Fjäderbrevet av Moa Martinsson föll valet på. Helt ärligt så vet jag inte riktigt om det här med noveller är min grej. Just den här novellen tyckte jag varken bu eller bä om. Jag gillade i och för sig början, om morfar som stod upp för sin dotter i en tid när utomäktenskapliga barn inte var något att leka med. Men vidare i berättelsen så vet jag inte riktigt om det blev så där mycket att hurra för. Men jag fick i alla fall något färdigläst och det var syftet med just den här läsningen. Jag kan nu också säga att jag i alla fall har läst något av Moa Martinsson, vilket jag inte har gjort tidigare.
Hur fungerar ni när det gäller sådant här? Har ni också ett behov av att få till ett avslut lite då och då?
När har har kommit halvvägs i en bok brukar en del av mig börja tröttna och det är då jag inte kan låta bli att tjuvkika lite längre fram i boken, typ på sista sidan. Väldigt dålig vana men svår att bryta.
SvaraRaderaFörmodligen händer detta för att jag läser ganska långsamt och skulle vilja hinna med många fler böcker per år. Det är så klart värst med sega böcker men även de där jättebra böckerna drabbas ibland.
För mig handlar det i det här fallet absolut inte om en dålig bok - snarare precis tvärt om. Den går också väldigt fort att läsa. Men senaste veckan har jag haft väldigt lite lästid och då får jag ågren för att jag har läst för lite.
RaderaDet där med att kolla sista sidan däremot har jag aldrig klarat av att göra. Jag kan inte heller hoppa över eller skumma stycken i böcker utan måste läsa från pärm till pärm.