Half Bad: Häxornas krig av Sally Green

OBS! Det är här en recension av sista och avslutande delen i en triologi och kan innehålla spoilers från tidigare delar.

Nathan lever i ett förvirrat mörker. Han pappa är död och han har ätit upp hans hjärta. Det enda som driver honom framåt är tanken på hämnd, tanken att få döda Annalise, döda Soul och alla andra vita häxor som tror att de kan göra vad de vill. Det är krig och alliansen som Nathan tillhör ligger risigt till. 
Samtidigt försöker han lära sig att kontrollera sina nya gåvor, han försöker få någon form av balans i sitt liv. Som tur är har han alltid Gabriel vid sin sida som leder honom när han är som mest vilse och som stöttar och ser hans goda sidor.

Det är alltid svårt att skriva en recension på en avslutande del i en serie. Det är svårt för att man vill inte gå in för mycket på tidigare delar, med risk för att avslöja något. Sen är tanken att man vill göra en rättvis recension för just den här boken och inte bara serien i helhet. Så det häller att hitta en balans. Helt ärligt är jag osäker på om jag kommer kunna göra det i detta fallet.
Det här är en serie som borde få sträckläsas. Tyvärr har jag inte gjort det den här gången, men jag hoppas verkligen att jag kommer kunna göra det en annan gång, en gång i framtiden. Den här boken är absolut inget undantag från de tidigare delarna vad gäller lättlästhet, tempo, driv och underbarhet. Den är inte speciellt tjock och 300 sidor flyger förbi i ett litet nafs. Däremot kanske jag inte skulle säga att det här är bästa delen i serien, men samtidigt händer det saker som jag fullkomligt älskar. Länge var jag faktiskt lite, lite besviken över den här boken, sen hände de sista kanske 50 sidorna och helt ärligt känns det som om jag har exploderat just nu. Wow...
Helt ärligt vet jag inte vad jag ska skriva. Egentligen borde kanske boken få sjunka in lite, jag borde andas, men nu blir det inte så. Istället blir det en väldigt flummig recension men jag hoppas och tror i alla fall att ni förstår att det här är så läsvärt, så fantastiskt bra och förmodligen kommer jag faktiskt läsa om den här serien.

3 anledningar till varför Häxornas krig är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Gabriel och kanske framför allt relationen mellan Gabriel och Nathan. För äntligen händer allt det där som jag har velat ska hända så länge. Gabriel är stark, han är där hela, hela tiden för Nathan samtidigt som han absolut inte låter någon sätta sig på honom. Helt ärligt så gör Gabriel nästan halva serien, med sin godhet trots att han egentligen är svart.

2. Jag tycker så väldigt mycket om språket i boken /böckerna. Det är nästan lite naivt eller i alla fall väldigt enkelt. Det är rakt på sak och detta gör att boken går väldigt snabbt att läsa och framför allt för att det ger boken ett sådant driv.

3. Slutet! Länge satt jag och funderade kring om det här kanske ändå var lite sämre än de andra böckerna. Men så kom slutet, och jag gick sönder och allt hände och hela boken lyfte sig ett snäpp. Slutet gör boken till en bok jag kommer att komma ihåg, länge, länge, länge.

Häxornas krig får 5/5 i betyg av mig.

Tack Semic förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Half Bad: Det mörka ödet av Sally Green

OBS! Detta är del två i serien Half Bad och det kan slinka med en eller annan spoiler även om jag gör mitt bästa för att undvika dem.

Nathan har nu fått sin gåva. Men han är ensam och på flykt och vet inte riktigt vad han ska ta sig för. Dessutom verkar det som om han har fått samma gåva som hans far har och han vet inte alls hur han ska handskas med den. Samtidigt så är det oroligheter ute i Europa. De vita häxorna från England jagar nu inte bara de svarta häxorna utan också det vita häxor som inte håller med det styrande rådet. Tillslut hamnar Nathan i en rebellgrupp, för han ser sin chans att få hjälp att rädda Annalise, hans stora kärlek.

Det är snart ett år sedan jag läste första boken i serien och jag kan villigt erkänna att trots att jag tyckte så mycket om den boken så hade jag glömt en hel del av vad som hände. Kunde faktiskt ha krävts en omläsning av bok 1. Men lite lat som jag är så orkade jag inte göra det utan kastade mig rakt in i denna boken. Till en början har jag lite svårt att få ihop alla trådar, men efter hand som jag kommer längre och längre in i berättelsen så kommer jag ihåg mer och mer och är mer och mer fängslad. För jag tycker så mycket om den här serien och den här boken och jag ser så mycket fram emot att få träffa författaren nästa vecka på Bokmässan och Kulturkollos Fantasymingel. Boken innehåller det mesta jag vill ha av en fantasy. Där finns mörker och ljus, där finns magi, där finns lite kärlek och där finns ett äventyr eller ett uppdrag som måste utföras. Jag gillar speciellt hur Nathan är som karaktär. Ja han är ganska gnällig och ganska så egocentrerad men jag kan samtidigt följa hur han försöker hitta sig själv. För det är något jag kommer ihåg från första boken, hur mycket jag tycker om att ingenting egentligen är svart eller vitt i den här boken utan gråzonerna är oändliga. Det fortsätter i bok två och det blir ännu tydligare med Nathan.

När boken var slut hade jag ångest i flera dagar. Jag kunde inte ta mig för att plocka upp något annat för jag ville bara fortsätta att läsa om Nathan och hans kompisar. Slutet kom så plötsligt liksom. Så nu får man väl vänta ytterligare ett år innan man kan läsa nästa del. Men då får jag nog faktiskt ta och läsa om böckerna. De går ju i alla fall väldigt fort att läsa.

3 anledningar till varför Det mörka ödet är värt att krypa upp i fåtöljen med:

1. Gabriel är Nathans kompis från första boken. Han är egentligen en svart häxa men har lyckats förvandla sig själv till ickemagisk. Men jag tycker så otroligt mycket om Gabriel. Han ställer upp för Nathan i alla lägen och visar hur osjälvisk man kan bli om man älskar någon så mycket som Gabriel älskar Nathan.

2. Ett krig mellan onda och goda är ju inte helt fel att läsa om. Eller egentligen är det ju inte kriget jag njuter av att läsa om (det låter makabert) utan det är ju strategier och hur människor beter sig när de hamnar i en grupp med samma mål, även om de kommer från så skilda bakgrunder.

3. Jag tycker så mycket om boken för den går så himla fort att läsa. Dels har den ett ganska så enkelt språk, men det handlar också om att det hela tiden händer saker och det är ett driv framåt hela, hela tiden. Jag älskar det....

Det mörka ödet får 5/5 i betyg av mig.

Tack Semic för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Half bad: Ondskans son är så av Sally Green

Nathan är inte som andra häxor. Han växer upp i de vita häxornas värld, tillsammans med sin mormor och halvsyskon. Men som sagt, han är inte som andra häxor och i de vita häxornas värd är han utstött. Hans far är nämligen en svart häxa, den ondaste av de onda.
De vita häxorna kommer hela tiden på massa restriktioner för halvhäxorna (eller Nathan eftersom han är den ende) och han har inget lätt liv. 
Han är övertygad om att kanske kan allt bli bättre om han får träffa sin far. Kanske kan han då också få svar på om han egentligen är ond eller god - eller lite av båda. Hans jakt och flykt från de vita häxorna tar helt enkelt sin början.

Det här är en bok som en dag trillade ner i min brevlåda i pappersformat. Jag hade då hör talas om den på lite olika youtube-kanaler och den hade fått väldigt fina recensioner. Men ärligt talat vet jag inte om jag vart så där värst nyfiken egentligen. Tills den där högen med papper låg framför mig på köksbordet. Eftersom jag var i en liten lässvacka just då så resonerade min hjärna att jag kunde ju lika gärna testa denna när den ändå låg där. Två dagar senare var den utläst och jag kan meddela att det gick alldeles utmärk att läsa på papper. Sidorna bara flög förbi och jag älskade de.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag älskar dn, men förmodligen är det en kombination av det här med utanförskap, orättvisorna, magin, och komplexiteten av vad som verkligen är gott och ont.
Tyvärr är det nu ganska länge sedan jag läste boken så jag har lite svårt att göra en helt nyanserad recension, men jag hoppas i alla fall att andemeningen gått fram. Jag älskar boken och ser verkligen fram emot del två som snart kommer på engelska. Den lär då köpas in (förmodligen tillsammans med första boken) och läsas ganska omgående. För det här är så bra.

3 anledningar till varför Half bad är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Magisystemet gillar jag. Det här att varje vit häxa har en speciell förmåga och att den inte visar sig förrns ens 16 (?) födelsedag och då först om man får tre gåvor av en släkting.

2. Jag gillar när man (i brist på bättre ord) laborerar med vad som verkligen är gott och ont. Är de vita häxorna verkligen god när de utsätter Nathan för både tortyr och fångenskap. Vilka medel helgar ändamålet.

3. Jag gillar Nathans halvbror, som jag inte för allt i världen kan komma på namnet på för tillfället. Där har vi ett exempel på godhet egentligen och jag gillar att det får skina igenom sådana karaktärer. Det förhöjer definitivt min läsupplevelse.

Half bad: Ondskans son får 5/5 i betyg av mig.

Bok två i serien heter Half Wild. Det finns också en novell som utspelar sig innan första boken som heter Half Lies.

Tack Semic förlag för boken.