I går kväll vid halv tolv ungefär la jag ner Livet efter dig av Jojo Moyes. Då hade jag kommit till ett stycke (med ca 100 sidor kvar i boken) där jag kände att om jag fortsätter nu så lär jag läsa till den tar slut och med andra ord halva natten. Jag kan ju tillägga att det var med ont i magen jag la den ifrån mig och det är länge sedan jag har haft denna känslan för en bok.
Idag hade jag en timmes lästid innan jag skulle iväg. Och lite med samma anledning och med en känsla av att jag inte skulle vilja åka iväg med rödgråtna ögon (det lär hända) så fick jag istället plocka upp Den Lille Prinsen. Det var ett bra val. För oj vilken söt historia detta är så långt. Det blir nog att jag läser klart den ikväll så får Livet efter dig vänta tills i morgon. Då är nämligen inte maken hemma och jag kan få läsa ifred.
Livet efter dig har jag sett men inte ägnat något intresse åt. Nästa gång ska jag ta och läsa baksidestexten i alla fall. Den verkar vara helt i din smak, även om den berör dig starkt.
SvaraRaderaJaja mensan. Jag är helt uppslukad av den.
Radera