Om häxor kan flyga på sina kvastar, kan väl jag också göra det! Trollmors kvast är ju minst lika fin som deras, tänker Truls medan han vågar sig allt högre upp i den gamla eken. Och om jag fäller ut öronen så flyger jag nog ännu bättre...Jag är en människa med rikliga mängder fantasi och hittar ofta på bus och historier för barnen på jobbet. Väldigt ofta handlar dessa sagor eller påhitt om svenska mytologiska varelser som jag finner väldigt fascinerande. Därför var jag väldigt sugen på att läsa Trollskogen - Trollungarna och häxan av Sissel Böe och Peter Madsen. Det är en otroligt vacker bok med underbara bilder tycker jag. Och jag har väldigt roligt åt Truls påhitt för att lära sig flyga eller smyga sig på häxan. Trulsa som fungerar som motvikt till Truls älskar jag nästan ännu mer - för hon är så försiktig och klok och hon försöker vid upprepade tillfällen hålla Truls på mattan, dock utan att lyckas speciellt bra.
För mig var det dock viktigt att ta reda på vad barnen tycker om boken och därför läste jag för dem. Och som en 5-åring så klokt formulerade sig. "Den var lagom, liksom lite mittemellan."
För boken lyckas inte fånga dem helt och hållet. De sitter gärna och lyssnar och vi för samtal kring de vackra bilderna. Men intresset svalnar en del någon gång i mitten. De blir lite besvikna på att häxan faktiskt inte blir arg, trots att Truls snor hennes kvast och flyger iväg. Vilken vuxen skulle inte bli det när barnen gör något som de absolut inte får och när barnen dessutom skrämmer den vuxna halvt från vettet. Nej barnen hade gärna sett en lite hemskare häxa än Hekla.
 |
| Tack Bokförlaget Semic för det fina rec exet. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar