Kopparhandsken av Holly Black Och Cassandra Clare

Detta är andra delen i Magistrium-serien och kan möjligtvis innahålla spoiler från tidigare delar.

Det är snart dags för Call att återvända för sitt andra år på Magisterium - Trollkarlsskolan. Tiden kan inte gå fort nog tycker han för relationen till fadern har på många sätt komplicerats sedan han började där och att sedan har återvänt hem med kaosvargen Tumult förbättrade inte direkt saken. 
Som om inte det vore nog så kämpar Call hela tiden med sin vetskap om att han är den Onde härskaren. Eller rättare sagt att hans själ består av honom. Det hela känns väldigt jobbigt och han vågar inte berätta för någon.

Det här känns som en bra fortsättning på en serie som i och med första boken överraskade mig. Jag fortsätter att gilla den väldigt mycket även om jag har vissa små moment i den som jag gärna hade läst mer om.
Spänningen i boken är hög, det händer i stort sett saker från sida ett och andningspauserna är inte många. Det kan jag tänka mig passar den målgrupp boken är riktad till på ett alldeles utmärkt sätt. För boken är ju egentligen inte skriven för en tant på 30+ utan för barn i åldern 9-12 år. Jag tycker också att det är en fin berättelse om vänskap och om att ta hand om varandra. Det är inte alltid så lätt att hitta de där vännerna som ställer upp för en i alla lägen. Denna boken lyfter fram det på ett bra sätt.
Så är det ju det där med liknelsen till Harry Potter. Det skrevs mycket om den i och med första boken Järnprovet kom och liknelsen är fortfarande lika aktuell. Tre kompisar på en trollkarlskola där en av dem på något sätt är förbunden med världens elakaste trollkarl. Sen finns det kloka lärare, mindre trevliga sådana. Men för mig är det ändå okej. Det är inte så bra som Harry Potter men försöker man tänka bort den aspekten så är det ändå en bra och välskriven bok. Och spännande som sagt. Jag gillar och vill läsa mera.
Min lilla parentes till allt det där jag gillar har också med tempot att göra. Läsaren kastas liksom hela tiden framåt så jag hinner aldrig stanna upp och tänka på vad det är man läser. Berättelsen hinner till exempel inte landa på skolan förrän ett uppdrag är igång och vännerna lämnar skolan. Jag känner att jag lite saknar förklaringen till vissa saker och jag blir stressad. På det stora hela gör det inte så mycket men ibland hade jag velat stanna upp.

3 anledningar till varför Kopparhandsken är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Jag gillar Calls tankar om att han på något sätt skulle vara ond. Hur han hela tiden går och värderar allt han gör utifrån om en ond härskare skulle göra si eller så. En ond härskare hade till exempel aldrig plockat upp vargbajset efter sig när han är ute och rastar Tumult.

2.  Jag gillar precis som jag nämnde tidigare vänskapen mellan Call och Tamara och Aaron. Men jag gillar också att killen Jasper som Call inte alls har något till övers för dras med in i äventyret på bästa sätt (eller kanske inte på bästa sätt) och det visar att ens föreställningar om någon kan ändras.

3. Tumult. Vem hade inte velat ha en valpvarg. Det hade jag i alla fall velat. Sen att han råkar vara kaosbesatt behöver väl inte spela så stor roll.

Kopparhandsken får 3/5 i betyg av mig.

Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.