Bokproblem

Ibland går böcker för fort att läsa.

Det kanske är ett himla korkat påstående, men just nu känns det så.
Det var ganska så sent - runt åtta - när jag läste ut The Hammer of Thor i går kväll. Då hade jag redan planerat att Körsbär i November av Maria Lang skulle bli nästa bok ut. En bok i förväg är bra att planera tycker jag, för då flyter läsningen på bra.

Så igår kväll påbörjade jag Körsbär i November. Problemet är att några timmar senare var den slut. Slut utan att jag hade hunnit tänka tanken på vad jag skulle läsa efteråt. Så nu är jag helt plötsligt utan planering. Det känns nästan som att vara boklös.

Så ibland kan faktiskt böcker läsa sig själva lite för fort.

Några tankar en söndag

• I och med snön och kylan som hittat hit så har även lite andra krabater gjort det. Härom dagen berättade jag om en där lilla musen som hittat in hemma hos oss. Inte så trevligt! Bättre är det då med de där små domherrarna som jag just nu kan sitta och titta på utanför fönstret. Det är något allra speciellt med just domherrar för de symboliserar vinter och jul för mig och det är inte så ofta man ser dem här hemma. De får helt enkelt symbolisera den här veckans bästa.
• Läsandet går bra nu. Har hunnit med massor av böcker den senaste veckan och har läst ikapp mig någorlunda på alla recensionsexemplar. Det känns skönt. Nästa bok kommer att bli något från bokhyllan och lite sugen är jag på att läsa Körsbär i November av Maria Lang. Först och främst just för att den behöver läsas i november.
• Längtar, längtar, längtar... just nu är det ärligt talat inte så mycket annat i huvudet.
• Det kan ju vara så att jag i början av veckan bakade lussekatter. Uppenbarligen bakade jag en på tok för liten sats och måste snart baka en till. Alltså - hur kan något vara så gott så man själv nästan äter upp en hel smet på en veckan. Skulle behöva en frysbox i källaren så man i alla fall fick anstränga sig lite innan man hämtade upp bullar för tining. Då hade kanske latheten fått vinna någon gång i bland.
• Det här med slalomläsning funderar jag på ibland. Varför blir det så att man i vissa perioder kan hålla på att läsa hur många böcker som helst samtidigt, medans det vid andra tillfällen enbart blir så att man läser en bok. Just nu tror jag i och för sig mycket beror på att jag inte kan sitta så långa stunder i läsfåtöljen utan tvingas läsa liggandes i sängen. I sängen tycker jag det är jobbigt att hålla i en fysisk bok och därför blir det e-bok i sängen medans jag fortfarande vill ha en fysisk i fåtöljen. Sen kan det i och för sig ha och göra med att det är många böcker som lockar samtidigt. 

Nu får det vara bra med blogg för den här veckan. Nästa vecka kommer i alla fall bjuda på en del recensioner och sen har jag faktiskt ingen aning. Ha det bäst...

En smakebit på søndag: The Hammer of Thor

Söndag och dags att presentera en smakbit igen hos Flukten fra virkeligheten... Det är ju liksom lite tradition. Och som vanligt - känns det i alla fall som - så läser jag en bok av Rick Riordan. Han är helt klart representativ när det gäller att visa vilken författare jag läser mest av. Han och Agatha Christie. Men vad gör väl det när det är en så bra författare.
Nu har turen kommit till Magnus Chase and the Gods of Asgard: The Hammer of Thor. Tors hammare har försvunnit och Magnus och hans kompanjoner/vänner har fått i uppdrag att hitta den och ta tillbaka den så att inte jättarna ska börja invadera Midgård. Och som vanligt vet man aldrig vad som kommer att hända längs vägen.

Det här stycket är hämtat från sida ca 250. Okej jag glömde kolla igen och orkar inte gå och leta reda på exakt rätt sida. Tycker ändå att ni ska ta och läsa den från början, eller ännu bättre börja med första boken i serien, The Sword of Summer.

I scowled at the tree branch we'd run into. I wondered if I could get Jack to chop it down before the next group of poor smucks rode through here. But there was something strange about its texture. Instead of the usual bark pattern, it consisted of crosshatched gray fiber. It didn't taper to a point, but instead curved down to the ground, where it snaked across the snow. Not a branch, then... more like a huge cable. The top of the cable wound into the trees and disappeared into the clouds.
"What is that thing?" I asked. "It's not a tree."
To our left, a dark, looming shape I'd taken for a mountain shifted and rumbled. I realized with bladder-twisting certainty that it wasn't a mountain. The largest giant I'd ever seen was sitting next to us.
"No, indeed!" his voice boomed. "That's my shoesting!

Bästautmaningen: Kvinnor i USA

Jag har upptäckt en stor brist i mitt läsande. I alla fall när jag ska försöka svara på Lyrans Bäst inlägg den här helgen. Hon vill nämligen att vi ska skriva om vilken som är den bästa amerikanska romanen skriven av en nu levande kvinna. Oj vad svårt det blev. Inte just för att jag ska skriva om bok skriven av en kvinna. Inte för att den ska var från USA. Problemet ligger nog främst i det här med roman - för stora, riktigt läsvärda romaner är inte den genre jag sträcker mig mot oftast. Men jag kommer i alla fall på en riktigt bra efter mycket funderande och den passar verkligen in på temat när jag tänker efter för den tar även upp svarta kvinnors rättigheter. Boken är Niceville/The Help av Kathryn Stockett.

Ni är nog många som har läst denna fantastiska bok men om ni har missat den så handlar den om hur en vit kvinna på 60-talet skriver en bok om hur hemhjälpernas situation ser ut. Vi pratar om en tid när vita var vita och svarta var något som enbart sågs ned på. Det är en bok som är skriven med värme och humor men som har en väldigt mörk underton. För det är hemskt att läsa om men så nyttigt. De svarta kvinnorna vill inte riktigt öppna upp sig för författaren som själv lever i det samhälle där de själva tvingas arbeta. Sakta men säkert byggs dock en relation upp och i slutänden blir det om inte bra så i alla fall bättre. Ett steg i en kamp mot rättvisa villkor och framför allt lika värde. Ett steg som tyvärr i veckan gått baklänges.

Har ni inte läst den här boken eller åtminstone sett filmen så tycker jag att ni ska göra det. Själv blev jag faktiskt sugen på att läsa om den nu när jag sitter och skriver om den.

Morgonstund har guld i mun - eller....

Idag när jag vaknade sken solen in genom fönstret, solen riktigt glittrade i den lilla snö som ligger kvar och det syntes hur underbart skönt det måste vara ute. Synd då att jag sovit lite för länge eftersom jag 1. låg uppe för länge och läste 2. var vaken en vända i natt på grund av j*vla nästäppa.

Jag kanske inte ska gnälla så mycket på det här med att jag låg och läste för länge. Två böcker fick jag faktiskt utlästa så helgplaneringen borde jag kanske uppdatera lite. Men så skönt det vara att bara i tysthet sitta och läsa och läsa och läsa. Maken jobbade nämligen så katten och jag hade huset för oss själva.

Idag kommer mamma hit. Hon och jag ska försöka få upp lite tapeter på väggarna i barnrummet. Nu är nog förmodligen allting färdigmålat och det är så skönt, för det har jag inte riktigt kunnat hjälpa till med tanke på att takhöjden har varit en meter och att ligga och krypa på golvet inte riktigt varit min starka sida den senaste veckan.

Nu ska jag försöka komma igång med dagen. Om så inte annat än att sätta igång och skriva lite inlägg. För jag har en känsla av att det snart kan vara bra och ha några på lut.

Läsa i helgen

Den här helgen måste jag säga att det går förvånansvärt lätt att planera vad jag ska läsa. Håller nämligen på med tre böcker som jag verkligen vill ta tag i och jag hoppas helt ärligt att jag hinner läsa ut alla tre. Två minst i alla fall.

Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs

I den här boken kämpar Turid lite mera med sitt ursprung och vem hon är. Hon tillsammans med Frode och Unna ger sig iväg till Dyflin för att söka hjälp i kriget mot Varjagerna. Väl i Dyflin är allt annorlunda men samma på en och samma gång. Gudarna är lika varandra, men tillbes på så olika sätt. Människorna är det samma sak hos och Turid ser stora skillnader mellan fattig och rik och hon möter ett släkte som slåss och krigar lika mycket som varjagerna och danerna. Både Turid och Frode vill fly allt vad krig heter och Turid vill känna sina egna krafter och sin förmåga att tala med Freja igen. Så deras resa är inte slut.

Så nu har turen kommit till tredje och avslutande delen om Turid, vikingaflickan som jag har tyckt så mycket om att läsa om. Det är alltid svårt att skriva en recension på en serie där man slutligen läst sista delen. Man vill lovorda men samtidigt inte säga och tycka för mycket för jag tycker att alla andra ska läsa och själva bilda sig en uppfattning. Men några ord ska jag försöka få ner på denna boken och på serien i stort.
Den här precis som tidigare delar är otroligt spännande och intressant även om jag i just den här boken mer tycker det lutar åt en inre resa för Turid - just i det här att hitta sig själv och sin förmåga. Visst de reser mycket - från Ribe enda till Världens ände men det intressanta är när alla trosuppfattningar ställs mot varandra. De är alla accepterade på ett eller annat sätt men trots det så blir det konflikter av det hela. Vite Krist - Jesus - förekommer en hel del men även tolkningarna på hur man ska följa hans läror är redan här många och jag tycker det framställs så fint.
Karaktärerna är många och ibland när jag läser har jag lite svårt att komma ihåg de som nämns i tidigare böcker, men det går ganska så fort att minnas igen när jag väl är inne i berättelsen. Min favorit bland karaktärerna är nog ändå Frode. Han kämpar mycket med sin egen uppfattning av saker och ting och han gör det på ett lugnt och tryggt sätt vilket är uppmuntrande att läsa om. Han blir Turids trygghet i allt kaos som håller på runt omkring.
Jag tycker absolut att ni ska ta och läsa den här serien för den är så bra helt enkelt. Fängslande, lärorik och spännande.

3 anledningar till varför Korpgudinnan är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Lärorik på ett så otroligt fängslande och spännande sätt. Det märks att författaren har mycket kunskap om ämnet hon skriver om och då blir det så mycket intressantare att läsa.

2. Boken är för den lite yngre läsaren men det spelar ingen som helst roll för mig. Språket är sådant att det passar alla från ca 9 år och uppåt. Däremot så ska man veta om man vill läsa med lite yngre barn att serien och boken innehåller en hel del krig och dystra scener men jag ser inga problem i att läsa det för barnen så länge du läser det tillsammans med barnen.

3. Eftersom det är jag så måste jag ju nämna mytologiaspekten av boken. Det är så intressant att läsa om mytologi och religion och i den här boken är det så bra gjort. Ja i hela serien för den delen. Jag vill läsa mer....

Korpgudinnan får 4/5 i betyg av mig.

Tack Berghs förlag för recensionsexemplaret.

Tidigare delar i serien är Kungadottern och Krigstid.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.