Tolvåriga Steven är nästan varje dag ute och gräver i ljungen på Exmoorheden. Det gör han för att för 18 år sedan försvann hans morbror och på heden hittades andra av barnmördarens Arnold Avery offer. Han gör det också för då kanske hans mormor och mamma äntligen kan bli glada och de kan bli en riktig familj tillslut.
Tyvärr ger det osystematiska grävandet inte något resultat och efter det att Steven fått höra av en lärare att han är bra på att skriva brev bestämmer han sig för att skriva till Avery för att be om hjälp.
Mina förväntningar på den här boken var ganska så höga. Det var en sådan där bok som cirkulerade ganska så mycket ungefär när jag började bokblogga och boken har stått ungefär lika länge i bokhyllan. Därför blev jag lite besviken då jag började läsa och det inte kändes som om jag kom någon vart. Boken var extremt seg i början enligt min mening. Men den tog sig och det var mer än lite typiskt att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken när den var som mest spännande för då skulle vi givetvis iväg på andra äventyr.
Boken är väldigt välskriven och jag läser med en viss obehagskänsla rätt igenom boken. Det kan inte vara helt lätt att som författare skriva om pedofili på ett "snyggt sätt". Ämnet är med rätta så vansinnigt laddat och här vill man inte ens börja föreställa sig vad som hänt med de stackars barnen. De hintar som Averys tankar återspeglar är absolut mer än nog. Det onämnbara nämns faktiskt aldrig med ord tror jag i boken ändå är då så väldigt solklart vad det handlar om. Bra gjort av författaren.
Karaktärerna över lag i den här boken är väldigt dystra. Jag har all förståelse för stackars Steven som så väldigt gärna vill rädda sin familj, Att mormor ständigt står i fönstret och tittar efter någon som inte kommer att komma hem, mamman som känner sig undanskuffad och därför låter mycket gå ut över sin äldre son, Steven som inte riktigt passar in någon stans och av sin enda kompis Lewis är mer eller mindre förtryckt. Det är verkligen ett dystert persongalleri.
Allt detta gör boken till en väldigt bra bok. Dyster och mörk - precis vad jag av någon anledning velat ha nu i sommar. Jag har tidigare läst även Skuggsida av författaren och känner nog kanske att jag vill läsa ännu mera.
3 anledningar till varför Mörk jord är värd att krypa upp i soffan med:
1. Karaktärsregistret med allt från Avery till Steven. Framför allt tycker jag om att läsa om den maktrelation som Avery och Steven bygger upp. Det är inte helt solklart till en början om vem som håller i det högst kortet och har makten. Sakta men säkert börjar det dock gå upp ett ljus för Avery vem det är han brevväxlar med.
2. Även miljöbeskrivningarna är något jag gillar lite extra. Alla de där ljunghedarna de har i England har länge fascinerat mig och det är något jag väldigt gärna skulle vilja se med egna ögon. Nu får jag läsa om det på ett ypperligt sätt, i och för sig med en mörk underton.
3. Den lilla ljusglimten i boken är farbror Jude, en av mammans alla pojkvänner. Jag tycker det är en evig tur att denna mannen är med i berättelsen även om det på många sätt leder till mycket hjärtesorg. Men äntligen finns där en människa som ser även Steven.
Mörk jord får 4/5 i betyg av mig.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
Mörk jord var otroligt bra. Har tänkt läsa Belinda Bauers "Skuggsida" denna månaden.
SvaraRaderaJag tror att det är Skuggsida jag läste någon gång för väldigt länge sedan och den gillade jag väldigt mycket. Tror till och med att jag tycker mer om den än Mörk jord. Men jag kan i och för sig blanda ihop den med någon annan bok eftersom det var så länge sedan.
Radera