Flickan från tjugotalet av Sophie Kinsella.

Lara har det inte helt lätt för tillfället. Hon har precis startat en headhuntingfirma tillsammans med sin vän Nathalie och firman går väl inte direkt lysande. För ett par månader sedan gjorde också hennes pojkvän slut med henne utan någon som helst förklaring och hon kan absolut inte komma över detta. Inte blir det lättare när man hela tiden påminns om det från föräldrar och vänner. För att toppa allt elände så tvingas hon gå på sin 105 år gamla gammalmoster Sadies begravning. Hon som knappt ens har träffat Sadie. Inte vill det sig heller bättre än att Sadie bestämmer sig för att gå igen och tar till sin hjälp Lara. Ja Laras liv är verkligen inte lätt för tillfället.

Sophie Kinsella är en sådan där författare som jag gärna plockar upp lite då och då när jag behöver muntras upp lite, eller bara behöver läsa något lättsamt som man kan skratta lite till. Dock inte Shopaholic-serien som är för pinsam. Just Flickan från tjugotalet har stått och väntat på att bli läst i några år, men nu äntligen var det dess tur.
Den här är inte alls fullt så hysterisk som andra av Kinsellas böcker har varit. Visst finns tokigheterna kvar men jag tycker ändå att boken är något nerdämpad. Det gör mig inte alls någonting utan jag tycker att det här blir hur bra som helst. Det andra som skiljer den här boken från andra böcker är att den faktiskt innehåller ett spöke - något jag inte alls hade en aning om när jag började läsa boken, eftersom jag helt enkelt inte läst baksidestexten. Jag gillar att hon gör något nytt Kinsella och i boken använder hon sig av ett beprövat skrivsätt och trollar in lite nya element. Jag gillar också att romansen i den här boken inte blir av största betydelse. Den finns där men vänskapen mellan Sadie och Lara är det viktigaste.Egentligen är det nog Sadie som karaktär som jag gillar absolut allra mest. Hade gärna läst en hel bok om hennes liv.

3 anledningar till varför Flickan från tjugotalet är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Den är rolig och lättsam. Extra kul tycker jag det är att författaren trollar in en hel del tjugotal, vilket är ett årtal som jag tycker är spännande att läsa om. Det är lite årtalet för ett påbörjat kvinnlig frigörelse och det märks ganska så tydligt på Sadie som gärna beskriver hur hon älskade att vara ute i svängen och att dansa.

2. Jag gillar att författaren för karaktärerna att växa och då framför allt Lara. Hon går från att varit en ganska gnällig och klängig karaktär till att verkligen börja våga stå på sig och bli självständig.

3. Sen är det för mig alltid något speciellt med att läsa om London. Jag har bara varit i storstaden en gång i verkliga livet men jag vill dit igen och jag tycker mycket om att läsa om den. Tycker verkligen att staden blir sådär spännande turistig på något sätt i just den här boken och faktiskt ofta just i chick-lit/feelgood. Jag blir i alla fall ressugen.

Flickan från tjugotalet får 4/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Var är Audrey? av Sophie Kinsella

Det här är ett inlägg i en stafett som B Wahlströms har anordnat kring Sophie Kinsellas första ungdomsbok. Jag var inte sen att nappa när jag fick möjligheten att delta i detta event och nu kommer alltså mitt inlägg.

Audrey lider av social fobi. Efter en incident på skolan har hon drabbats av depression, ångest attacker och kan inte längre se någon människa i ögonen. Därför går hon alltid med solglasögon på sig, till och med i hemmet. Till och med är väl att ta i för hon går faktiskt inte utanför hemmet förrutom när hon ska träffa sin psykolog. 

När man tänker Sophie Kinsella så tänker i alla fall jag pinsamheter och tokigheter, skratt och unga kvinnor som har hamnat i någon form av livskris. Det här är ganska så långt därifrån även om den visst gnistrar till ibland och jag skrattar högt vid ett par tillfällen. Sen kan man ju abolut säga att det är någon form av livskris även om det är ligger lite mer bakom i den här boken. Att skriva om ungdomar med psykisk ohälsa kan verkligen inte vara lätt, men jag tycker det är så fantastiskt bra att sådana här böcker skrivs. Alla människor behöver känna att det kan finnas någon mer som känner som jag och hos ungdomar som försöker hitta sig själva tror jag att det är ännu viktigare.

Tyvärr kan jag väl känna att väldigt mycket fokus ligger på själva det här med att bli frisk. Nu ska ni inte missförstå mig men helt plötsligt när en kille kommer in i Audreys liv så blir allting enklare. Jag har absolut ingenting emot Linus, men han känns lite för bra för att vara sann liksom och helt plötsligt klarar Audrey så väldans mycket mer än vad hon gjorde innan.

Det jag har allra störst behållning av i den här boken är dock mamman och storebror Franks krig. Krig är kanske lite drastiskt men mamma ha har fått för sig att Frank är spelberoende. Detta går ut över allting annat och det blir lite sådär hysteriskt som jag brukar gilla när det kommer till Sophie Kinsella.

Över lag tycker jag att det är en riktigt bra bok, som har både sina positiva och negativa sidor. Men jag tycker absolut att den är väldigt läsvärd så vill du läsa om ungdomars psykiska ohälsa på ett relativt lättsmält sätt så tycker jag absolut att du ska plocka upp boken. Och annars med för den är underhållande. Sophie Kinsella kan det där med att få mig att skratta högt.

 3 anledningar till varför Var är Audrey? är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. För att den vågar ta upp ett jobbigt ämne. Boken vågar vara på ungdomars sida och den känns realistisk på sina ställen. Framför allt tycker jag att karaktärerna som befinner sig på sidlinjen är väldigt, väldigt bra. 

2. För att den får mig att skratta högt. Mammor som trillar genom lekstugetak tycker jag om.

3. För att boken inte följer strukturer. Med det menar jag både bokens layout men kanske framför allt hur boken går framåt. Vi börjar inte från början i boken, utan vi börjar någon stans mitt i för att långsamt ta oss fram och tillbaka. Det är dock aldrig rörigt. 

Boken får 4/5 i betyg av mig.

Tack B Wahlstöms för recensionsexemplaret och för att jag fick vara med i stafetten. 

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Nästa skribent ut i stafetten är Bokfreak.

Bröllopsnatten

Om crika två månader ska jag äntligen få ägna mig åt min bröllopsnatt. Jag hoppas verkligen på bättre framgång än vad Lottie och Ben i Bröllopsnatten har.

Bröllopsnatten är skriven av Sophie Kinsella och handlar om Lottie och Fliss, två systrar med en lite speciellt förhållande till varandra. Fliss är den som alltid har tagit hand om Lottie och framför allt när Lottie har gjort slut med olika pojkvänner. För Lottie är inte helt rationell i sin sorg efter männen i sitt liv. Så också när hon gör slut med Richard för att han inte vill gifta sig med henne. Istället springer hon iväg och gifter sig med sin ungdomskärlek Ben och tillsammans ska de givetvis åka på bröllopsresa. Fliss tycker kanske inte detta är lika lyckat och vill nu göra allt för att hindra äktenskapet från att fullbordas. Och då menar jag allt.

Den här boken är precis vad jag väntar mig av Sophie Kinsella. Det är humor som hela tiden ligger på gränsen till vad jag klarar av innan det blir för pinsamt. Samtidigt som jag knappt vågar läsa vidare på grund av alla tokigheter så kan jag inte längta efter mera. Jag sitter och skrattar högt, så pass högt att sambon kommer in till mig och undrar vad jag håller på med egentligen. I min bok är det alltid ett bra betyg och extra mycket nu eftersom det känns som om det var väldigt länge sedan jag skrattade så gott till en bok (eller film med för den delen). Och på tal om film, jag hade gärna sett den här boken filmatiseras. Den är som gjord för vita duken. Den har dessutom en väldigt fin inramning miljömässigt på en grekisk ö med sol och värme och vita sandstränder. Ja det hade jag gärna sett.

Stort tack till Damm förlag/Massolit för recensionsexemplaret.

Karriär och köksbesvär

Sophie Kinsella skriver många gånger hysteriskt roliga böcker. Karriär och köksbesvär är inte fullt så hysterisk och det är jag faktiskt glad för. (Jag har läst böcker som varit så pinsamma så jag varit tvungen att lägga ifrån mig dem en stund.)

Den här handlar om Samantah som är advokat - snart delägare till den största advokatbyrån i London - och med en familj som också består av advokater och börsnoterare. Hon lever ett minst sagt sönderstressat liv men det kan hon på intet sätt själv förstå, hon lever efter mottot att det snart lugnar ner sig.
Men så en dag gör hon ett misstag på firman och mitt i sin förvirring kommer hon på sig själv med att fly London och rätt som det är befinner hon sig i en lite engelsk by - lagandes mat. Samantha kan absolut inte laga mat, eller stryka, eller skura toaletter. Hur gör man?

Jag kan inte begripa hur Kinsella lyckas skapa så osannolikt heltokig karaktärer som hon gör. Att Samantha bara får jobb som hembidträde beror på hennes otroliga förmåga att ljuga och henne arbetsgivares kanske inte fullt så höga IQ. Det blir liksom en salig blandning av människor som gör det så roligt men ändå så hysteriskt så det är en under att det fungerar. Tack och lov för Nathaniel säger jag bara. Nathaniel är trädgårdsmästaren som med sitt lugn lyckas få Samantha att både lära sig laga mat (ok med lite hjälp av sin mamma) och att ta det lugn och bli kär. För han är som en tyngd som drar ner temopot på boken och det behövs verkligen och det är verkligen kredit till Sophie Kinsella som lyckas med detta. Hon måste ha haft balansvågen framme för att se till så att det blir en perfekt avvägning.

Jag tycker absolut ni ska ta och läsa den här boken om ni behöver lite avslappning i läsnningen för det här är en alltigenom glad, positiv bok som kan vara så där skönt att läsa om ibland. Jag skulle nog till och med kunna sträcka mig till att det här är den bästa av Kinsella jag har läst hittills - just för att den aldrig blir för hysteriskt pinsam.

2 snabba

Det var ett tag sedan jag lyssnade färdigt på Själakistan av Ann Rosman och det var lite dumt att jag inte satte mig och skrev en recension med en gång för tankarna kring boken har börjat avta lite grann. Denna gången ställs i alla fall Karin Adler inför ett problem med ett lik utan huvud. Ett lik som påträffas vid en offersten. Lite senare samma dag hittas ett huvud i en trädgård, ett huvud utan näsa. Hör huvudet och kroppen ihop och varför saknas näsan? Även i denna bok blandas nutid och dåtid och det är en väldigt tragisk berättelse på många plan i grunden. Samtidigt blir boken aldrig tung för det vävs in så mycket om relationer i nutid som lättar upp.
En helt okej bok utan att för den sakens skull kräva för mycket av mig som lyssnare. Jag gillar Ann Rosmans böcker och kommer definitivt ge mig in på del tre av Ann Rosman inom en snar framtid.

I Mitt nya jag av Sophie Kinsella vaknar bokens huvudkaraktär upp på sjukhus och kan inte minnas vad som hänt de senaste tre åren. Förr var hon en underbetald assisten på ett mattföretag, hade sneda tänder och viss övervikt. Nu är hon vacker, med raka tänder och dessutom chef på samma företag. Och gift - med en riktig snygg miljonär. Vad har egentligen hänt? Och varför vill inte hennes vänner prata med henne längre.
En mysig bok som kanske inte får mig att skratta högt som andra Kinsella-böcker jag läst men som jag absolut finner underhållande. Den här typen av böcker är befriande att läsa och jag kommer definitiv läsa mer av Kinsella.

Nya kontakter

Katastrof! Under sin möhippa tappar Poppy Wyatt bort sin förlovningsring. Och inte vilken förlovningsring som helst utan fästmannen Magnus släktklenod och ärvegods. Och mitt i sin jakt, medans Poppy försöker kontakta polis och vänner för att få hjälp så blir hennes mobil stulen. Mobilen som är Poppys hela liv. Men av en ren tillfällighet så råkar hon hitta en mobil i en papperskorg. Mobilen visar sig tillhöra Sam Roxton, eller i alla fall hans före detta sekreterare. Tillsammans kommer Poppy och Sam överens om att dela mobil eftersom Poppy redan lämnat ut numret till alla på hotellet. Det enda Poppy behöver göra är att vidarebefordra Sams mail. Det kan väl inte vara så svårt eller...?

Chick-litt väcker hos mig väldigt blandade känslor. Oftast är det väldigt roligt och befriande att läsa, men ibland kan det bli rent hysteriskt och då har jag lite svårt för det.
Hysteriskt kan man minst sagt säga att Nya kontakter av Sophie Kinsella är i början. Det är bitvis så pinsamt så jag inte ens vet vart jag ska ta vägen och måste ibland nästan tvinga mig själv att fortsätta läsa. Poppy lyckas trassla in sig i så mycket tokigheter så jag undrar för mig själv hur hon ska lyckas lösa allting utan att göra bort sig ännu mer. Som till exempel när hon spelar alfaphet med blivande svärföräldrarna (som är genier och skriver alla möjliga svåra ord) och till slut börjar fuska med hjälp av Sam via telefonen och till slut kläcker ur sig att hon är expert på grekisk filosofi. Detta vill givetvis svärföräldrarna diskutera kring vid ett senare tillfället. Busted!!!
I andra halvan av boken lugnar tempot ner sig något och det är nog tur för mina nerver. Det är nu det gäller att försöka sona för sina brått, eller i alla fall trassla sig ur alla lögner som Poppy har vävt kring sig själv. Dessutom uppdagas det för Sam att Poppy kanske kan ha råkat skicka ett eller ett annat mail i hans namn.
Boken är helt klart både rolig och läsvärd. För till slut så ordnar det ju upp sig, precis som det ska göra i den här typen av litteratur. Jag kan varmt rekomendera den till alla som vill få sig ett gott skratt.

Tack Damm förlag för recensionsexemplaret.