En serie bankrån sker i Stockholm. Det som är speciellt med dem är att de genomförs av en naken flicka på 7 år. Leona får ta hand om fallet och börjar lite lätt nysta i det. Hon verkar dock inte vara helt engagerad och kanske beror det på att hon spenderar nätterna med att spela poker.
Jag har länge varit nyfiken på att läsa den här boken, ända sedan jag fick höra talas om den första gången någon gång innan bokmässan 2014. Men ni vet hur det är... så många böcker, så lite tid. Hur som helst så tycker jag nog helt ärligt inte att jag hade missat något.
Leona är minst sagt en ganska så udda karaktär och det är svårt att knyta an till henne. Detta känns i och för sig som ett medvetet val av författaren för Leona själv har ingen förmåga att direkt känna någonting. Hon gör istället allt för att försöka anpassa sig på sitt alldeles egna sätt. Så när jag som läsare inte kan knyta an till karaktärern så är det skickligt av författaren att visa att Leona banne mig inte vill knyta an till mig heller.
Men det är nog inte bara karaktären som gör att jag har ganska så svårt för boken. Jag har svårt att investera mig i historien. Jag lyssnar utan att egentligen engagera mig. Det är inte dåligt, det är inte alls där skon klämmer. Jag vet inte vad det är som gör att jag inte fastnar? Förmodligen är det en kombination av att det inte var rätt bok för mig och anknytningssvårigheter för karaktärerna. Kanske hade den passat bättre att läsa istället för att lyssnas på?
Tärningen är kastad får 3-/5 i betyg av mig.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.
Jag tyckte om boken för den sticker ut från mängden, men samtidigt är det något mycket obehagligt med en polis på fel sida lagen. Började lyssna på andra delen, men har svårt att komma in i den. Kommer inte förbi obehaget liksom.
SvaraRaderaJag håller med dig om att det är skönt att läsa något som är annorlunda, men samtidigt brydde jag mig inte tillräckligt för att ta mig an det.
SvaraRadera