Dold identitet av Lee Child

Från Damm förlag fick jag för någon vecka sedan ett recex i form av Dold Identitet av Lee Child. Vill börja med att tacka för den fina boken.

Dold identitet handlar om Jack Reacher, Childs hjälte i alla hans böcker (så vitt jag vet i alla fall) och i den här boken får vi träffa honom före. Före som i innan han blev en kringvandrande vagabond/luffare som drar från småstad till småstad. Före som i medans han fortfarande var major i arméns militärpolis.

Året är 1997, faktiskt rätt så precis fyra och ett halv år innan den där hemska dagen i september som alla känner till. Och det poängteras ofta i boken och han visar på att skyddet inte alls var lika stort som det är efter den där dagen.

Reacher får i uppdrag att ta sig till den lilla staden Charing Crossing. Han ska ta sig dit som förklädd civilist för att infiltrera poliskåren. I Charing Crossing har nämligen ett mord på en ung vacker flicka begåtts och det verkar som om det kan vara någon höjdare på militärförlängningen i staden som kan ligga bakom dådet. Reacher order är att se till att militärerna inte blir misstänkta.

Jag har lyssnat på många böcker om Jack Reacher och de håller över lag en hög klass tycker jag. Inga omvälvande, världsskakande böcker utan precis så där lagom som man vill ha det i bland. Jag hade lite svårt att komma in i den här boken, dels beroende på en liten lässvacka som jag befinner mig i nu, men också på grund av hur språket i boken är. Den innehåller många enordsmeningar och det hackar läsningen lite ibland. Detta är något jag aldrig upplevt innan eftersom jag har lyssnat på böckerna. Dessutom hörde jag uppläsaren i mitt huvud till en början vilket var lite störande.

Men igår så kunde jag äntligen sätta mig ner och börja läsa ordentligt och då tog det fart. 300 sidor läste jag (boken innehåller 400) och jag gillar vad jag läser. Jag gillar att Reacher är en anti-hjälte på det sättet att han tar lagen i sina egna händer och är inte rädd för att använda våld. Ibland kan jag tycka att han går lite för långt i sina vägar till att skipa rättvisa men det är väl det som är det sköna med böcker. Dessutom kan man ju inte säga annat än att han alltid är på de oskyldigas/utstöttas sida. Han är rak på sak och frispråkig även om han är väldigt mån om att skydda sin egen identitet.

Jag gillar skarpt att Child denna gången har tagit med oss till början. För att få veta vad som gjorde att Reacher fick avsked från armén, och varför han reser som han gör och varför han köper nya kläder varje gång de börjar bli gamla istället för att tvätta. Dessutom gillar jag hur de tidigar böckerna lite diskret vävs in i handlingen, absolut inte som en stor grej men som ett förfluget ord här och där. Skulle faktiskt kunna sträcka mig så som att säga att det här var en av de bättre böckerna om Jack Reacher och att jag faktiskt nu fick lite mersmak. Kanske får ta oss lyssna på några av de gamla böckerna som jag inte läst innan eller rent av ta och läsa några fler. Framför allt ska jag definitivt rekommendera den här boken till min kusin som är ett stort fan av Lee Childs böcker.