Eremiten på ön Fuereventura heter egentligen Erhard. Han flyttade till ön för knappa 20 år sedan från Danmark och har sedan dess sysselsatt sig med att köra taxi, stämma pianon och dricka lite då och då. Men så en dag får han en förfråga från polisen om han inte kan hjälpa dem med några tidningspapper som de tror kan vara skrivna på danska. Det visar sig att de här tidningspapperna har att göra med en tre månader gammal pojke som har lagts i en låda för att svälta ihjäl. Tyvärr verkar inte polisen göra så mycket åt fallet och det kan inte Erhard acceptera. Så istället börjar han själv nysta i det och det blir mer och mer komplicerat och han blir mer och mer intrasslad i en stor otäck härva.
Det här var lite av en ny läsupplevelse för mig. Jag har aldrig tidigare läst något av den dansk författare, och jag har heller aldrig läst något som utspelar sig på en turistön i skuggan av turismen. Men det är inte bara dessa faktorer som läsupplevelsen till något nytt. Erhard är en knepig person att förstå sig på och samtidigt får man som läsare följa med i alla hans tankegångar, och de är av det ganska dystra slaget.
Jag tycker också till en början att berättelsen är ganska så knepig. Får inget riktigt sammanhang utan kastas från den ena händelsen i taxin, till nästa framför en person som jag inte riktigt vet vem det är. Men det ljusnar och då gör det det med besked. Det handlar om en lära känna process för mig och Erhard och när jag väl har lärt känna honom så blir allt mycket mera begripligt. Jag kan börja gissa vart åt det hela är på väg, jag kan gissa mig till motiv och förvecklingar. Det blir dock inte riktigt som jag tänkt mig tillslutet ändå. Nästan, men inte riktigt.
Över lag tycker jag att det här är en trevlig ny bekantskap. Jag tar med mig vissa frågetecken nu i efterhand kring handlingen, men på det stora hela så är det väldigt bra. Spännande, lite otäckt och udda karaktärer. Bra helt enkelt!
3 anledningar till Eremiten är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. I den här boken känns det verkligen som att åka iväg på semester. Jag tycker mycket om att följa med i Erhards taxi längs turisttäta stråk, till stranden med sina surfare och längs små kringelikrokiga bakgator med pubar och nattklubbar. Får lite känslan av att vara 20 igen och vilja upptäcka ön med mina kompisar.
2. Att verkligen få följa Erhard i hans tankebanor och funderingar gillar jag. Som jag skrev där uppe så är det absolut inte några solskenstankar utan han är en väldigt deprimerande och ganska så ensam person egentligen. Men det gör ingenting. Jag kan ändå sätta mig in i hur han fungerar samtidigt som han är hemlighetsfull enda till sista sidan.
3. Att allt är så mycket större än det verkar. Här vill jag inte gå in på några detaljer för då finns risken att jag spoilar något och det vore ju synd, men berättelsen är betydligt mycket mer än den där lilla döda pojken.
Eremiten får 4-/5 i betyg av mig.
Tack Bokfabriken för recensionsexemplaret.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar