Kärlekens tunga av Anna Åhlund

Den här serie boken dök upp som en överraskning i min brevlåda för någon vecka sen och jag tänkte mig att den skulle passa utmärk att läsa under påsken då det kunde vara skönt med något snabbt och lätt och lite underhållande.

Snabbt är det definitivt, men förutom det så fungerar inte riktigt de två andra punkterna in på den här läsningen. Tyvärr är det här ett riktigt bottennapp för min del. Jag förstår inte vad det är som ska vara roligt, jag förstår och tilltalas inte av tecknarstilen, nej jag förstår nog helt enkelt ingenting. Visst kan jag se ett budskap om förutfattade meningar och förhållanden som inte alla gånger är så där värst hälsosamma men nej tack, det funkar inte för min del. Ska jag vara helt ärlig så kan jag nog inte ta mig förbi bilderna.
Så tyvärr är detta inte något för mig men låt dig inte avskräckas för det. Jag har sett andra recensioner som varit mer positiva.

Kärlekens tunga får 2/5 i betyg av mig.

Tack Kartago förlag och författaren för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Harungen av Ina Rosvall

På slätten ligger laboratoriet där hon arbetar. Där bedrivs experiment på djur för att undersöka medvetandets mekanismer, och djurens hjärnaktivitet tankas sedan upp i en mima. Miman växer och innesluter alla upplevelser av liv, sammankopplade och separata.
Hemma finns familjetryggheten; mannen som saknar henne, närheten till de två döttrarna, svärmor som är gammal och sjuk. Men med tiden dra hon alltmer till miman. När hon hittar en övergiven harunge på vägen till jobbet tas all till en ny nivå.

Jag var tvungen att skriva av bokens baksidestext när jag skulle ge mig på en förklaring till vad den här boken handlar om för jag kunde helt enkelt inte komma på något själv. För mig är det här nämligen rätt igenom en knepig bok. Jag är många gånger på väg att ge upp läsningen men på grund av att den bara är 150 snabblästa sidor kort så avslutar jag den. Den känns på något sätt väldigt futuristisk eller så är det bara jag som inte har en aning om hur långt människan har kommit i hjärnforskningen. För mig känns det i alla fall för abstrakt med forskningen och det är heller inte något jag finner nöje i att läsa.
Boken har trots allt vissa egenskaper eftersom jag trots allt läser klart den och det är att jag fascineras av hennes hemförhållande och framför allt hur hon kan vara på väg att förstöra en så fin relation som hon trots allt har till maken. Även språket har vissa fina kvaliteter som bitvis väger upp historien.
Men på det stora hela blir det här tyvärr bara en för konstig och ointressant bok för min del. Gillar man sci-fi, biologi, forskning och djurexperiment så kan jag tänka mig att man gillar det här men jag tillhör tyvärr inte den skaran.

Harungen får 2/5 i betyg av mig.

Tack Albert Bonnier förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Synd av Robert Warholm

Klockaren i den lilla byn Frykeboda hittas mördad av sin fru. Han har blivit huggen av en yxa. Fjärdingsmannen Alfred Karlsson kallas in och ganska så omgående även Länsman Nathanael Efraimsson. Efraimsson vill ha en snabb lösning på fallet och det verkar som om en del indicier pekar på en fattig torpare, lite väl glad för spriten. Men är han verkligen den skyldige eller är det polisen som bara vill hitta en gärningsman.

Jag har tidigare läst Skam av Warholm och jag måste säga att den boken tyckte jag bättre om än den här. Själva mordmysteriet i den här boken är visserligen intressant men jag känner att vi får aldrig komma mysteriet riktigt nära och hela boken känns lite ytlig. Visserligen är porträttet av länsman Efraimsson intressant och även de hos en del andra karaktärer men det väger tyvärr det inte riktigt upp berättelsen. Framför allt har jag lite svårt för språket i boken . Det är ett himla tjatande om spriten och supandet. Det nämns i stort sett i varje kapitel och det blir för övertydligt. Jag som läsare vet att spriten var ett problem då, jag behöver inte påminnas om det konstant. Tillslut satt jag bara och väntade på när det skulle dyka upp nästa gång och det störde rytmen i läsningen.
Så tyvärr var det här inte riktigt boken för mig.

Synd får 2/5 i betyg av mig.

Tack till författaren för att jag fick läsa boken.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Den sista vilan av Mats Ahlstedt

Ett flertal unga kvinnor hittas mördade. De är strypta av en fiskelina och alla har sitt telefonnummer tatuerat på armen. När Fatima och hennes kollegor börjar nysta i det hela visar det sig att alla är prostituerade och att det verkar som om det finns en koppling till en satanistisk kult. Samtidigt försvinner en pojke från Fatimas dotters klass och kanske finns det kopplingar mellan de olika fallen.

Jag har tidigare läst böcker av Mats Ahlstedt och dessa har jag gillat, däremot har jag inte läst någon bok i just den här serien innan. Men när boken kom hem som recensionsexemplar och det var så många böcker före i serien så valde jag att läsa den här ändå. Och helt ärligt så fungerar det faktiskt ur just den synvinklen. Men sen är det inte sådär mycket mer som fungerar för min del. Boken är för enkel, allt passar ihop för bra och jag blir aldrig överraskad när jag läser vilket jag gärna vill bli när jag läser en deckare. Jag kan inte förstå hur så många bitar av Fatimas personliga liv helt plötsligt kan bilda ett pussel som föreställer något helt annat. Och samtidigt är det som jag skrev för enkelt. Alla bitar bara trillar ner i knät på poliserna och det känns inte som om det är vidare mycket polisarbete bakom egentligen. 

Så tyvärr är den här boken inte en av Mats Ahlstedts bästa. Det är synd för jag har som sagt gillat vad jag läst tidigare och kanske kan jag gilla i framtiden igen.

Den sista vilan får 2/5 i betyg av mig.

Tack Bokfabriken för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Grace av Anthony Doerr

David Winkler har så länge han kan komma ihåg drömt sanndrömmar. När han då drömmer att hans dotter ska drukna i en översvämning på grund av honom så väljer han att ge sig av från sin familj. Flykten i desperation från sin familj gör att han slutligen hamnar på en karibisk ö. Där lever han ett stilla liv, men han kan inte släppa tankarna på sin dotter Grace. Har hon klarat sig?

Mina förväntningar på den här boken var skyhöga, framför allt eftersom jag tokälskade författarens Ljuset vi inte ser. Men tyvärr blev det totalt platt fall och pannkaka av det här. Jag vill så gärna tycka om men jag kan tyvärr inte. Anledningarna är många men främst skulle jag vilja säga att det är Winklers fel. Han är en minst sagt creepy karaktär. Visst är det berikande att läsa om karaktärer ur ett brett spektrum, men den här karaktären känner jag enbart olust för och egentligen är det nog meningen att man ska tycka synd om honom.

Sen är det språket som jag tycke så himla mycket om i Ljuset vi inte ser, det nästintill poetiskt vackra språket. Det märker jag inte av alls här. Eller det är fel att säga, ett försök till det kan jag skymta på vissa ställen men för mig fungerar det helt enkelt inte. Jag har både lyssnat till och läst boken men inget av det har gjort att berättelsen stigit i mina ögon.

Det var många gånger jag var på väg att avsluta min läsning av den, men hela tiden förväntade jag mig att snart vänder det nog. Tillslut tog jag mig i alla fall igenom den men det var knappt.
Ska jag försöka hitta något positivt i berättelsen så är det trots allt de fantastiska miljör vi får vistas i. Dessa lyckas författaren verkligen förmedla och jag skulle väldigt gärna besöka Alaska och se dess underbara natur och det är nästan så jag vill känna kylan som beskrivs. Men bara nästan. Det är trots allt rätt så skönt att vara varm.

Trots ett bottennapp för min del så ska ni inte vara rädda för att läsa. Jag har sett positiva recensioner och författaren kan ju egentligen det där med att skriva en riktigt bra bok. För min del kommer jag nog absolut att ge författaren ytterligare en chans. Det kanske dröjer ett tag, men så småningom så. Jag vet ju att det finns där.

Grace får 2-/5 i betyg av mig.

Tack Boomark förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson

Ellinor är frisör och har precis startat en egen salong. Men det går trögt och är svårt att få ekonomin att gå ihop. Så träffar hon Roger som är omtänksam och snäll och som tillslut lyckas övertala henne att följa med honom till Afrika där han ska börja jobba på den svenska ambassaden. 
Vi får också möta Loveness som kommer från slummen men möter Siame och får flytta in till honom. Han tar hand om hushållet hos Roger och Ellinor och Loveness får se en helt ny värld.

Jag vet att det är många som gillar den här typen av böcker, och visst är det hemsk läsning men helt ärligt är det här verkligen inte en bok för mig. Jag vill inte redan i titeln veta precis vad boken kommer att handla om och inte bjudas på en endaste överraskning medans jag läser. Tyvärr upplever jag boken som både händelselös och långtråkig. Visst är språket helt okej, och visst finner jag miljöerna spännande att läsa om då jag tyvärr inte är så bevandrad i Afrikans litteratur men det är ungefär allt jag får ut av boken. Sen är det viktigt att boken finns, och att mäns våld mot kvinnor lyfts fram och framför allt visar att det finns i alla samhällsklasser.

Tack Bokfabriken för recensionsexemplaret.

Skrik tyst så inte grannarna hör får 2/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

På ön av Tracey Garvis Graves

Anna har tagit ett extra lärarjobb över sommaren. Hon ska följa med familjen Callahan till en ö i Maldiverna där hon ska undervisa 16-åriga T.J som har varit frånvarande i skolan på grund av sjukdom. Anna och T.J tar ett senare flygplan än resten av familjen och det vill sig inte bättre än att planet kraschar. De tar sig till en ö i närheten, men det visar sig att den är helt öde. Där startar deras resa för överlevnad, men också deras relation till varandra.

Jag kunde inte sluta läsa den här boken. Sida på sida läste jag och detta trots att jag i ärlighetens namn tycket det var riktigt dåligt. Framför allt är det språket som är så banalt, där meningarna känns stela och tråkiga och upprepande. Det är tidshoppen som inte har någon mening för mig. Det är den förutsägbara historien och det är relationen som tyvärr inte alls fungerar för mig. Och så är det de där prioriteringarna framför allt Anna har. Det är ett evig tjatande om hygienen och hur mycket hon saknar duschar och tvål och tandkräm. Visst det kan säkert kännas jobbigt att inte vara ren men jag tror ändå inte att det är huvudprioriteringen om man befinner sig på en öde ö. Vad gäller T.J så tycker jag att hans berättarröst på många sätt känns mer vuxen än Annas, och detta framför allt lite senare i boken.
Men som sagt, trots att jag inte alls gillar så kunde jag inte sluta läsa. Varför blir det så? Nu är det i alla fall läst och avklarad och jag kan lägga den bakom mig.

På ön får 2/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris som e-bok.

Solvarg av Conn Iggulden

England är i uppror. Kungen har förfallit i någon form av apati, vaken slummer eller liknande och har inte varit kontaktbar på ca 1,5 år. Istället har hertigen av York styrt riket. Alla har inte riktigt varit nöjda över detta tillvägagångssätt och riket är uppdelat i två falanger som krigar om vem som ska ha makten och vem det egentligen är som står på kungens sida. 

Jag hade så höga förväntningar på den här serien och första boken tyckte jag väl var helt okej. Spännande att läsa om Englands berömda Rosornas krig - röda rosen mot den vita som så länge har inspirerat lekar och myter. Och jag brukar ju älska det Iggulden skriver men i den här boken tog det helt enkelt stopp för min del. Det är i stort sett krig rätt igenom hela boken, och jag har svårt att hålla isär alla ädlingar som krigar och på vilken sida de står. Visst känner jag igen namn som Tudor, Lancaster, York och Salisbury men de far runt som en enda röra i mitt huvud. Förmodligen är det bra skrivet, det är bara jag som helt enkelt inte klarar av att strukturera upp det i min amningshjärna och det blir bara långtråkigt med alla namn och krig. Så jag tror faktiskt att jag avslutar min läsning av den här serien nu när jag är färdig med andra boken. Eller är det någon som läst tredje delen och kan säga att det är värt att läsa vidare.

Solvarg får 2/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

En medborgare höjd över varje misstanke av Jan Guillou

Efter en mängd personliga tragedier har Carl Hamilton fått tjänsten som chef för säkerhetspolisen. Han befinner sig på många sätt i rampljuset för media och det utnyttjar på sitt eget sätt. Han röjer upp i leden och han ändrar riktning på SÄPOs arbete.
Samtidigt begås det ett antal mord runt om i Sverige, mord på muslimer och som är utförda på väldigt speciella sätt.

Det är över 10 år sedan jag läste första boken i den här serien och säkert 5 år sedan jag läste den nionde delen. Varför det har tagit så lång tid att plocka upp 10:e och sista boken är lite av en gåta eftersom jag gillat serien väldigt mycket.
Men tyvärr gillar jag inte den här tionde boken speciellt mycket. För det första är den alldeles för lång och babblig. Och istället för en trevlig spionhistoria, men en smått overklig hjälte ala James Bond får vi här en berättelse som väldigt mycket handlar om politik och läget i Sverige när boken skrevs. Och just det där med politik är ju inte riktigt min grej.
Sen stör jag mig ganska så rejält på språket. Det är ett språk som inte på något sätt hade fått slinka igenom idag och då ska det användas av högt uppsatta politiker. Det är ord som svartskalle bland annat och det sticker i ögonen på mig att läsa det. Det syns att samhället i alla fall har kommit en bit sedan mitten av 90-talet, och det är ju för väl det. Eller så är vi bara mycket mer korrekta i vårt tal i dag men tankarna och åsikterna har väl tyvärr förvärrats.
Handlingen i sig känns också lite för genomskinlig. Jag listade tidigt ut åt vilket håll allt lutade vad gällde mordgåtorna. Kändes lite hafsigt. Visst, författaren ville kanske att det skulle vara ganska så synligt men för mig fungerade det inte riktigt.
En sak som stör mitt läsande kan absolut vara det att det är så länge sedan jag läste senaste boken. Jag hade glömt bort väldigt mycket av den. Ja, i stort sett allt även om jag får vissa minnesbilder medans jag lyssnar. Det är helt enkelt inte bra att dra ut på en serie i över 10 år.
Så tyvärr blir det här inte riktigt en bok för mig. Vilket är väldigt synd. Men nu har jag i alla fall läst den och känner mig ändå väldigt tillfreds med det. Frågan är nu bara om jag ska fortsätta men de "nya" böckerna som kom ganska så långt efteråt.

En medborgare höjd över varje misstanke får 2/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Döden den bitterbleka av Anne-Marie Schjetlein

Det är nu ett år sedan Andreas fru dog. Vardagen är inte lätt när man helt plötsligt har ensamt ansvar för två pojkar som ska växa upp utan en mamma. Samtidigt så ska karriären på sjukhuset fortsätta. Det är tur för Andreas att han har sin snälla granne Stina som hjälper han så mycket hon kan.
Samtidigt finns rädslan kvar, rädslan för vad Petra skulle kunna få för sig att göra mot hans söner. Så därför fortsätter Andreas att hålla tyst för polisen och samhället om vad som verkligen hände. 
Men så börjar det försvinna småpojkar från samhället. Pojkar som sen kommer in till Andreas på akuten och misstankarna om en pedofil växer sig starka.

Jag fick frågan av författaren om jag ville läsa den här boken och utan att egentligen läsa på om den så svarade jag ja. Det enda jag visste var egentligen att det skulle vara en psykologisk thriller i sjukhusmiljö och samtidigt hade jag läst ganska så positivt om den. Det jag hade missat var att det skulle vara en fristående fortsättning på hennes första bok Döden kvittar det lika. Jag började ändå läsa för den skulle ju vara fristående.
Nu tycker jag tyvärr inte att den var sådär värst fristående utan hela tiden får man inblickar i vad som utspelat sig i den första boken utan att egentligen få så mycket så man helt förstod vad det handlade om. Det drar tyvärr ner ganska så mycket på min läsupplevelse av boken vilket är synd för annars hade jag förmodligen tyckt ganska så bra om den.
Det är också en ganska så kort bok med bara 300 sidor. De första 100 sidorna skulle jag vilja säga var ganska så onödiga för det hände egentligen ingenting alls mer än att vi fick bekanta oss lite med Andreas och med Stina. Efter de första 100 blev det sen betydligt mer fart och det är först då jag kommer in i historien. Och då blir det verkligen massor av fart och de sista 200 sidorna läser jag ut på en kväll.
Det positiva med boken är ändå karaktärerna tycker jag. Som läsare lär jag verkligen känna karaktärerna och det ganska så djupt. Framför allt kanske Stina och Andreas då men även en hel del andra karaktärer som Petra. Petra är det återkommande otäcka hotet som finns där lite i bakgrunden konstant.
Jag nöjer mig där tror jag. Det är en läsvärd historia och jag tror att om du har läst första delen så kommer du har betydligt mycket mer ut av den här boken än vad jag tyvärr hade. Sen måste det komma en fortsättning för slutet gav mer att önska.

Tack författaren och Bokfabriken för recensionsexemplaret.

Döden den bitterbleka får 2+/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Den otursförföljde Max Crumbly #1: Skolans hjälte av Rachel Renée Russell

Max Crumbly har på grund av svår astma fått hemundervisning i hela sitt liv av sin farmor. Detta har långt ifrån varit en dröm för Max. att vid mogen ålder tvingas äts zookex till mellanmål har inte riktigt varit hans grej, eller pipmuggar för den delen. Så nu när han äntligen har fått börja en riktig skola så vill han inte på något sätt låta sina föräldrar förstå att han faktiskt inte riktigt passar in och blir mobbad av Mobbaren Thurston. Det är nästan så att han kan stå ut med att bli inlåst i sitt skåp lite då och då.

Den här boken kom hem till mig utan att jag över huvud taget hade hört talas om den. Men jag bestämde mig för att ta och läsa den med en gång eftersom jag ansåg att den skulle gå fort att läsa eftersom den till stora delar består av bilder och stor text. Den gick fort att läsa. En och en halv timme senare var den slut. Och jag vet ärligt talat inte riktig vad jag ska tycka om den. Jag brukar ju älska böcker som är riktade till målgruppen men den här faller lite platt för mig. Älskar formatet den är skriven i, bilderna, textstycken och enkelheten. Men när det kommer till handlingen så tycker jag nog mest att det tyvärr faller lite platt. Den är tänkt att vara roligt, det kan jag förstå och som 10-åring så tycker du förmodligen det också. Men jag gör det nog tyvärr inte. Visst har den några poäng här och där men på det stora hela så saknar jag tyvärr humorn. Eller så är det helt enkelt inte min typ av humor.
Sen måste jag tyvärr säga att jag var väldigt besviken på icke-slutet. Jag förstår cliff-hangers även om jag inte alla gånger är så förtjust i dem heller, men det här var inte ens ett sådant slut enligt min mening. Den bara slutar mitt i. Inte okej enligt min mening. Jag hade velat ha ett okej avslut. Om jag vill veta fortsättningen nu så måste jag helt enkelt läsa fortsättningen och det är ju i och för sig smart tänkt av författaren.
Så för att summera ihop det hela lite så skulle jag vilja ge plus till format och illustrationer och minus till handling. Karaktärerna hamnar någon stans mitt emellan.

Max Crumby får 2/5 i betyg av mig.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

The Jewels of Manhattan av Carmen Reid

De tre systrarna Jewel har nyss flyttat till storstaden från att ha bott på en ranch i Texas. Det är Amber som är äldst, jobbar på bank och inte riktigt vet vad hon vill med sitt liv. Det är Sapphire, mellansystern som jobbar på en auktionsfirma som säljer gamla juveler och som är så romantiskt lagd och inte vill annat än att gifta sig med sin drömprins. Sist ut är det Em, den vilda och våghalsiga som hela tiden lever på gränsen och som gärna hade blivit skådespelare.
Så en dag blir Amber och Sapphire vittne till ett rån hos en juvelerare. Detta är givetvis traumatiskt för de båda systrarna, men det väcker tankar hos Em, tankar om att leva ett rikt och glamoröst liv utan att någonsin behöva jobba mer. När Amber sedan blir avskedad från banken och Sapphires arbetsplats ska få sälja vidare ett par väldigt välkända och värdefulla smycken så gror tanken om en juvelstöld ytterligare.

Den här boken köpte jag på mig för en himla massa år sedan för nästan ingen peng alls. Jag lockades av omslaget och av New York och trodde att det här måste vara en himla mysig och rolig bok. Så började jag läsa och i början bara flög sidorna förbi. För lättsamt är verkligen något den här boken är - till en början i alla fall. Jag hade förväntat mig en rolig bok. Ni vet - lite Sophie Kinsella rolig, men tyvärr. Ska ni börja läsa den här så förvänta er inte alls någon humor. Jag vet inte om författaren egentligen vill uppnå det och misslyckas eller om det var jag som misstolkade baksidan fullständigt. Oavsett vilket så blir jag definitivt ganska så besviken. Boken är lättläst rätt igenom och visst är det flyt i läsningen men jag får bitvis faktiskt tvinga mig själv att läsa vidare, vilket känns så fel när inledningen bara flög förbi. Jag ville ha lättsamt och roligt och fick en ganska seg och utdragen historia om tre systrar som kämpar för sin egen överlevnad i en storstad som inte alla gånger är så där värst glamorös som man vill tro. Höjdpunkten i berättelsen är väl kanske Em men hon blir lite mycket hon med ibland. Faktum är att jag tror att den hade tjänat på att vara 100 sidor kortare.
Nu ska ni inte tro att jag tyckte den var värdelös för det är heller inte riktigt fallet. Tanken är god, och kanske om jag inte hade förväntat mig att få skratta högt så hade jag också haft större utbyte av dem. Som det är nu så är boken okej, varken mer eller mindre. Det är skönt att kunna pricka av den på olästlistan.

The Jewels of Manhattan får 2+/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

2 x Maria Gripe

Jag blev väldigt glad när jag för ett tag sedan fick hem ett paket från Modernista innehållande Pappa Pellerins dotter och Glasblåsarns barn av Maria Gripe. Nu har jag läst båda böckerna och haft lite olika upplevelse av dem men en sak är i alla fall helt klart. De är fantastiskt vackra böcker båda två.

Glasblåsarns barn

En marknadsdag försvinner det två barn från byns glasblåsare. De blir tagna av Härskaren som lever i en icke färdig stad långt, långt borta och han tar barnen enbart för att göra sin fru lycklig. Det bästa han vet är nämligen ordet tack. 
Det blir inte till någon trevlig tillvaro barnen tas. Visst kan de till en början få allt de frågar efter men när härskarinnan tröttnar på dem förpassas de till skuggorna. 

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska skriva om den här boken. Det må vara en av Maria Gripes med kända böcker men den passar helt enkelt inte mig. Visst kan jag förstå undermeningen i boken och hela den biten men samtidigt berörs jag inte riktigt av berättelsen. Den blir lite för abstrakt för mig just då och jag hade förmodligen velat ha en bok med mycket händelse och inte bara en massa tankemöda. Kanske passar den här boken mycket bättre att läsa vid ett annat tillfälle. Eller så var den helt enkelt inte riktigt något för mig.

Glasblåsarns barn får 2+/5 i betyg av mig

Pappa Pellerins dotter

Loella lever i en värld lite vid sidan om. Hon är elva år och sköter själv om sig själv, stugan och de två betydligt yngre bröderna enbart med hjälp av naturen. Hennes mamma är nämligen till sjöss och hennes pappa är det aldrig någon som pratar gott om. Men (som tur väl är) så tycker inte samhället att det är helt okej att en flicka lever på detta sättet utan medans bröderna hamnar hos en väninna till mamman så hamnar Loella på ett barnhem inne i staden. För henne är det en otrolig kontrast, med alla ljus, alla människor och alla ljud. För att klara av vardagen så börjar hon fantisera om sin pappa och hur han ska komma och hämta henne.

Den här boken tycker jag väldigt mycket om. Det är en fin berättelser om Loella och om de kontraster som finns i samhället. Ibland får jag lite känslan av Pippi Långstrump fast på ett mycket mera trovärdigt sätt. Loella är absolut inte starkast i världen och hon får vackert anpassa sig efter de vuxnas tyckande och tänkande.
Boken beskriver människor över lag på ett väldigt fint sätt. Det är inga onda eller goda figurer med i den här berättelsen, bara människor som givetvis har sina fel och brister men ändå väldigt realistiskt. Den här boken kan jag varmt rekommendera till alla. En riktigt liten pärla.

Pappa Pellerins dotter får 4/5 i betyg av mig,

Vikingablot av Catharina Ingelman-Sundberg

För tre år sedan gick Erik i Vinking. Planen var att han skulle vara borta ett år för att sedan komma tillbaka med tillräckligt mycket pengar för att gifta sig med sin Jorunn. Det gick ju uppenbarligen inte riktigt som han tänkt sig och väl tillbaka i Birka så upptäcker han att Jorunn precis gift sig med hans bror. Inte nog med det, med sig hem på sin båt hade han en passagerare vid namn Ansgar. Ansgar som vill omvända hedningarna till att tro på Vite Krist. Inte riktigt vad Erik vill.

Jag var så sugen på att plocka upp den här boken när jag såg den. En vikingahistoria av författare jag har gillat tidigare. Det måste ju helt enkelt bli bra. Och att det dessutom var en nyrelease av en bok som tydligen många gillat gjorde ju saken bättre. Men tyvärr, det här var ingen ting för mig. Jag tyckte att den var för långsam samtidigt som den gjorde jättehopp i tiden helt plötsligt som gjorde att jag fick svårt att hänga med i svängarna.
Ingen av karaktärerna intresserar mig. Erik känns på tok för självsäker många gånger och framför allt väldigt egoistisk. Ansgar känns inte heller som en karaktär att knyta an till, kanske just för att han ser sig själv som en högre stående varelse än hedningarna. Jorunn gillade jag inte alls. Den enda som jag möjligtvis kunde bry mig lite om var Estrid, en ung tjej som kommer till Birk med ett barn på armen och blir kompis med Erik.
Däremot är det intressant att läsa om Birka och jag hade väldigt gärna haft lite mer fokus på just den historiska aspekten. Istället var det mest en massa intrigerande.
Nej tyvärr så var det här inte en bok för mig. Och jag kommer inte att fortsätta läsa på serien. Men omslaget får lite bonuspoäng.

Vikingablot får 2/5 i betyg av mig.

Andra delar i serien heter Vikingasilver och Vikingaguld.

Tack Forum för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Tre koppar choklad av Care Santos

En chokladkanna, som sakta men säkert tappar sina delar, men som är av stor betydelse för många. Vi får följa kannan genom historien, i tre generationer, modern tid, slutet av 1700-talet och början av 1700-talet. 
Nutid - en komplicerad kärleksrelation mellan tre människor
Sent 1700-tal - klasskillnader och opera
Tidigt 1700-tal - nyttan av choklad och kanske lite revolution

Som ni kanske märker har jag väldigt svårt att beskriva vad den här boken handlar och det har dels att göra med att jag upplever det som en väldigt komplicerad historia som saknar direkt handling. Boken är uppdelad i tre delar (alla lika stora) och det är totalt olika berättelser som bara har den gemensamma nämnaren - chokladkannan. Och det hade väl för all del kunnat bli bra och ibland skiner det igenom lite, men sen tycker jag mest att det är substanslöst.
Den första delen är den jag gillar minst. Ärligt talat så begriper jag inte mycket. Det är mest en inre dialog och massa tillbaka blickar i Saras liv - hur hon valde Max medans det var Oriol hon ville ha. Nej det här var inte alls bra tyvärr. Jag tyckte bara väldigt illa om Sara och läsningen gav mig ingenting. Dessutom slutade det väldigt abrupt.
Del två är för all del betydligt bättre. Här får vi följa tjänsteflickan Aurora. Här handlar det mer om samhället och hur det påverkade människorna. Vi befinner oss stora delar av historien på Barcelonas operahus och det är helt okej för mig. Men ska jag vara ärlig så även om det är betydligt bättre så är det tyvärr inte speciellt minnesvärt.
Sista delen är helt okej. Här handlar det om ett sändebud från franska hovet som har gett sig av till Barcelona för att försöka ta reda på hemligheten med deras fantastiska chokladtillverkning. Det är samtidigt i tid med den amerikanska frhetskriget och i bakgrunden av berättelsen så finns de franska sympatisörer för amerikanernas sak. Men viktigt för historien är helt klart sändebudets kärlek och så givetvis chokladen.
Även om det här är en ganska så dyster recension (för jag gillade inte boken väldans mycket) så finns det absolut saker som gör den lite extra intressant. Jag gillar det faktum att varje del av boken är skriven på olika sätt. Det är du form och jag form och brevform om jag inte kommer helt fel ihåg det. Oavsett så tycker jag det är skickligt gjort och det hjälper definitivt till att särskilja delarna och det ger dem deras egna personliga prägel. Och så gillar jag som sagt också tanken om att följa ett föremål genom tiden. Jag gillade också att författaren gick från nutid till dåtid. Det gjorde ju det hela lite annorlunda.

3 anledningar till varför Tre koppar choklad är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Hallå - det handlar om choklad. Jag är inget jättefan av choklad men jag önskar och inbillar mig att jag är det och jag kan ju inte låta bli att bli extremt sugen. En kopp varm choklad bredvid sig hade ju inte gjort något om det inte varit så att jag läste boken när det var plus 30 grader utomhus.

2. De olika berättarsätten är absolut ett stort plus till berättelsen.

3. Tanken på att få följa ett antikt föremål genom historien. Eftersom jag själv är väldigt intresserad av antika föremål så är ju tanken väldigt lockande. Jag hade själv velat veta vad föremålen har fått se och vara med om.

Tre koppar choklad får 2+/5 i betyg av mig.

Tack Albert Bonnier för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Blod på snö av Jo Nesbø

Jag är enbart bra på en sak, och det är att expediera folk. Jag får i uppdrag av Hoffman att mörda någon, sedan får jag pengar för det. Mitt nya uppdrag är att mörda Hoffmans fru som är otrogen, men det ska se ut som om Hoffman inte är inblandad i saken. Men jag är svag för vackra kvinnor... så något går lite fel.

Jag tycker det här är en väldigt udda bok och jag har svårt att få grepp om den. För det första är den beskriven ur ett jag-perspektiv. I sig är det väl inget konstigt med det, men jag har svårt att komma ihåg när jag senaste läste en bok där det hände. Sen är det berättarpersonen som heter Olav. Han har inte så höga tankar om sig själv och det förmedlas väldigt tydligt i språket. På så sätt är det egentligen väldigt bra skrivet, för jag får en känsla av att jag läser lite ur en något mindre intellektuells persons perspektiv. Däremot har det förmodligen bara att göra med det dåliga självförtroendet.
Boken är väldigt kort. Det är ett försonande drag för den här berättelsen, för ska jag vara ärlig så får jag inget grepp om historien och är ganska nöjd med att kunna sätta upp boken på har-läst-listan. Jag kommer förmodligen inte att komma ihåg berättelsen speciellt länge. Detta är synd för jag hade ganska så höga förväntningar på boken. Jag brukar tycka om att läsa om yrkesmördare (vet inte vad det ska säga om min personlighet). Boken är skriven som med en tanke om att efterlikna 70- och 80-talets kiosklitteratur och det borde också var något jag gillar och egentligen tycker jag nog att Nesbø har lyckats med det. Fast det går inte helt hem hos mig. Det kanha att göra med att jag helt enkelt kände mig lite stressad när jag läste den och boken egentligen hade krävt lite mera eftertanke från min sida. Eller så  är det helt enkelt inte en bok för mig.

3 anledningar till varför Blod på snö är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Det finns verkligen en tanke bakom språket känner jag. Det är skrivet för att efterlikna något och har här lyckats.

2. Snö i Norge. Av någon anledning får jag positiva assossiationer av det. Fråga mig inte varför men det ger mig en skön känsla i kroppen.

3. Slutet. Ska inte skriva så mycket om det men när jag har fått tänka efter lite så tycker jag nog ändå att slutet kändes rätt. Först var jag lite tveksam men jag tror nog ändå att jag gillade det.

Blod på snö får 2+/5 i betyg av mig.

Tack Piratförlaget för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

Av en slump möts Anna och Michelle en dag på ett café och nästan med en gång uppstår en djup vänskap. Detta trots att Anna och Michelle egentligen är totalt olika varandra. Anna är en varm och generös kvinna, en riktig bokmal, gift med Phil och med tre styvdöttrar. Annas största önskan är att själv få barn. 
Michelle å andra sida är affärskvinna ända ut i fingerspetsarna. Hon är listornas mästare, ganska känslorkal och väldigt målinriktad. Hon lever själv, på flykt undan ett inte allt för trevligt äktenskap och en mängd andra mörka hemligheter. Den lilla inredningsbutiken hon äger och driver är däremot väldigt inbjudande och när hon snubblar över en lokal till ser hon alla chanser att utvidga verksamheten. Men kravet på att hon får hyra lokalen är att hon driver den som bokhandel i ett år först. Trots att hon inte vill tar hon chansen och anställer Anna att driva butiken.

Ska jag vara helt ärlig så är jag inte helt förtjust i den här boken. Verklighetsanknytningen är helt enkelt för stor. Jag vet att det är många som älskar Lucy Dillons författarskap men nu har jag läst/lyssnat på två av hennes böcker och nu får det vara bra för mig. Jag gillar helt enkelt inte myskänlan som genomsyrar hela boken. Jag tycker att Anna är tjatig, och gnällig och borde lära sig att kommunicera lite bättre med sin man. Det blir tröttsamt. Dessutom är det värsta av allt att hon påminner mig för mycket om mig själv (ojdå - jag blev visst inte heller en person jag skulle tycka om). Michelle å sin sida är jag heller inte speciellt förtjust i. Hennes dåliga självkänsla är inte heller så värst intressant att läsa om. En sak som jag stör mig något alldeles extra på är butikernas namn (Home Sweet Home). Det är egentligen bara en liten detalj men jag tycker det blir på tok för klyschigt. Hela boken är egentligen för klyshig för min del.
Sen finns det visst en del bitar som jag tycker är mysiga att läsa om. Till exempel bokhandel. Den hade jag gärna spenderat många timmar i och botaniserat bland böcker och haft spännande litterära samtal. Sen är jag också väldigt förtjust i att Dillon börjar varje kapitel med en liten recension som någon av bokens karaktärer har skrivit till bokhandlen. Egentligen gillar jag väl det mesta med boken som har en viss anknytning till böcker. Men det är väl det hela.
Det finns ett par gånger under bokens gång som jag är beredd att ge upp den, men ändå så lyssnar jag vidare. Boken hämtar sig också lite mot slutet och det är väl egentligen tur det. Men som sagt - nu gör i alla fall jag slut med Lucy Dillon.

3 anledningar till varför Och så levde de lyckliga är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Bokhandlen. Jag hade gärna öppnat en lika dan bokhandel själv, fast kanske kombinerat med ett carfé. Jag kan verkligen se det framför mig.

2. Lucy Dillon är väldigt duktig på att beskriva känslor. Sen att det är känslor som jag absolut inte vill läsa om är en helt annan sak. Jag vill fly verkligheten när jag läser, inte hamna mitt inne i den.

3. Jag gillar faktiskt Rory, en av de manliga karaktärerna. Jag tycker absolut att han borde fått lite större utrymme.

Och så levde de lyckliga får 2+/5 i betyg av mig.

Andra böcker på svenska av författaren är: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, Hundar hus och hjärtats längtan och Tango för vilsna själar.