En hemlig plats av Tana French

En dag kommer Holly till Stephen Moran. Hon har ett kort med sig och på det står det att "Jag vet vem som dödade Chris Harper". Chris Harper är killen som ett år tidigare mördades på flickinternatskolan St Kilda's och som polisen inte klarade av att reda ut. Men nu kommer som sagt kortet till Moran som jobbar på Cold case-avdelningen på polisen och han ser sin chans att vara med och lösa mysteriet. Men för att göra det måste han se till så han får vara med på mordroteln. 
Tillsammans med den kvinnliga, något säregna polisen Conway så beger sig Moran till St Kilda's för att se om kortet kan ge dem några nya infallsvinklar. Men det är inte helt lätt att befinna sig mitt i en smet av 16-åriga tonårstjejer, som alla gör allt för att skydda sig själva och sina kompisar på olika sätt.

Ska ni läsa en enda deckare i år så tycker jag att ni ska ta och läsa den här. För precis så bra är den. Jag har svårt att släppa boken i från mig och ändå tar den mig en hel vecka att läsa ut. För samtidigt som den är så där vansinnigt ruskigt bra så kräver den sin tid. Den är långt ifrån lättläst utan jag som läsare måste hela tiden var på min vakt så att jag inte försvinner in lögnerna och sveken. Varenda mening måste jag ta vara på. Jag har också hela tiden en lätt obehagskänsla när jag läser. Den handlar inte alls om själva mordmysteriet egentligen, eller jo på sätt och vis. Men mest handlar den om att vara tvungen att smyga på tå, på tå runt de rika, på tå runt religionen, på tå runt faktumet att en ung polis "tvingas" utreda en mord bland hormonstinna tonårstjejer. Just det där sista är så hemskt kanske just för att det är precis så samhället är. Som man idag kan du knappt ha ett samtal med en ung flicka utan att vissa ögonbryn höjs och du ifrågasätts.
Sen är det den där vänskapen mellan tjejer som är så speciell på många sätt. Den är det viktigaste som finns i unga människors liv, men när går den över styr?
Boken är också så otroligt välskriven. Den är långt ifrån en dussindeckare utan påminner mig många gånger mer om en välskriven roman i sitt språk istället för en deckare. Men förmodligen beror det mer på mig som kanske inte väljer dessa deckare i vanliga fall. Och språket tillsammans med de där frågorna om vänskap och obehagskänslan är nog egentligen det som gör historien så vansinnigt bra. Själva mordmysteriet är också bra, inte tu tal om saken, men jag har redan ganska tidigt en svag aning om vart hän det lutar, även om allt är betydligt mer komplicerat än vad jag anade från början. Kanske är det också det som gör att det är så bra. Just det där att jag tror mig veta men allt är så mycket större ändå.

3 anledningar till varför En hemlig plats är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Just för att det här helt enkelt inte är en dussindeckare. Den är så otroligt mycket mer och den ger mig hela tiden så mycket av min läsning. Inte en endaste sida är tråkig så att jag bara vill komma vidare.

2. Relationen mellan Moran och Conway gillar jag skarpt. Tro nu inte att det är en kärleksrelation, det kan ni glömma. Det är inte ens en relation om vänskap. Men det är en relation om att möjligt vis kunna känna tillit till någon och att inte hela tiden sätta sig själv i första ledet utan vikten av samarbete.

3. Jag gillar ju det där med internatmiljöer. Allt blir liksom så begränsat och det är som om skolan är sin egen lilla värld där inte vem och vad som helst passar in. Jag kan knappt tänka mig en bättre miljö för ett mord.

En hemlig plats får 5/5 i betyg av mig och jag kommer absolut att spana in mer av French böcker.

Tack Albert Bonnier för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.