Hur hanterar du dina böcker?

Hundöron eller bokmärke? Skyddsomslaget på eller av? Fördärvade bokryggar? Hur hanterar du egentligen dina böcker?

Jag såg ett klipp på youtube av en booktuber med namnet BooksandLala (klippet I'm A Gulity Reader) som i sig kanske inte var jätteintressant men där kom den klassiska frågan - viker du hundöron i dina böcker. Och här lyfte hon lite anledningar till varför hon faktiskt gör det. Det fick mig att tänka till lite grann och fundera kring hur jag hanterar mina böcker och framför allt varför.

Såhär fungerar jag just nu - jag viker absolut inga hundöron, eller gör för den delen någon som helst yttre påverkan på mina böcker. De står fint (nåja) placerade i rader i bokhyllor, skyddsomslaget plockas snällt bort när boken ska läsas, och jag förfasar mig nästan över att låna ut böcker, för då kanske de kommer hem alldeles förstörda. Böckerna ser helt enkelt ut som nya, även flera år efter deras införskaffande och efter de har blivit lästa. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det så i mina bokhyllor.

Det finns heller absolut ingenting som skulle få mig att börja klottra i en skönlitterär bok, trots att jag kanske finner ett stycke ytterst intressant eller om jag faktiskt vill komma ihåg det. Jag kan sträcka mig till att sätta i sådana där små post-it lappar, men det är det hela.

Så började jag fundera. Vill jag inte att mina böcker ska se lästa och älskade ut? Jag älskar att hitta gamla böcker på loppis som har en skön patina, som ser vällästa ut och som någon verkligen verkar ha brytt sig om boken. Det är något ytterst estetiskt tilltalande med gamla böcker. De är vackra, med sina gulnade sidor, sina små jack och repor och ibland gör det inte ens något om skyddsomslaget saknas. Jag har ju absolut inga planer på att sälja väl lästa och älskade böcker, varför kan de då inte få se just älskade ut. Och skulle det vara så hemsk med n liten notering (i blyerts -längre kan jag inte sträcka mig) i böckerna för att komma ihåg tankar och känslor som läsningen har gett.

Nu säger jag absolut inte att jag kommer börja skriva i mina böcker här och nu, men kanske kan jag faktiskt börja använda mina böcker utan att de för den sakens skull måste se blixternya ut hela tiden. De ska ju vara min ägodel - förhoppningsvis väldigt väldigt länge. Och kanske kan ett barnbarn till mig någon gång i framtiden faktiskt tycka det är lite spännande att öppna de där gamla böckerna, så som jag har älskat att hitta mormors gamla böcker, och på så sätt få en förståelse för mina tankar när jag har läst och då även lära känna mig lite mera.

Nu kanske just detta sista stycket är lite önsketänkande men visst är det en tilltalande tanke.

Tillbaka till Youtube, där har jag också stött på något som kallas The Traveling Book Club. Det går ut på att en person skickar ut en bok till någon annan. Denna mottagande person läser boken och gör anteckningar i boken medans hen läser. Sedan skickar personen i fråga vidare boken till nästa person som gör lika dant och tillslut, efter en tre fyra läsare skickas boken tillbaka till sitt ursprung. Den personen läser nu och gör noteringar för att sedan visa upp boken på sin kanal. Detta är något jag personligen tycker verkar himla roligt.

Eftersom jag nu tycker att böcker bör älskas lite mer så undrar jag om det är någon mer som tycker detta låter intressant. Skulle det finnas intresse av att göra något sådant i bloggvärlden också. I sådana fall skulle jag kunna dra ihop något. Hojta gärna med en kommentar i sådana fall så ska jag spåna lite mer kring logistik.

Nu får jag väl ta och avrunda det här inlägget. Det blev betydligt längre än vad jag hade planerat från början. Och jag vet helt ärligt inte om det blev så vettigt skrivet, men jag behövde få fundera högt lite. Och har ni orkat ända till slutet så är ni värda en applåd.