Det hela börjar med att Neal vaknar på stranden, genomfrusen och lätt skadad utan ett endaste minne om vem han är eller var han befinner sig. Mitt i all förvirring har han en känsla av att något väldigt hemskt har hänt.
Några dagar senare hittas ett lik ute på en ö. En ö som Neal ofta sägs ha besökt för att få inspiration till en bok. En bok som inte alls verkar vara på gång att skrivas. Neals källa till kunskap om sig själv är Sally, grannen, och med hennes hjälp börjar han söka efter ledtrådar på vem han kan vara.
När jag öppnade den här boken hade jag tänkt mig en klassisk deckarhistoria, med en polis som ska ta reda på vem den mördade är och hur det hela kom sig. Det är inte vad jag får i den här boken utan här har vi en berättelse om att våga lite på sig själv, och minst sagt att hitta sig själv. Visst finns det en polis med i historien, och där finns ett lik, men utöver det så är det allt annat än den klassiska deckaren.
Jag har till en början ganska så svårt att komma in i berättelsen och det utan att veta vad det är jag har svårt för. Kanske är boken lite långsam eller så är det helt enkelt så att jag hade andra böcker som lockade med för tillfället. Efter ett tag kommer jag dock in i den och slutet går ganska fort att läsa. Trots det är jag aldrig helt investerad i berättelsen. Jag kommer vid ett antal tillfällen på mig själv med att sitta och fundera på annat medans jag läser. För trots att det händer mycket tycker jag inte att det händer något alls. Vi befinner oss så mycket inne i Neals huvud och jag kan inte påstå att jag tycker jättemycket om honom som karaktär. De stycken i boken jag tycker bäst om är faktiskt när vi får följa Karen, en tonårsflicka som kommer in lite senare i berättelsen och som jag inte vill berätta för mycket om här.
En annan anledning till att jag inte är jätteförtjust i boken är själva gåtans lösning. Jag tänker absolut inte avslöja den här, men i vanliga fall brukar jag hålla mig undan från sådana ämnen som berörs här. Mystiskt, jag vet men jag vill verkligen inte spoila.
Men så finns det en hel del som väger upp och faktiskt gör boken ganska så läsvärd tillslut. Mot slutet dras tempot onekligen upp ett par pinnhål och då har jag svårt för att lägga ifrån mig boken. Och just det där faktumet att det inte är en klassisk deckare är också bra. För det behövs böcker som inte bara handlar om poliser som löser en gåta.
Det som allra, allra mest väger upp i boken är dock miljöbeskrivningarna. Hallå... älsk på det. Yttre Hebriderna har jag nog aldrig befunnit mig i tidigare, men så spännande. Jag vill åka dit. Det är något speciellt med det karga, det avskärmade och det lite farliga som är öar och dess avskildhet. Tempot blir ett annat, utsikten ny och människorna annorlunda. Det är helt underbart att läsa om. Och googla förstås, för det bara måste jag göra när jag läser om nya ställen som jag vill åka till. Dessutom är det något speciellt med de skotska ortsnamnen, som jag inte alls kan läsa och uttala i mitt huvud men som ändå på något sätt låter exotiska och spännande och rogivande på samma gång. Finns det mer av det här i Peter Mays övriga böcker så kommer han att få fler chanser. Det kan jag lova.
Coffin Road får 3/5 i betyg av mig.
Tack Modernista för recensionsexemplaret.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.
Oj, då har du fyra högtidsstunder framför dig. Peter Mays trilogi som börjar med Svarthuset är makalöst bra och även Entry Island.
SvaraRaderaDet låter hur bra som helst. Jag gillade ju den här boken även om det inte riktigt var min typ av handling. Ska se till att läsa resterande böcker inom en relativt snar framtid.
RaderaFick tips om Peter May av en kollega i fredags och efter din recension får jag nog ta och läsa en bok av honom snart. 😃 Eller kanske är lättare att lyssna..
SvaraRaderaHan kan nog fungera att både lyssna på och läsa, deckare är nästan bäst till just det. Tycker absolut att du ska ge honom en chans.
Radera