Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

En fransk flicka som är blind. En tysk pojke som inget heller vill än att slippa gruvorna och få bli ingenjör. Flickan bor i en ockuperad stad vi franska kusten. Pojken får en plats i den skola där bara eliten ska tränas. Tiden är andra världskriget. Förutsättningarna är väldigt olika. Samtidigt är flickan och pojken densamma. Två nyfikna barn på väg att bli vuxna i en av historiens mörkaste tidpunkter.

Den här boken är något alldeles speciellt. Den är något helt nytt - i alla fall för mig. Den är vacker. Den är stillsam. Den har bland de vackraste språk jag har stött på någon gång. Det liksom vimlar av vackra meningsuppbyggnader och språket får visa vad det går för.
Jag har egentligen svårt att säga exakt vad boken handlar om. Det är mycket två människors uppväxt under förhållanden som är allt annat än idealiska. Mer är det inte... möjligtvis med undantag av en viss diamant som kanske, kanske inte innehåller en förbannelse. Fast ärligt talat så känns den biten ganska så meningslös.
Jag är lite, lite besviken på slutet. Inte för att boken slutar fel - utan snarare för att författaren vill krama ut det allra sista av berättelsen. Jag var färdig ett par kapitel innan boken var färdig så att säga. Men jag kan förlåta det för boken är så bra ändå.

3 anledningar till varför Ljuset vi inte ser är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Språket måste helt enkelt få en egen punkt här. Egentligen hade jag nog kunnat bjuda ett citat för varje anledning till att njuta av boken. Men jag nöjer mig med ett:

"Luften är ett bibliotek och ett arkiv över alla liv som levts, alla yttranden som fällts, och varenda utsänt ord ekar fortfarande där inne."

2. Karaktärernas komplexitet. De känns verkligen levandegjorda och hos varje karaktär finns det något för mig att sätta mig in i. Det är inte alltid att karaktärerna väcker varma känslor - hallå vi befinner oss faktiskt i en nazistisk skola. Men även hos de karaktärer jag verkligen inte tycker om finns där ett litet mått av att de faktiskt är människor. Medmänsklighet är fel ord att använda, men levande och komplexa är de i alla fall.

3. Relationerna, först och främst runt flickan (Marie-Laure) men även lite hos pojken (Werner) är otroligt vackra. Det finns hela tiden vuxna människor runt dem som  i de allra flesta fall är godhjärtade och enbart vill dem väl. Flickans pappa, hennes gammelfarbror och hushållerskan madame Manec - alla gör det allt för Marie-Laure, men det är också ömsesidigt och sunt. Egentligen helt normala familjerelationer under mörka förhållanden.

Ljuset vi inte ser får 4+/5 i betyg av mig. Det där slutet drar ner lite på det hela.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.