Barnbokstorsdag: Erkan Drakenbergs hemlighet av Mikael Rosengren och Thomas Svensén

En parallell historia. 1628, två kungar möts för att sluta ett avtal som kan ändra utgången av det stora kriget som pågår i Europa. Men någon försöker sabotera för dem.
Nutid - tre syskon hittar en flaskpost som leder dem till en väl bevarad hemlighet som hade kunnat ändra historien. Men någon är dem i hasorna och försöker ta reda på hemligheten.

Historia med en liten twist - det är så jag skulle vilja beskriva den här boken. Och jag gillar vad jag läser. Författarna har på ett tydligt sett beskrivit en tidpunkt i vår svenska historia då det hände mycket. Men samtidigt har de tagit två kungar och gjort dem lite mera mänskliga och det på ett väldigt spännande sätt. Det är nästan så att jag förflyttas tillbaka till Stockholm och får se och uppleva staden som den såg ut då.
Att historien sen vävs ihop på ett väldigt spännande, nästan lite spökligt sätt med nutiden gör inte boken sämre. Faktiskt så tycker jag nog bäst om den del som befinner sig i nutid. De tre syskonen får verkligen vara med om ett spännande äventyr.

När jag sen läser igenom mitt omdöme om boken märker jag att jag har använt ordet spännande otroligt frekvent. Så om ni inte förstod det tidigare så är det här en väldigt spännande bok, perfekt för det vetgirige bokslukaren i bokslukaråldern.

Tack Idus förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Någon måste stoppa Ivy Pocket av Caleb Krisp

Ivy Pocket är tillbaka. Denna fantastiska flicka som kan så mycket och har instinkter som ingen annan. Den här gånger är hon i London. Hon har fått flytta hem till en mamma och en pappa. Alldeles utmärkta människor är det som har adopterat henne, om hon får säga det själv i alla fall. Kistmakare är de också och klientelet är alla nöjda, även om de är lite döda i slutänden. Men klockdiamanten gör sig påmind och Ivy får inblickar i den andra världen och till sin numera döda vän Rebecka.Kan Ivy kanske till och med göra något för att rädda Rebecka.

Återigen har Caleb Krisp skrivit en alldeles utomordentligt rolig och underhållande bok. Jag sitter och småler boken igenom och skrattar till och med högt lite då och då. Ivy är en alldeles utomordentligt trevlig karaktär och inte bara om hon får säga det själv, även om hon inte egentligen är sådär värst bra på något annat. Boken är också full av väldigt trevliga illustrationer som berättar otroligt mycket. Precis den typ av tecknarstil som jag är väldigt förtjust i. Miljöerna är också trevliga, London kring sekelskiftet 1900 plus att vi ibland får en inblick i en fantasyvärld. Vad mer kan man begära av en bok. Så jag tycker absolut att ni ska ta och plocka upp den här boken och ägna några timmar åt Ivy Pockets knasiga värld.

Någon måste stoppa Ivy Pocket får 4/5 i betyg av mig.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Först boken heter Vem som helst utom Ivy Pocket.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Barnbokstorsdag: Recension Isporten

Jamina har aldrig frusit. Däremot har hon förstått att det inte är helt accepterat av samhället att gå i linne och barfota utomhus när det är vinter. Jamina kan också förutspå väder och även det verkar ju vara något som inte alla kan. Därför väljer hon att ofta vara för sig själv och gå sin egen väg. Till Milo börjar på hennes skola. Milo ställer inga frågor om detta utan accepterar henne precis som hon är och även han verkar ha något annorlunda förmågor.

Den här boken är så himla mysig. Jag hade inga direkta förhoppningar när jag började läsa den, men föll ganska så snabbt för både karaktärer och handling. Boken är ganska stillsam men den berör också ämnen som utanförskap och ensamhet, rätt och fel. Vi får förutom Jamina och Milo lära känna klsassmorfarn som i sig är ett himla bra fenomen, men här har lite extra betydelse.
Det märks ganska så tydligt att det här är första boken i en serien för det är en uppbyggnad för något mer. Vi får reda på att Jamina och Milo ska åka till en annan värld - Islandet. Jag vill genast veta mer om detta land men där får jag tåla mig till nästa berättelse.

Tack Olika förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs

I den här boken kämpar Turid lite mera med sitt ursprung och vem hon är. Hon tillsammans med Frode och Unna ger sig iväg till Dyflin för att söka hjälp i kriget mot Varjagerna. Väl i Dyflin är allt annorlunda men samma på en och samma gång. Gudarna är lika varandra, men tillbes på så olika sätt. Människorna är det samma sak hos och Turid ser stora skillnader mellan fattig och rik och hon möter ett släkte som slåss och krigar lika mycket som varjagerna och danerna. Både Turid och Frode vill fly allt vad krig heter och Turid vill känna sina egna krafter och sin förmåga att tala med Freja igen. Så deras resa är inte slut.

Så nu har turen kommit till tredje och avslutande delen om Turid, vikingaflickan som jag har tyckt så mycket om att läsa om. Det är alltid svårt att skriva en recension på en serie där man slutligen läst sista delen. Man vill lovorda men samtidigt inte säga och tycka för mycket för jag tycker att alla andra ska läsa och själva bilda sig en uppfattning. Men några ord ska jag försöka få ner på denna boken och på serien i stort.
Den här precis som tidigare delar är otroligt spännande och intressant även om jag i just den här boken mer tycker det lutar åt en inre resa för Turid - just i det här att hitta sig själv och sin förmåga. Visst de reser mycket - från Ribe enda till Världens ände men det intressanta är när alla trosuppfattningar ställs mot varandra. De är alla accepterade på ett eller annat sätt men trots det så blir det konflikter av det hela. Vite Krist - Jesus - förekommer en hel del men även tolkningarna på hur man ska följa hans läror är redan här många och jag tycker det framställs så fint.
Karaktärerna är många och ibland när jag läser har jag lite svårt att komma ihåg de som nämns i tidigare böcker, men det går ganska så fort att minnas igen när jag väl är inne i berättelsen. Min favorit bland karaktärerna är nog ändå Frode. Han kämpar mycket med sin egen uppfattning av saker och ting och han gör det på ett lugnt och tryggt sätt vilket är uppmuntrande att läsa om. Han blir Turids trygghet i allt kaos som håller på runt omkring.
Jag tycker absolut att ni ska ta och läsa den här serien för den är så bra helt enkelt. Fängslande, lärorik och spännande.

3 anledningar till varför Korpgudinnan är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Lärorik på ett så otroligt fängslande och spännande sätt. Det märks att författaren har mycket kunskap om ämnet hon skriver om och då blir det så mycket intressantare att läsa.

2. Boken är för den lite yngre läsaren men det spelar ingen som helst roll för mig. Språket är sådant att det passar alla från ca 9 år och uppåt. Däremot så ska man veta om man vill läsa med lite yngre barn att serien och boken innehåller en hel del krig och dystra scener men jag ser inga problem i att läsa det för barnen så länge du läser det tillsammans med barnen.

3. Eftersom det är jag så måste jag ju nämna mytologiaspekten av boken. Det är så intressant att läsa om mytologi och religion och i den här boken är det så bra gjort. Ja i hela serien för den delen. Jag vill läsa mer....

Korpgudinnan får 4/5 i betyg av mig.

Tack Berghs förlag för recensionsexemplaret.

Tidigare delar i serien är Kungadottern och Krigstid.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Beyond the Kingdoms av Chris Colfer

Obs! Det här är fjärde delen i en serie och recensionen kan därför innehålla spoilers. Läs på egen risk...

Alex är numera den nya Gudmodern i The Land of Stories. Men hennes tid som gudmor har kanske inte börjat på allra bästa sätt. Faktum är att man skulle kunna säga att det har börjat på sämsta sätt, med att hon gör sig ovän med de andra feerna eftersom hon vill jaga mannen med huva. Så istället få hon ge sig ut på den här jakten utan dem. Tur att hon då har många vänner och sin tvillingbror Connor. De upptäcker att för att stoppa mannan med huva måste de ge sig ut på äventyr som ligger bortanför det egna kungadömena - in i andra berättelser och sagor.

Äventyret fortsätter verkligen i och med den här boken och jag fortsätter att tycka jättemycket om serien. Att vi nu får förflytta oss bortanför sagolandet - till andra berättelser och klassiker tycker jag väldigt mycket om. Själva idén med hur barnen förflyttar sig mellan olika världar och dimensioner är något jag tycker extra mycket om i just den här fjärde delen. Det har skiljt sig en del hur barnen tidigare har kunnat ta sig till sagolandet men just det här sättet att förflytta sig tycker jag nog allra mest om hittills.
Det är som vanligt högt tempo, vi får möta många sköna och ganska så udda karaktärer och väldigt många som vi känner så väldigt väl - fast här får de många gånger nya personlighetsdrag. Som vanligt tycker jag väldigt mycket om den extremt egocentrerade Red - som i Rödluvan. I den här boken ska hon gifta sig och det går ju inte annat än att tycka lite synd om henne och förfasas med henne. Nya karaktärer i den här boken som jag tycker lite extra om är Peter Pan. Han görs verkligen barnslig och det passar ju honom utmärkt - för han vill ju som vi alla vet inte bli stor. Robin Hood stöter vi också på och helt ärligt påminner han inte det minsta om räven Robin Hood, eller Kevin Costner eller någon annan skådespelare heller för den delen. Jag har för mig att Mel Brooks har med honom i någon av sina filmer och det är väl kanske den varianten han är mest lik. Många karaktärer är det i alla fall att älskar och hata och roas av.
Jag tycker mycket om den här serien och ska väldigt snart plocka upp femte delen som redan står i bokhyllan och väntar. Förhoppningsvis hinner jag med den redan nu i november.

3 anledningar till varför Beyond the Kingdoms är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Variationen på karaktärer är absolut det bästa med hela berättelsen. Man förväntar sig att en person ska vara på ett speciellt sätt och du får något totalt annorlunda. Jag älskar det.

2. Idén med att få följa med till alla de här magiska platserna. Jag som läsare får verkligen resa hej vilt i den magiska värld som är böcker.

3. Helt enkelt för att hela läsupplevelsen får mig att må så otroligt bra och bli glad. Det är helt enkelt en riktig feelgood fastän den är i ett något annorlunda format mot vad man är van vid när man benämner en bok feelgood. Allt i den får mig att bli glad, från omslag till illustrationer till historien och karaktärerna. Allt.

Beyond the Kingdoms får 4/5 i betyg av mig.

Tidigare delar i serien The Land of Stories heter: The wishing spell, The Enchantress returns, A Grimm Warning.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Lockwood o Co: Den skrikande trappan av Jonathan Stroud

Vi befinner oss i London - i ett London som har drabbats av ett litet problem som det så fint heter. De senaste 50 åren har nämligen staden och landet invaderats av spöken. Och spöken är inget trevligt problem för blir man berörd av ett spöke svullnar man upp och dör. 
Det har visat sig att det bara är barn och ungdomar som kan se spöken och då bara vissa. Därför har de fått en mycket viktig roll i samhället och agenturer för spökagenter blommar.
Lucy har inte bara förmågan att se spöken - hon kan höra dem också. Efter att ha varit agent på landet under ett par år söker hon sig in till staden och får tillslut anställning på den lite mindre firman Lockwood o Co. Helt ärligt så går det väl inte lysande för dem, men på något sätt får de ändå ganska så spännande fall.

Det här är inte en bok för mig - så har jag tänkt många gånger. Ändå har den levt kvar i bokhyllan trots mängder med rensningar. Spöken och jag och att kanske bli skrämd, tänker jag när jag sätt mig med boken. Nåja, jag ska ge den några sidor i alla fall. Och några sidor, blir till några fler, och några fler och så är boken helt plötsligt slut.
Nu har jag läst den och kan väl fortfarande säga att det inte helt är en bok i min smak. Trots det tycker jag inte på något sätt att den är dålig. Visst det är spöken och det intresserar mig inte speciellt mycket och visst tror jag att den vill skrämmas lite här och där men jag blir aldrig riktigt skrämd. Däremot finns det saker som jag gillar väldigt mycket med boken och det är först och främst de självständiga karaktärerna, barnen som ibland känns så mycket vuxnare än vad de egentligen är och ibland känns som barn som verkligen försöker vara vuxna utan att riktigt lyckas hela vägen. De är helt klart en skön blandning de där tre som jobbar på Lokwood o Co. Lucy, Lockwood och George - alla väldigt olika men ändå blir de till ett bra team. Framför allt gillar jag det något komplicerade relationen mellan George och Lucy - de som inte riktigt kan vara vänner och sams. Upplyftande att få sådana relationer också.
För mig som vuxen är boken ganska så förutsägbar, men det gör ingenting. Lite spännande blir det definitivt med jämna mellanrum och hade jag läst den här när jag var typ 12 hade jag förmodligen älskat den. Eller - min lillasyster hade definitivt gjort det - hon som älskade alla spökhistorier och hemsökta hus och läskigheter.
På det stora hela är jag lite i fel målgrupp, men för rätt läsare tror jag helt ärligt att det här kan vara hur bra som helst. Till och med jag som är fel läsare blir lite sugen på att läsa fortsättningen.

Den skrikande trappan får 3+/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Den otursförföljde Max Crumbly #1: Skolans hjälte av Rachel Renée Russell

Max Crumbly har på grund av svår astma fått hemundervisning i hela sitt liv av sin farmor. Detta har långt ifrån varit en dröm för Max. att vid mogen ålder tvingas äts zookex till mellanmål har inte riktigt varit hans grej, eller pipmuggar för den delen. Så nu när han äntligen har fått börja en riktig skola så vill han inte på något sätt låta sina föräldrar förstå att han faktiskt inte riktigt passar in och blir mobbad av Mobbaren Thurston. Det är nästan så att han kan stå ut med att bli inlåst i sitt skåp lite då och då.

Den här boken kom hem till mig utan att jag över huvud taget hade hört talas om den. Men jag bestämde mig för att ta och läsa den med en gång eftersom jag ansåg att den skulle gå fort att läsa eftersom den till stora delar består av bilder och stor text. Den gick fort att läsa. En och en halv timme senare var den slut. Och jag vet ärligt talat inte riktig vad jag ska tycka om den. Jag brukar ju älska böcker som är riktade till målgruppen men den här faller lite platt för mig. Älskar formatet den är skriven i, bilderna, textstycken och enkelheten. Men när det kommer till handlingen så tycker jag nog mest att det tyvärr faller lite platt. Den är tänkt att vara roligt, det kan jag förstå och som 10-åring så tycker du förmodligen det också. Men jag gör det nog tyvärr inte. Visst har den några poäng här och där men på det stora hela så saknar jag tyvärr humorn. Eller så är det helt enkelt inte min typ av humor.
Sen måste jag tyvärr säga att jag var väldigt besviken på icke-slutet. Jag förstår cliff-hangers även om jag inte alla gånger är så förtjust i dem heller, men det här var inte ens ett sådant slut enligt min mening. Den bara slutar mitt i. Inte okej enligt min mening. Jag hade velat ha ett okej avslut. Om jag vill veta fortsättningen nu så måste jag helt enkelt läsa fortsättningen och det är ju i och för sig smart tänkt av författaren.
Så för att summera ihop det hela lite så skulle jag vilja ge plus till format och illustrationer och minus till handling. Karaktärerna hamnar någon stans mitt emellan.

Max Crumby får 2/5 i betyg av mig.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Högt spel av Leigh Bardugo

Kaz Brekker styr mycket av det som händer i Kaggen, hamn- och glädjekvarteren i Ketterdam. Han är en stigande stjärna i skurkarnas kvarter och han har skapat sig ett rykte om att vara både hänsynslös och grym. Till sin hjälp har han gänget Dräggen. En dag får han ett erbjudande om att genomföra en kupp, en kupp som om han lyckas skulle ge honom och hans kompanjoner 30 miljoner och trots att det är ett självmordsuppdrag så ger sig en udda samling karaktärer ut på det här uppdraget, med små förhoppningar om att lyckas och en hel del meningsskiljaktigheter mellan sig. 

Jag har sett och läst så många överväldigande recensioner om den här boken så trots att jag inte gillade Grisha-triologin sådär värst mycket så var jag helt enkelt tvungen att läsa den. Det ångrar jag inte en endaste sekund för det här är bra, ja till och med bättre än bra.
Jag har alltid funnit filmer väldigt fascinerande när jag får se någon form av väl genomtänkt stöt - detta ända sedan jag såg Blåsningen med Robert Redford och Paul Newman. En riktig gammal klassiker med andra ord. När den här boken då jämfördes med Oceans eleven så kände jag att det nu också var dags att läsa en bok på temat blåsningar och stötar. Och den här boken är verkligen precis det.
Boken absolut största styrka ligger i karaktärerna. Vi får följa fem olika perspektiv och deras inre resa i själva äventyret. För det är minst sagt en brokig skara människor, De har alla helt olika anledningar till varför de valt att följa med på det här uppdraget och för en del av dem ändras förutsättningarna längs vägen. Som läsare får jag så väldigt tydligt läsa om deras inre tankar och funderingar till varför de gör som det gör och hur de växer längs vägen, förändras och omvärderar. Det är fascinerande att läsa om. Och det gör också att jag gillar alla karaktärerna väldigt mycket och bryr mig om hur det ska gå för dem. Hade författaren valt att ha något färre perspektiv så har jag en känsla av att jag haft mycket svårare för en del av karaktärerna som utåt verkar väldigt distanserade eller helt enkelt bara för mycket. Däremot tycker jag kanske att det är lite konstigt att hon har valt att skriva ur fem perspektiv när det är sex människor med i gruppen. Mot slutet kan jag till viss del förstå det men inte riktigt.
Handlingen är också otroligt spännande. Och du kan aldrig riktigt lista ut vad det är Kaz Brekker har tänkt ut. Du tror att det är kört på så många sätt, men så dyker det upp en lösning som redan var uttänkt långt tidigare. Väldigt otippat och väldigt bra enligt min mening. Det kan kanske ses som lite för tillrättalagt ibland men jag köper det ändå med hull och hår.
Till en början upplevde jag att boken tog ganska så lång tid att läsa trots att det hela tiden hände saker. Det beror nog mycket på att jag längs läsningen verkligen får lära känna de olika karaktärerna och deras svagheter och styrkor. Sen mot slutet så ändrade jag dock lite uppfattning. Då, när man var mitt inne i själva upplösningen/stöten, ja då gällde det att hänga med för då gick det undan. Så pass mycket att jag inte alls kunde lägga ifrån mig boken för att gå och lägga mig och sova. Det är inte ofta jag ligger uppe till klockan halv två för att jag inte kan lägga ifrån mig en bok. Är oftast på tok för kvällstrött för det, men här gick det bara inte att sluta läsa. Tur då att jag inte var tvungen att stiga upp dan efter.
Nu har jag bara ett problem - hur fort kan jag få tag på fortsättningen.

3 anledningar till varför Högt spel är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Karaktärernas resa både i sig själva och i gruppen är av största vikt för den här boken och absolut dess största styrka. Det var länge sedan jag läste en så karaktärsdriven bok, framför allt på ett så himla bra sätt.

2. Jag älskar att jag får ta mig tillbaka till Grisha-världen som jag läst om i tidigare böcker, men samtidigt älskar jag att den nu blir till något mycket mer. Grishorna är fortfarande av betydelse för boken men magin spelar nu en betydligt mindre roll för själva handlingen. Och världen växer vilket känns väldigt postivit.

3. Jag älskar att det här är en ungdomsbok som inte helt snöar in på romantiska relationer. Visst kan man på vissa ställen ana romantik i luften, men det blir aldrig mer än den där lilla aningen. Den är viktigt och finns där men ändå totalt oviktig för handlingen.

Högt spel får 4+/5 i betyg av mig. Den är nästan en 5:a men något litet saknas för min del. Förmodligen fortsättningen.

Tack Gilla förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

PAX: Pestan av Åsa Larsson och Ingela Korsell

Det närmar sig jul men julstämningen vill inte riktigt infinna sig i Mariefred. De som bor där har börjat märka av att det händer konstiga saker. Dessutom verkar det ha brutit ut någon form av sjukdom i staden som ingen vet vad den kan bero på. Folk börjar kalla den Pestan. I Viggo och Alriks liv är ingenting speciellt lätt som vanligt. Alrik är orolig för att Viggos många påhitt ska göra att Laylah och Anders inte vill ha dem längre. Viggo är mer upptagen av att försöka stilla alla dåliga samveten som äter honom som en taggtrådsorm inifrån.

Serien fortsätter att vara riktigt bra och det är med lite sorg jag inser att jag nu bara behöver invänta ytterligare tre delar.
Däremot skulle jag nog vilja säga att det här inte är den bästa boken i serien, snarare en av de sämre. Och konstigt nog har det nog mest att göra med att jag faktiskt inte blir så skrämd i denna som jag har blivit av tidigare böcker. Just Pestan som faller liksom lite i skym undan för det finns så många andra element som tar så stor plats. Samtidigt kommer det mänskliga psyket in lite mer i den här boken och det i sig är egentligen mycket mer skrämmande än övernaturliga varelser och hemskheter, men på något sätt så skräms inte jag lika mycket.
Men jag fortsätter att älska Viggo och Alrik och jag ser fram emot Vitormen som kommer någon gång i vår för som vanligt slutar boken med värst cliff-hangern.

3 anledningar till varför Pestan är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. För att det som vanligt är så vansinnigt spännande och jag vill inget hellre än att ta reda på hur problemen för Alrik och Viggo ska lösa sig. Jag blir så vansinnigt arg på hur vissa av de vuxna människorna i Mariefred utövar sina maktpositioner och hur de ser ner på Viggo och Alrik bara för att de är fosterbarn. Boken väcker helt klart känslor och jag tror att många barn kan känns igen sig i den utsatta situation som pojkarna befinner sig i. Det är så bra att det lyfts i litteratur som verkligen är riktad till barn.

2. Jag älskar de miljöer som beskriv i Mariefred och jag skulle väldigt, väldigt gärna vilja åka dit och spana in stället. Framför allt verkar det passa lite extra bra nu i kommande juletid.

3. Samtidigt som jag lyfter att det finns vissa fruktansvärda vuxna i barnens närhet så måste jag ju också göra precis tvärt om och lyfta Anders och Laylah som visar pojkarna att det faktiskt kan finnas vuxna att lita till. För det är minst lika viktigt.

Pestan får 4/5 i betyg av mig.

Tidigare böcker i serien är Nidstången, Grimmen, Mylingen, Bjärna, Gasten och Näcken.

Boken finns att köpa hos Adlirbis, Bokus och Cdon.

Olympens blod av Rick Riordan

Obs! Det här är en recension på sista delen i en serie och kan därför innehålla spoilers från tidigare delar.

Statyn av Athena Parthenos är nu återvunnen, men för den sakens skulle är inte våra hjältars uppdrag att se till så att jordgudinnan Gaia inte vaknar överståndet. Reyna och Nico tillsammans med satyren Hedge har fått i uppdrag att återlämna statyn till grekerna för att undvika ett krig mellan de grekiska och romerska halvgudarna. Samtidigt fortsätter resan för Percy, Annabeth, Jason, Piper, Frank, Hazel och Leo mot Grekland och Athen. Längs vägen är det som vanligt massor av monster som lurar och det är inte helt lätt att veta vem man kan lita på och vem som är fiende.

Den här boken var definitivt en av årets mera efterlängtade boksläpp och nu när jag har läst den kan jag inte låta bli att känna mig lite sorgsen. För nu är ju äventyret slut - över - finito. Som jag har älskat den här serien rätt igenom - och den här boken är absolut inget undantag. Att en sista gång få återknyta bekantskapen med alla mina favoritkaraktärer och vänner är väldigt skönt.
Det är som vanligt högt tempo, mycket humor och en hel del ny kunskap om grekisk och romersk mytologi. Precis vad jag vill ha. Vi får dessutom läsa ur många av karaktärernas perspektiv (precis som vanligt) och även om jag till och från väldigt gärna skulle velat ha Percys berättarröst så känns det inte mer än rätt att vissa andra hjältar får spela den stora rollen i just den här boken. Jag tror ju ändå att jag i framtiden kanske, förhoppningsvis kommer att få mer Percy.
Det finns som sagt många karaktärer att bry sig om och att älska. Ibland är de så många om man räknar in alla gudar (med dubbla identiteter), jättar, monster och andra karaktärer så man lätt kan bli lite förvirrad. Ibland måste jag stanna upp och tänka efter vilken just den skurken var. Men det gör ärligt talat inte så mycket. Det talar istället till läsarens intelligens - att författaren är övertygad om att du kommer förstå och gör du inte det så spelar det ändå inte så stor roll för hela berättelsen är en enda röra ändå. Våra halvgudar kommer ju inte ihåg allt de heller så vad spelar det för roll om inte vi gör det. Plus i kanten för sådant!

3 anledningar till varför Olympens blod är värd att krypa upp i soffan med:

1. För att jag som vanligt älskar den lite skruvade humorn som genom ord ger mig sådana fantastiska bilder i huvudet. Det finns ingen annan författare som lyckas så bra med det som Riordan enligt min mening. Hur skruvat det än är så lyckas han få mig att förstå genom att använda enkla ord och helt orimliga associationer. Och det får mig att skratta varje gång. Framför allt älskar jag hans beskrivningar av monstren för de är oftast allt annat än vackra.

2. I den här boken kan jag inte annat än att bry mig lite extra om de två karaktärer som jag tidigare kanske har känt varit lite av underdogs, nämligen Nico och Leo. De har kanske inte direkt varit i skymundan - men de har heller inte fått ta så stor plats som många av de andra hjältarna. I den här boken spelar de verkligen en väldigt avgörande roll. Över lag tycker jag att den här boken lyfter fram de hjältar som inte fått ta så stor plats innan och gör dem precis lika viktiga för uppdragets lyckande som de andra, typ Jason, Percy och Annabeth.

3. Att jag aldrig har tråkigt medans jag läser. Humorn nämnde jag i punkt ett men det är mer än den. För jag som läsare måste ständigt vara på alerten för annars kan det hända att jag missar något för det händer verkligen saker precis hela tiden. 470 sidor bara flyger förbi och jag har helt ärligt inte tråkigt en endaste sekund av dem. Det har jag inte tid med.

Boken får 5/5 i betyg av mig.

Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret.

Tidigare böcker i serien är Den försvunne hjälten, Den fängslade guden, Athenas tecken & Dödens port.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Bronsdolken: Krigarnas borg av Michelle Paver

OBS! Det här är femte delen i serien Bronsdolken och kan eventuellt innehålla spoilers från tidigare delar.

Hylas är nu tillbaka på Akea där hela äventyret började. Med sig har han Pira, men också lejoninnan och falken som har varit deras följeslagare under många äventyr. Nu verkar det som om sista chansen är här för att få tag på bronsdolken innan deras fiender Kråkorna tar över all makten i den grekiska övärlden. Men Hylas har också uppgiften att hitta sin syster Issi som han tappade bort, då för två år sedan när Kråkorna började sin invasion.

Ytterligare en serie avslutad (det har blivit några i år) och den här har jag hållit på med i många år. Det är alltid skönt att komma till ett avslut och jag tycker att författaren har fått till ett fullt tillfredsställande slut. Som vanligt är det fullt med fart rätt genom boken, vi får återknyta bekantskapen med en del karaktärer från tidigare böcker och Hylas och Pira varandra kommer varandra ytterligare lite närmre trots att de stundom tvingas ge sig ut på olika äventyr i berättelsen.
Issi får vi också börja knyta bekantskap med och det märks väldigt tydligt i hur berättelsen skrivs att hon och Hylas är syskon. Det gillar jag. Men som vanligt tror jag ändå att jag allra mest gillar djuren. Amok som lejoninnan heter har helt plötsligt blivit ett vuxet lejon och hennes beskyddarinstinkter har växt fram. Ecko (falken) har hela tiden varit överdrivet kaxig men hån börjar inse att samarbete är ganska så bra.


3 anledningar till varför Krigarnas borg är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Helt enkelt för att det är en spännande äventyrsserie för barn och unga som tar barns förmågor på allvar. Jag älskar ju dessutom när man faktiskt kan lära sig något av fiktion. Här är det om människors situation innan civilisationen i Grekland, innan de antika gudarna och allt det där som också är väldigt spännande.

2. Hylas och Pira är väl värda att läsa om. Framför allt tror jag att jag börjar gilla Pira lite extra, kanske för att jag just nu har ett par andra glasögon på mig som ser och tänker lite mer stark kvinnlig karaktär. Pira har äntligen på riktigt slagit sig fri från sitt förflutna. Hon vågar ta plats och stå på sig och på många sätt är det hon som räddar dagen i slutet, även om boken allra mest handlar om Hylas.

3. Vilket barn tycker inte om att läsa om djur. Uppenbarligen jag som vuxen också. Och jag älskar att läsa om Amok.

Bronsdolken : Krigarnas borg får 3+/5 i betyg av mig.

Tack Semic förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Mörkermagiker av Jerker Hultén

Nu närmar sig slutstriden mellan mörkermagikern Molgor och den goda sidan där Vera Drakhjärta och Albin Hamnskiftare står i spetsen. Men först måste Vera och Albin ge sig ut på varsitt sista uppdrag för att ta reda på fakta för att kunna besegra Molgor. Till sin hjälp har de syskonen Agata och Rurik och givetvis druiden Gillis.

Jag tycker att den här serien är så bra. Den har allt som en fantasyserie för barn ska ha och faktiskt lite till. Mer om mer ser jag styrkorna i genusmedvetenheten i berättelsen. Det är riktigt befriande att läsa om alla starka karaktärer och det görs absolut ingen skillnad på flickor och pojkar. De ha alla olika gåvor och styrkor, de är alla lika viktiga för historien och det känns så väldigt medvetet skrivet samtidigt som det känns helt naturligt på något sätt. Stort plus i kanten för det.
Berättelsen i sig är kanske inte jätte nyskapande utan på det stora hela så finns dragen där från Sagan om Ringen. Det är den onda magikern som ska besegras - istället för magiska ringar så finns det magiska stavar. Här finns alla möjliga djur och odjur och väsen som slåss på de olika sidorna. Givetvis så tycker jag bäst om drakarna - så är det alltid, men det finns många mer att fästa sig vid.
Tyvärr kan jag ibland känna att vissa fraser och fakta upprepas till det oändliga. Bland annat så blir Agata extra stark när hon nynnar eller sjunger en viss sång. Detta upprepas precis varje gång det är dags att slåss. Jag som läsare förstår att hon måste sjunga för att bli stark, jag måste inte läsa det precis varje gång.  Men på det stora hela är det här bara små petitesser och jag kan ha lite överseende med det.
Det mesta om den här boken och serien har jag nog sagt nu, och jag tycker absolut att ni ska ge den en chans. Framför allt så tror jag att den lämpar sig ypperligt för högläsning där hemma med era barn. Själv kommer jag definitivt att högläsa den om sisådär en 10 år för mitt barn.

3 anledningar till varför Mörkermagiker är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. En spännande bok om magiska väsen, ett krig mot en mörkermagiker och givetvis lite magi på det. Det blir helt enkelt bra då.

2. Upplyftande att läsa en så pass genusmedveten bok/serie. Det är så snyggt uttänkt och känns så naturligt. Så här borde alla barnböcker som säger sig vara genusmedvetna fungera. Här finns absolut inga stereotypa könsroller.

3. En sak som jag nog inte har nämnt någonstans är att alla även är jämlika oavsett ålder. Visst är Albin och Veras föräldrar oroliga för dem när de ger sig ut på sina äventyr, men de litar på deras omdömen, de lyssnar på vad de har att säga och behandlar dem som jämlikar. Alla är viktiga, liten som stor, tjej som kille, monster som människa.

Mörkermagiker får 4/5 i betyg av mig.

Tack Idus förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Ett veck i tiden av Madeleine L'Engle

För ungefär ett år sedan slutade Megs pappa att höra av sig. Ingen vet vart han tog vägen efter det och tillsammans med att det är jobbigt i skolan så skulle man kunna säga att Megs liv är ganska så tufft. Men en dag flyttar Tant Vadå, tant Vem och tant Vilken in i det gamla spökhuset som ligger nedåt vägen och det är nu äventyret att få fatt i pappa börjar. Tillsammans med sin speciella lille bror Charlie Wallace och en stor pojke från skolan som heter Calvin så börjar de sitt uppdrag att rädda pappa.

Jag skulle vilja säga att det här är en ganska så annorlunda bok och absolut ingenting jag är van att läsa. Den beskrivs som en riktig barnboksklassiker från 60-talet och jag kan absolut förstå varför den lever kvar. Jag visst inte alls vad jag skulle vänta mig när jag började läsa denna korta bok, men det visade sig vara ett rymdäventyr som handlar om gott och ont, och framför allt kampen mot det onda. Trots att vi inte befinner oss så värst mycket på jorden så tycker jag ändå att berättelsen speglar det klimat som var på jorden just då. Ett kallt krig, utforskandet av rymden och månen, allt detta tycker jag att jag kan läsa mellan raderna. Och det är bra. Jag tror ärligt talat inte att jag har läst så mycket böcker som är skrivna vid den här tiden och där det här samhällsklimatet är så styrande.
Jag kan också tänka mig att barnbokens huvudrollsinnehavare Meg var något nytt då. Idag är vi vana om att skriva om flickor i starka positioner men på 60-talet kan jag inte tänka mig att det var så vanligt.
För att sammanfatta vad jag tycker så skulle jag nog vilja säga att jag gillar vad jag läser. Det är kanske aldrig jättespännande handlingsmässigt, men det är för mig nytt och lärorikt att läsa. Därför, och främst därför gillar jag boken.

3 anledningar till varför Ett veck i tiden är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Läsa handlar väl om att lära och det tycker i alla fall att jag gör i den här boken. Kanske inte så mycket faktamässig kunskap utan mer om en känsla av hur samhällsklimatet var under bokens skapande.

2. Jag gillar att jag får åka på rymdäventyr. Detta låter kanske konstigt för jag brukar inte alls vara för sci-fi böcker. Men här är det sci-fi utan rymdfarkoster, utan tekniska uppfinningar, utan lite mer som magi. Det gillar jag. Lite extra gillar jag rymdvarelserna som vi får möta på olika planeter.

3. Specifikt gillar jag Megs fel och brister och hur de spelar en roll för berättelsen. Det lyfter egentligen bara upp att det inte handlar om fel utan bara olika karaktärsdrag och att varje människas egna förmåga att tänka och resonera är viktig. Bra gjort av författaren!

Ett veck i tiden får 3+/5 i betyg av mig.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Kungar & Drottningar av Jerker Hultén

Obs! Kan möjligtvis innehålla spoiler från tidigare delar i serien Drakhjärta & Hamnskiftare.

Albin och Vera har äntligen fått tag på motgiftet som ska få deras föräldrar att vakna till. Men äventyret är inte slut med det. Den mörka magikern Molgor bygger en arme och han har trots allt fått tag på den magiska staven som ska kunna hjälpa honom. Han har redan tagit över södern och i norr pågår ett krig mot Västra Frostmyr. Nu är Albins och Veras uppgift att försöka varna och samla ihop så många länder som möjligt. Dels för ett krig som närmar sig och dels för att skydda världens fria riken. Men det är inte helt lätt. Somliga vill lyssna, andra inte. 

Jag gillar den här tredje delen i serien väldigt mycket. Fortfarande tycker jag det är en ganska så söt berättelse men samtidigt växer den, blir otäckare, mer fartfylld och absolut mer spännande. Från början var helt klart min favorit Vera eftersom hon kunde samtala och använda sig av de olika drakarnas krafter. Jag gillar henne fortfarande väldigt mycket men Albin växer mer och mer. Det hade helt klart varit ganska praktiskt att vara en hamnskiftare precis som honom. Att kunna ta vilken djurskepnad man ville. Mycket praktiskt när krig närmar sig.
Det här är helt klart en väldigt bra bok för alla åldrar och jag önskar att jag hade fått den i mina händer när jag var yngre. Den står också för väldigt sunda värderingar och är bra att läsa om man vill ha sina genusglasögon på sig. Här spelar kön absolut noll roll. Alla är precis lika starka, viktiga och kloka. Det är uppfriskande att läsa om och absolut en av anledningarna till att jag gillar boken/böckerna så väldigt mycket. Författaren har tänkt till när han har skrivit!

3 anledningar till varför Kungar & Drottningar är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Mig, magiska väsen, spännande miljöer och ett krig mellan ont och gott. Vad mer behöver en bra fantasy. Javisst - några skräckinjagande men ändå snälla drakar.

2. Det här med att vara en hamnskiftare intresserar mig mer och mer. Kanske behöver jag läsa lite fler böcker med en hamnskiftare i huvudrollen. Det bästa med Albin är dock att han verkligen kan förvandla sig till alla djur och alla djur har sin roll att fylla. Ibland kan det till exempel fungera utmärkt att vara en mygga.

3. Genusmedvetenheten i boken lyfter den lite extra.

Kungar & Drottningar får 4/5 i betyg av mig.

Tack Idus förlag och författaren för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Trolldomsakademin: Spökslottet av Peter Berting

Det har blivit sommarlov på Trolldomsakademin. De tre vännerna Miranda, Orville och Emmi ska alldeles strax lämna skolan för att inte  träffas förrän till hösten. Framför allt Miranda tycker att detta är väldigt jobbigt. Hon vill inte alls lämna vännerna, skolan, lektionerna för att fara hem till föräldrarna. Och det visar sig att hon har tur. Eller tur är kanske fel uttryck, för det är absolut inte en dans på rosor, det som någon verkar göra mot dem. Hela skolan verkar ha förvandlats och faror lurar runt varje vrå. De måste försöka hitta till utgången.

Jag har lite blandade känslor till den här serien. Dels gillar jag den såklart. Det är magi, det är en trollkarlskola, magiska väsen och äventyr - allt förpackat snyggt och med små trevlig illustrationer till. Åh andra sidan är jag heller inte helt övertygad, Ibland går det lite för långsamt för min smak, ibland tycker jag likheterna till andra trollkarlskolor och dess elever är lite för många. Den här boken tycker jag nog ändå är den bästa i serien hittills. Nu börjar den faktiskt mer och mer bli sin egen bokserie och jag kan inte lista ut handlingen utan får helt enkelt följa med på resan. Det är bra det!
Jag gillar den här skolan som helt plötsligt får för sig att flytta på rum, som nu helt plötsligt verkar bli ond, jag gillar spökena som kanske inte är helt vanliga spöken.. Däremot har jag lite svårt att förstå Mirandas och Emmis magi. Det finns inte riktigt någon rim och reson i det hela. Orvilles kan jag lättare förstå, men allt vad gäller de regler för på vilket sätt alla utövar magi är luddig tycker jag.
Oavsett seriens för och nackdelar så vill jag absolut fortsätta att läsa serien. Som jag skrev så tycker jag att det här är den bästa boken i serien hittills och jag hoppas på att den bara fortsätter att bli bättre och bättre.

3 anledningar till varför Spökslottet är värt att krypa upp i fåtöljen med:

1. Jag gillar att det är själva skolan som vänder sig mot eleverna. Men jag gillar också att jag inte kan lista ut vem som lyckas styra skolan till att göra det.

2. Som vanligt får jag möta massor av nya magiska varelser. Det finns gott om dem i den här boken. Vissa känns inte så skrämmande, medans vissa lite mer.

3. Det där underbara biblioteket/arkivet som vännerna har hittat i tidigare böcker och som nu blir en tillflyktsort. Biblioteks som tillflyktsort måste ju bara bli bra. Jag vill också hitta ett sånt bibliotek.

Spökslottet får 3/5 i betyg av mig.

Tack Semic för recensionsexemplaret.

Tidigare delar i serien är Eldhäxan och Isskeppet.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

2 x Maria Gripe

Jag blev väldigt glad när jag för ett tag sedan fick hem ett paket från Modernista innehållande Pappa Pellerins dotter och Glasblåsarns barn av Maria Gripe. Nu har jag läst båda böckerna och haft lite olika upplevelse av dem men en sak är i alla fall helt klart. De är fantastiskt vackra böcker båda två.

Glasblåsarns barn

En marknadsdag försvinner det två barn från byns glasblåsare. De blir tagna av Härskaren som lever i en icke färdig stad långt, långt borta och han tar barnen enbart för att göra sin fru lycklig. Det bästa han vet är nämligen ordet tack. 
Det blir inte till någon trevlig tillvaro barnen tas. Visst kan de till en början få allt de frågar efter men när härskarinnan tröttnar på dem förpassas de till skuggorna. 

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska skriva om den här boken. Det må vara en av Maria Gripes med kända böcker men den passar helt enkelt inte mig. Visst kan jag förstå undermeningen i boken och hela den biten men samtidigt berörs jag inte riktigt av berättelsen. Den blir lite för abstrakt för mig just då och jag hade förmodligen velat ha en bok med mycket händelse och inte bara en massa tankemöda. Kanske passar den här boken mycket bättre att läsa vid ett annat tillfälle. Eller så var den helt enkelt inte riktigt något för mig.

Glasblåsarns barn får 2+/5 i betyg av mig

Pappa Pellerins dotter

Loella lever i en värld lite vid sidan om. Hon är elva år och sköter själv om sig själv, stugan och de två betydligt yngre bröderna enbart med hjälp av naturen. Hennes mamma är nämligen till sjöss och hennes pappa är det aldrig någon som pratar gott om. Men (som tur väl är) så tycker inte samhället att det är helt okej att en flicka lever på detta sättet utan medans bröderna hamnar hos en väninna till mamman så hamnar Loella på ett barnhem inne i staden. För henne är det en otrolig kontrast, med alla ljus, alla människor och alla ljud. För att klara av vardagen så börjar hon fantisera om sin pappa och hur han ska komma och hämta henne.

Den här boken tycker jag väldigt mycket om. Det är en fin berättelser om Loella och om de kontraster som finns i samhället. Ibland får jag lite känslan av Pippi Långstrump fast på ett mycket mera trovärdigt sätt. Loella är absolut inte starkast i världen och hon får vackert anpassa sig efter de vuxnas tyckande och tänkande.
Boken beskriver människor över lag på ett väldigt fint sätt. Det är inga onda eller goda figurer med i den här berättelsen, bara människor som givetvis har sina fel och brister men ändå väldigt realistiskt. Den här boken kan jag varmt rekommendera till alla. En riktigt liten pärla.

Pappa Pellerins dotter får 4/5 i betyg av mig,

Världens ände av Ali Lewis

Danny är 13 år. Han försöker att bli vuxen men det är inte helt lätt framför allt när man inte riktigt förstår allting som händer runt omkring en. Hans syster Sissy som är 14 år är gravid. Hans äldre bror Johnny skulle ha varit 15 om han inte råkat ut för en fasansfull olycka och dött. Tack vare allt detta så finns det liksom inte så mycket tid över från föräldrarnas sida för Danny. Samtidigt närmar sig den årliga indrivningen av boskap på ranchen där han bor. Det är det roligaste som händer på hela året enligt Danny och i år ska han väl äntligen få sova ute med männen för att få uppleva det på riktigt. Det är dessutom den sista indrivningen han ska få vara med om för sen ska han få börja på internatskola i Alice Springs. Och för att krydda till vardagen ytterligare så är det den värsta torkan på väldigt, väldigt länge.

Det var på bokmässan 2014 jag fick den här boken i mina händer och fick äran att träffa författaren. Lovorden om boken var många och den fick visst något fint barnbokspris också. Så jag vart definitivt sugen på boken. Och sen blev den stående oläst i bokhyllan.
Men nu har jag i alla fall läst den och det har varit en något annorlunda läsupplevelse på det mest positiva sättet. Den utspelar sig i modern tid ändå känns det som om jag flyttats tillbaka åtminstone 100 år tillbaka i tiden - eller i alla fall till en annan planet. Det enda moderna som jag kan koppla till min realitet är väl förmodligen vattenkokare och bilar.
Kanske är det just detta som läsning handlar om. Jag får resa till ett land som i min sinnesvärld är civiliserat i-land men där kontrasterna vad det verkar är enorma. De förutfattade meningarna mellan vita och aboriginer är bara en av de saker som får mig att höja på ögonbrynen. Visst ser vi rasism och kulturkrockar i Sverige och jag läser ofta om det i annan samtida litteratur. Men relationen verkar snarare vara som den mellan svart och vita i södern under tidigt 1900-tal. Du verkade inte ens bjuda in dem i huset och de fick inte sova på samma lägerplats.
Sen har vi det här med torkan och tillgången till vatten. För mig är det helt naturligt att bara sätta på en vattenkran och så ska det finnas vatten. Det ska inte finnas en chans att det tar slut och att hela verkligheten är baserad på att det ska komma regn.
Sen är det alla känslor som den här boken svämmar över av. Känslor och absolut förståelsen för dem när man som Danny inte har någon att prata med dem om. Att försöka växa upp, att anse sig själv som vuxen medans allt runt omkring en bara är en enda röra och på tok för svårt för att både ta och in förstå. Allt detta i en kombination gör boken så väldigt, väldigt läsvärd och jag kommer ut från den som en lite annorlunda person. Om inte annat för att jag under läsningens gång har lärt mig massor och jag har fått bredda min horisont lite. Och nu kan jag verkligen säga att jag har fått uppleva ett nytt land, en ny resa. Men som parentes kan tilläggas att jag fortfarande aldrig någonsin kommer vilja åka till det landet. Det finns fortfarande för mycket ormar där.

3 anledningar till varför Världens ände är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Just av den enkla anledningen att jag har fått lära mig så mycket nytt. För det första så hade jag inte en aning om att det fanns kameler i vilt tillstånd i Australien. What liksom??? Det är sådana där små detaljer som gör läsning rolig och intressant.

2. Danny känns verkligen levande. Han är inte bara en pojke som är gjord av några bokstäver på ett papper. Jag lider med honom i hans försök att växa upp och bli stor. Hans värld är mycket mindre än den jag till exempel är uppvuxen i. Hans kunskaper om öknen, om boskapsskötsel och indrivning är betydligt mycket större än vad min någonsin kommer att bli, trots detta är det så mycket som han inte alls vet så mycket om. Det finns heller ingen runt omkring honom som kan förklara. Hans föräldrar vill inte prata om döden, och det där med att bli morbror vi 13 års ålder går inte att förstå. För fortfarande är han bara ett barn.

3. Lizzie är karaktären som kommer in utifrån, precis som jag som är läsare. Hon är engelska som kommer för att jobba på ranchen med hushållssysslor och det är lite som att slänga in mig i den där smeten. Hon behövs verkligen för historien för hon är den där vuxna som faktiskt både vågar lyssna och framför allt ifrågasätta. Därför gillar jag henne väldigt mycket.

Världens ände får 4+/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Poppy Pym och Faraos förbannelse av Laura Wood

Poppy Pym är föräldralös och har därför uppfostrats på en cirkus. Men nu när hon är elva år så har stunden kommit för henne att börja skolan. "Hemundervisningen" duger inte riktigt till längre. Skolan hon ska börja på är ett internat som heter St Smithens. Trots att Poppy inte riktigt vet hur man ska skaffa sig vänner så går det ändå ganska lätt att bli bästa vän med skolans smartaste tjej och skolans kanske töntigaste kille. Och efter det börjar äventyret. För under ett par veckor ska skolan vara värd åt en egyptisk utställning. Det verkar dock inte bättre än att någon verkar vara efter ett av föremålen i utställningen, dessutom ett föremål som sägs ha en förbannelse över sig.

Mina förväntningar över den här boken var ganska så höga när jag fick hem den. Den ska vara vinnare över något barnpris, den hade en väldigt intressant titel och ett grymt snyggt omslag. Tyvärr räcker inte allt det här till för att uppväga det torftiga, härmande innehållet. Först trodde jag vi skulle få möta en ny form av Pippi Långstrump, en flicka med två flätor som inte riktigt vet om samhället sociala normer eftersom hon är uppväxt under något udda förhållanden. Men så rätt så snabbt när Poppy kommer till skolan så blir det istället en lite annorlunda version av Harry Potter. De två udda vännerna, den snälla och förstående rektor, de fyra elevhemmen, ärkefienden, och kemiläraren som inte verkar gilla Poppy och som då genast får skulden till allt som går snett. Det enda som saknas är magin, istället får vi cirkuskonster. Scen på scen på scen finns det likheter i och tyvärr tycker jag inte att det är snyggt gjort.
Visst har boken sina roliga poäng då och då. Jag tycker till exempel inte direkt illa om Poppy som karaktär utan det är allt runt omkring henne som fördärvar intrycket. Jag tycker också mycket om hennes galna cirkusfamilj och att boken har fullt med trevliga inläggningar och illustrationer. Det höjer upp läsupplevelsen något.

Poppy Pym får 3-/5 i betyg av mig. Det är en väldigt svag 3:a och mest för illustrationer och att det är ett högt tempo rätt genom boken.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Glassvärdet av Victoria Aveyard

Mare Barrow är flickan som är speciell. Hon tillhör en liten skara människor som trots sitt röda blod besitter någon form av speciell talang - i hennes fall en förmåga att styra elektricitet. Men de människor med silverblod som styr världen vill inte höra talas om detta fenomen utan kung Maven jagar henne och hennes revolution. Tillsammans med den jagade föredetta kronprinsen Cal och ett gäng andra rebeller gör hon allt för att rädda de röda med förmågor samtidigt som hon gör allt för att avskärma sina egna känslor. Känslor för Maven, för Cal, för hennes familj. Vem kan hon egentligen lita på?

Det här är en väldigt komplex och bra fantasyhistoria som på många sätt påminner mig lite om X-men. Jag dras med en gång in i historien och även om jag har glömt vissa delar från den första boken Röd drottning så kommer jag snabbt in i handlingen ändå. Det är mycket politiska intriger i den här boken och den handlar om utanförskap och rätten till att vara den man är. Däremot kan jag framför allt mot slutet av boken tycka att Mare blir lite väl hård, lite väl paranoid, lite väl gnällig och jag får då lite svårt att knyta an till henne. Detta upplever jag dock inte i början utan då gillar jag att följa hennes inre konflikter och känslor kring den hon är och hennes känsla av makt och hjälplöshet. Det kan helt enkelt vara så att det blir lite för mycket av det goda mod slutet. Eller?
En annan sak jag funderar en del kring när jag läser denna boken, men även andra fantasyböcker (framför allt inom YA) är hur den kvinnliga karaktären beskrivs som en riktig bad-as hjälte och det är girlpower för hela slanten. Men ändå är hon som kvinna ganska så själv och hon är omringad av män/pojkar som hon behöver hjälp av för att klara olika situationer. Visst hon är hjälten i historien, men varför saknar hon andra kvinnor som slåss tillsammans med. Och i den här finns det i och för sig ytterligare en kvinna som är med i frontlinjen, men då har de svårt att riktigt hålla sams och det är ändå männen hon förlitar sig på.
Intrigen är kanske inte något helt nytt fenomen men det görs bra och jag gillar det där med superkrafter så jag läser gärna om det igen och igen. Nu ser jag framför allt fram emot att läsa sista boken - när nu den kan tänkas komma eftersom den här precis är nysläppt.

3 anledningar till varför Glassvärdet är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Superkrafterna är nog det bästa med boken. Jag gillar att Mare inte är ensam utvald med sina krafter utan det verkar faktiskt som om de är fler som besitter olika förmågor. Och det är absolut stor variation på krafterna. Det gör att jag funderar på vilken kraft jag skulle vilja ha. Det finns en tjej i boken som snabbt kan läsa vilken bok som helst och snabbt tillgodogöra sig all kunskap den förmedlar - om det så är en handledning i att flyga stridsflygplan eller att sticka. Den förmågan hade absolut inte varit helt tokig att ha.

2. Med tanke på vad jag skrev i sammanfattningen ovan så är det helt klart så att jag gillar männen i boken mest. Jag gillar Cal och jag gillar Mares bror och kompis. Det är de karaktärer jag har lättast att knyta an till och ibland skulle jag vilja läsa ur deras perspektiv också. Det blir lite ensidigt att bara läsa om kvinnliga hjältar.

3. Det här känns som en typisk mellanbok men trots det så tycker jag att den håller ett högt och bra tempo och det händer saker hela tiden. Sen slutar den med en riktig cligg-hanger som definitivt gör att i alla fall jag vill läsa vidare.

Glassvärdet får 4/5 i betyg av mig.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus & Cdon.

Magnus Chase and the Gods of Asgard: The Sword of Summer av Rick Riordan

Magnus Chase har under två år bott som hemlös i Boston. Det har han gjort ända sedan hans mamma under mystiska omständigheter blev mördad av vargar. På det stora klarar han sig rätt bra och har skaffat sig andra vänner bland de hemlösa i form av Blitz och Heart. 
Men så en dag får han höra talas om att hans två farbröder och hans kusin Annabeth är och letar efter honom. Släktingar som han och hans mamma inte haft en så god relation med. Det är nu det verkligen börjar gå ut för med Magnus. Faktiskt så pass mycket att han dör och hamnar i Valhalla.

Allra första gången jag hörde talas om den här boken så visste jag att jag var tvungen att läsa den. Rick Riordan goes nordisk mytologi. Nästan lite halleluja moment på det! Så jag införskaffade boken i januari när vi var i USA och sen efter det har den blivit stående i bokhyllan. Typiskt!
Men nu har jag som sagt läst den och det visade sig bli ungefär så bra som jag hade tänkt mig. Jag skrev i och för sig någon gång under förra veckan att läsningen blev lite hackig för mig och att det berodde på att jag insåg att jag inte alls kunde så mycket om nordisk mytologi som jag kanske skulle vilja, eller trodde mig veta. Så jag var tvungen att varje gång det kom en anspelning på mytologin (förutom de stora gudarna och sederna) så var jag tvungen att slå upp det hela. Mest av nyfikenhet, inte alls för att Riordan inte förklarade. Det var snarare så att en sida senare fick jag den där förklaringen i alla fall och uppslående visade sig vara ganska onödigt, förutom att jag fick ett svenskt/nordiskt namn på det hela.
Helt ärligt gjorde det mig inte så mycket i förlängningen att jag slog upp en massa och att läsningen gick lite ryckigt. Boken är ändå så fantastiskt välskriven. Researchen är stor och trots att Riordan sätter en stor tvist på allt och alla så märks det så väl att han ändå vet precis vad han talar om.
En annan sak som jag finner stort nöje i med boken är just det faktum att Magnus Chase har en kusin som heter Annabeth Chase. Känns namnet bekant. Har man läst hans tidigare böcker så borde det faktiskt göra det men det tog mig ändå en liten stund att räkna ut det hela. I början tyckte jag mest det var konstigt att han återanvände ett så pass ovanligt namn som Annabeth. Givetvis är hon en viktig karaktär i böckerna om Percy Jackson. Nu är hon av ganska så liten betydande roll i just den här boken men jag kan ana mig till att hon och de grekiska gudarna kommer att blandas ihop lite mer i senare böcker i serien. Sådant gillar jag. De där små detaljerna.
Riordan är en fantastisk författare på det sättet att han verkligen kan måla världar med ord. I denna och hans övriga böcker så är det absolut inte svårt att sätta igång den inre filmen - vilket jag inte alltid gör annars när jag läser. Men här så "ser" jag allt. Jag tror jag har skrivit det tidigare i någon annan recension, men jag skulle gärna vilja flytta in i hans hjärna om så bara för en dag för att få vara med och upptäcka alla tokigheter.

3 anledningar till varför The Sword of Summer är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1.Handlingen har driv och fart och det händer nya saker konstant. Det är fantasirikt, spännande, lärorikt. Finns det egentligen något mer att önska av en bra berättelse.

2. Jag är som vanligt väldigt förtjust i sidokaraktärerna. De är mångsidiga och fascinerande. I den här boken får vi möta Valkyrien Sam som är muslim, bär hijab och pluggar matte - samtidigt som hon då försöker vara valkyrie. Sen har vi Blitzen den moderiktiga dvärgen som inget hellre vill än att öppna en klädkedja. Och slutligen Heart - den döve, magiintresserade alven.

3. Gudarna i fråga är ett kapitel för sig. De är allt annat än vad man tänker sig från början samtidigt som de verkligen har de där dragen som man fick lära sig om i skolan någon gång på mellanstadiet.

The Sword of Summer får 4/5 i betyg av mig. Ser fram emot att fortsätta läsa denna serie.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus & Cdon.
Bonnier Carlsen ger ut boken på svenska under namnet Krigarens svärd. Och som vanligt har de verkligen lyckats med sin omslagsdesign.