuffare. Inte bara har de sju hjältarna splitrats, de kämpar också för att lära sig att använda alla sina förmågor på bästa sätt.
För Percy och Annabeth är det verkligen tuff på riktigt. De har kastats ner i Tartaros och gör allt för att ta sig till dödens port för att därifrån, förhoppningsvis få hjälp från andra sidan av sina vänner.
Jaha, vad ska jag skriva om den här boken som jag inte har skrivit om de tidigare delarna innan. För ärligt talat så är det fortfarande lika bra, det är lika roligt och jag gillar fortfarande alla elementen med mytologi, magi och vänskap. Jag tycker fortfarande om alla karaktärerna och i den här boken får alla hjältarna vara med på ett hör, det vill säga, de har egna kapitel och ingen hjälte är "viktigare" i den här boken. Nu handlar det väldigt mycket om att de ska lära sig att samarbete, att utnyttja varandras styrkor och förmågor, men framför allt om att våga känna tillit till att deras förmåga är minst lika viktig för uppdraget.
Något som den här boken verkligen har är och som jag kanske inte märkt jättemycket av i tidigare böcker är att karaktärerna har haft en väldigt personlighetsutveckling. Allihopa växer sakta men säkert in i gruppen och den roll de har.
Nu är det bara en bok kvar i just den här serien och det känns lite vemodigt, även om jag helst vill ha den boken i min hand redan idag. Nu tror jag i och för sig att Bonnier Carlsen är snabba med att översätta även den för det har trots allt gått mindre än ett år sedan de två första böckerna släpptes. Det tycker jag är jättebra, även om jag upptäckte i den här boken att korrekturläsningen hade fått stryka lite på foten. Inte jättemycket men jag hittade en hel del extra bokstäver som inte skulle vara där.
3 anledningar till varför Dödens port är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Nico är egentligen inte en av de sju hjältarna som har gett sig ut på uppdraget, och han är heller inte den karaktär som tar plats i berättelsen. Men han är viktig ändå, på sitt alldeles egna lilla sätt och jag tycker mycket om vad författaren har gjort med honom under den här boken. Jag har en helt ny sympati för honom och då har han ändå varit med it typ 7 böcker redan (lite osäker i vilken bok han var med första gången).
2. Man kan stöta på alla möjliga figurer uppenbarligen nere i Tartaros. Till exempel en stor titan som heter Bob och som slåss med sopkvastar. Det är sådana detaljer som gör det lite extra roligt. Att han sen har en skelettkattunge som husdjur och som kallas lill-Bob så blir det ännu bättre.
3. Jag tycker så mycket om Percy och Annabeth ihop. Det känns verkligen som om deras kärlek har fått bli något mer än bara en platt kärlek som är med bara för att den ska. Det har liksom blivit lite mer djup i den tycker jag. Och Percy måste helt enkelt vara min favorit av karaktärerna. Det är nog bara för att jag har känt honom längst, men jag gillar honom otroligt mycket. Leo kommer nog som god tvåa...
Dödens port får 4+/5 i betyg av mig. Kanske hade det varit en femma om jag inte bestämt mig för att vara lite hårdare med de där femmorna.
Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret.
Tidigare böcker i serien heter: Den försvunne hjälten, Den fängslade guden och Athenas tecken.
Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus & Cdon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar