Jag har den senaste tiden läst en del böcker som jag har fyndat på loppis och detta har fått mig att fundera lite.
Det är alltid en lite speciell känsla när man börjar bläddra i en bok som någon annan har läst innan en själv. Faktum är att de flesta böcker jag läser först och främst är nya böcker och när jag har läst ut en bok så ser den helt ärligt fortfarande ganska så ny ut.
Jag viker inte hundöron i mina böcker, jag kladdar inte i mina böcker, jag spiller ytterst, ytterst sällan i mina böcker, jag tar alltid av skyddsomslagen på min böcker när jag ska läsa dem och de ligger ytterst sällan nerpackade i en väska där de kan ta stryk. När jag inte läser boken så har den ett platt bokmärke i sig som inte riskerar att bryta någon rygg eller göra boken skev. Jag är helt enkelt väldigt rädd om mina böcker (vilket typ är det enda i mitt hem jag är riktigt rädd om).
När jag lånar ut böcker plockar jag dessutom för det mesta av skyddsomslaget för jag vet att alla jag känner inte är lika rädda om dem.
Helt ärligt! Detta känns lite tråkigt... En bok ska ju vara älskad, en bok ska vara använd, läst, kramad, den ska få äran att följa med på alla möjliga äventyr. Läsas på en sandstrand, på jobbet, i badet (om man nu hade ett badkar) och medans man äter. De ska se använda ut. En gammal bok som är läst är ju bland det vackraste jag vet.
Så summan av det här inlägget som mest blev babbligt, är nog att jag helt plötsligt är ganska så tråkig. Men hur ska man kunna ändra ett sådant här bokbeteende och vill jag verkligen göra det. Hur gör ni andra? Är ni bokpedanter som jag eller får era böcker äran att bli sådär vackert kramade...?
Jag köper ju ganska mycket på second hand, så jag tycker om när de ser lite slitna och använda ut :) Tycker att bokhyllan ser lite mer levande ut. Så mina böcker har alltid skyddsomslagen på, de är med i handväskan osv :)
SvaraRaderaJag köper också en del till och från på second hand och egentligen tycker jag också att de är så mycket mer levande när de ser använda ut. Trots det kan jag inte få för mig att läsa med skyddsomslaget på. Det kan också ha lite att göra med att jag tycker att det är lite i vägen.
RaderaDet är lite roligt hur det har blivit med omslagen. Vi är rädda om omslagen och försöker skydda dem, när deras uppgift egentligen är att skydda boken.
SvaraRaderaMen jag håller med dig. Jag är också rädd om mina böcker, samtidigt som jag är förtjust i använda böcker också, men då ska de nog ha fått sina skavsår innan de kom i min ägo. Ambivalent är bara förnamnet ;)
Haha... jag har inte ens tänkt så långt att de faktiskt är där för att skydda böckerna med det är ju alldeles sant.
RaderaAmbivalent ja det kan man lugnt säga om min relation till böcker.
Jag var mer rädd om mina böcker tidigare, nu kan man säga att jag använder dem mer. Jag släpar med mig dem i väskan och i bilen, viker hundöron och stryker under, sätter i postitlappar. Så har jag alltid gjort med facklitteratur i jobbet, och sedan jag började få recensionsex gör jag det med skönlitterära böcker också. Det spar enormt mycket tid inför recensionen sedan, att kunna citera och komma ihåg avsnitt som är viktiga för historien. Däremot har jag en enorm respekt för själva hantverket och för den som skrivit boken.
SvaraRaderaEgentligen tycker jag att det är precis så en bok ska läsas. Det ska synas att den är läst och förhoppningsvis älskad. Jag ska försöka bättra mig och visa att jag har läst böckerna. Det blir så bra då.
Raderajag är bokpedant, men ibland kan det vara kul med andras blyertsanteckningar i begagnade böcker. Lärde nyss 7-åriga barnbarnet att inte göra hundöron...
SvaraRaderagör sidoanteckningar i slutet av boken, post it är också toppen. Vill,inte förstöra boken förbi andra... eller vid omläsning. Skriver aldrigl mitt namn i böcker, den kanske får ett nytt liv någon annanstans.
RaderaJag skriver aldrig något i böcker - förutom kurslitteratur som jag av någon anledning har en helt annan slags relation till. Jag har ibland också svårt för att läsa vad någon annan har skrivit i böckerna, framför allt om det är rättelser av stavning och text. Det stör mitt läsande. Men en post-it i slutet av boken för att fånga de där pinfärska tankarna kring läsningen är ju inte helt fel.
Radera