Efter att ha tvingats nödlanda i öknen möter vår berättare den lille Prinsen. Den lille prinsen som vill att han ska måla honom ett lamm, och som har tusen frågor men själv inga svar på de egna. Sakta men säkert återberättas dock prinsens resa till vår värld, om hur han har mött kungar, suputer och geografer, men också om en viss blomma som är av stor betydelse.
Det är sällan som man stöter på en bok som är så mycket en själv. Faktum är att det här är en bok jag hade kunnat skriva. Nåja kanske inte kunnat men definitivt velat. Detta är en bok som berättar min historia om hur jag anser mig se på barn. Jag tror inte att jag har mött en författare med en sådan tilltro till barns intelligens och deras enorma förmåga. Jag blir helt enkelt rörd. Han visar gång på gång vad han anser om barn och deras relation till vuxna och hur många gånger faktiskt barnet är betydligt klokare än den vuxne. Egentligen kan det nog sammanfattas med människokänndeom och att författaren helt enkelt själv kommer ihåg hur det är att vara ett barn.
För det här är verkligen en djup bok som man kan läsa in hur mycket man själv vill i. Man kan nöja sig med att bara läsa den för vad det är, en bilderbok med fantastiska illustrationer, men tyvärr tror jag kanske inte man har så mycket behållning av den då.
Sen kan du säkert överanalysera den. Jag är nästan förvånad att den inte har ingått i den skollitteratur man har mött genom åren - för där finns mycket att läsa och analysera och tänka kring.
Men jag tänker nöja mig med den analys jag har gjort ovan, nöja mig med fantasin, känslan och insikten boken har gett mig - och då givetvis lite avundsjuka över att det inte är jag som skrev boken. I stället tänker jag bjuda er på ett av många citat som visar lite om kunskapen kring barn som jag har försökt förmedla genom min recension.
De vuxna förstår aldrig någonting av sig själva. Och det är tröttsamt för barn att ständigt och jämt behöva förklara saker och ting för dem.
För visst är det så. Barns kunskap och kunnande är enormt och det är bara vi vuxna som ständigt och jämt sätter käppar i hjulen för dem med vår tillrättalagda världssyn.
3 anledningar till varför Den lilla Prinsen är värld att krypa upp i fåtöljen med:
1. Människokännedomen. Författaren har en djup insikt i det mänskliga sinnet och dess schabloner och jag njuter hela tiden när jag läser.
2. Fantasin. Eller är det fantasi. Det kanske bara är barns verklighet med talande blommor och djur och vulkaner som behöver sotas. Det kanske är vi vuxna som tappat förmågan att se och tänka.
3. Illustrationerna och framför allt illustrationen av boaormen som åt upp en elefant. Klockrent!!!
Den lille Prinsen får givetvis 5/5 i betyg av mig med en liten extra guldstjärna på slutet.
Tack Modernista för läs exet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar