Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey

Året är 1885. Överstelöjtnant Allen Forrester har fått i uppdrag att kartlägga delar av Alaska som ännu ingen har lyckats ta sig igenom. Han och två av hans män ska ta sig på en resa upp längs Wolverinfloden, en resa som anses minst sagt farlig, både med tanke på vad floden kan ställa till med, men också av den anledning att man inte vet om indianerna är fredligt sinnade eller inte. Tanken är att hans fru ska göra honom sällskap på delar av resan, men efter en bekräftat graviditet tvingas Sophie stanna hemma på koncernen vilket visar sig vara en resa även det. 

Kan man redan i januari ha läst årets bästa bok? Jag skulle absolut inte bli förvånad om så var fallet för det här är en alldeles underbar, helt fantastiskt och makalöst bra bok. Det är en långsam lite vemodig kärlekshistoria kryddad med magi och mytologi, stora äventyr och en upptäcktsresa in i en helt annan värld än den redan kända. Och det finns absolut ingenting med det som inte tilltalar mig och som får mig att sakta men säkert läsa en sida i taget.

Det tar lång tid för mig att läsa boken, men för en gångs skull är jag nästan glad av att jag blir avbruten av en dotter som inte vill sova. Det ger mig tid att stanna upp i läsningen, reflektera över bokens innehåll och på riktigt drömma mig bort till en annan tid och en annan plats. Jag får förundras över platser och miljöer som så tydligt berättas om och jag kan nästan ta på kylan, hungern och förtvivlan som bitvis gör karaktärerna sällskap. Man kan helt enkelt sammanfatta det med att säga att jag förflyttas från min varma fåtölj till ett vindpinat fjällandskap.

Att få läsa om indianer har väl i många tider fascinerat människor men jag kan inte påminna mig att jag har läst en bok där deras mytologi, deras levnadsöden och deras närhet till miljön har varit så väl beskrivna. Det jag får läsa om här lockar mig till mer läsning och det är ett bra betyg på en bra historia.

Språket bör absolut nämnas i den här recensionen för trots att handlingen och de funderingar som genomsyrar den är helt makalösa så är språket det också. Nästan från första sidan skvallrade orden om att det här skulle bli något utöver det vanliga. Ett exempel på bokens språk kommer från sida 155:

"Det tycks vila ett mytiskt skimmer över vår barndom som för alltid dröjer sig kvar i vårt minne. När vi är små insuper vi omvärlden i stora klunkar, och den insuper oss, och allt är spännande och levande och fyller oss med lust och förundran, rädsla och skam. Allteftersom åren går blir dock minnena avlägsna och formbara, och vi stöper om dem efter berättelserna om vilka vi är."

Något jag absolut inte hade förväntat mig av boken var att den skulle innehålla många olika former av media. På det stora hela är den skriven i dagboksform där författarna är makarna Forrester men den innehåller också brev, rapporter, bilder och utdrag ur böcker och förteckningar. Allt detta sammantaget förhöjer min läsning ytterligare.

Jag kan fortsätta ösa hur många superlativ över den här boken som helst men helt ärligt så tror jag att ni redan har förstått hur mycket jag tycker om den här boken. Så därför så tänker jag försöka sluta nu. Och givetvis tycker jag att ni ska ta och läsa den.

Mot den glittrande snön vid världens ände får 5/5 i betyg.

Tack Bazar förlag för recensionexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.