Glassvärdet av Victoria Aveyard

Mare Barrow är flickan som är speciell. Hon tillhör en liten skara människor som trots sitt röda blod besitter någon form av speciell talang - i hennes fall en förmåga att styra elektricitet. Men de människor med silverblod som styr världen vill inte höra talas om detta fenomen utan kung Maven jagar henne och hennes revolution. Tillsammans med den jagade föredetta kronprinsen Cal och ett gäng andra rebeller gör hon allt för att rädda de röda med förmågor samtidigt som hon gör allt för att avskärma sina egna känslor. Känslor för Maven, för Cal, för hennes familj. Vem kan hon egentligen lita på?

Det här är en väldigt komplex och bra fantasyhistoria som på många sätt påminner mig lite om X-men. Jag dras med en gång in i historien och även om jag har glömt vissa delar från den första boken Röd drottning så kommer jag snabbt in i handlingen ändå. Det är mycket politiska intriger i den här boken och den handlar om utanförskap och rätten till att vara den man är. Däremot kan jag framför allt mot slutet av boken tycka att Mare blir lite väl hård, lite väl paranoid, lite väl gnällig och jag får då lite svårt att knyta an till henne. Detta upplever jag dock inte i början utan då gillar jag att följa hennes inre konflikter och känslor kring den hon är och hennes känsla av makt och hjälplöshet. Det kan helt enkelt vara så att det blir lite för mycket av det goda mod slutet. Eller?
En annan sak jag funderar en del kring när jag läser denna boken, men även andra fantasyböcker (framför allt inom YA) är hur den kvinnliga karaktären beskrivs som en riktig bad-as hjälte och det är girlpower för hela slanten. Men ändå är hon som kvinna ganska så själv och hon är omringad av män/pojkar som hon behöver hjälp av för att klara olika situationer. Visst hon är hjälten i historien, men varför saknar hon andra kvinnor som slåss tillsammans med. Och i den här finns det i och för sig ytterligare en kvinna som är med i frontlinjen, men då har de svårt att riktigt hålla sams och det är ändå männen hon förlitar sig på.
Intrigen är kanske inte något helt nytt fenomen men det görs bra och jag gillar det där med superkrafter så jag läser gärna om det igen och igen. Nu ser jag framför allt fram emot att läsa sista boken - när nu den kan tänkas komma eftersom den här precis är nysläppt.

3 anledningar till varför Glassvärdet är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Superkrafterna är nog det bästa med boken. Jag gillar att Mare inte är ensam utvald med sina krafter utan det verkar faktiskt som om de är fler som besitter olika förmågor. Och det är absolut stor variation på krafterna. Det gör att jag funderar på vilken kraft jag skulle vilja ha. Det finns en tjej i boken som snabbt kan läsa vilken bok som helst och snabbt tillgodogöra sig all kunskap den förmedlar - om det så är en handledning i att flyga stridsflygplan eller att sticka. Den förmågan hade absolut inte varit helt tokig att ha.

2. Med tanke på vad jag skrev i sammanfattningen ovan så är det helt klart så att jag gillar männen i boken mest. Jag gillar Cal och jag gillar Mares bror och kompis. Det är de karaktärer jag har lättast att knyta an till och ibland skulle jag vilja läsa ur deras perspektiv också. Det blir lite ensidigt att bara läsa om kvinnliga hjältar.

3. Det här känns som en typisk mellanbok men trots det så tycker jag att den håller ett högt och bra tempo och det händer saker hela tiden. Sen slutar den med en riktig cligg-hanger som definitivt gör att i alla fall jag vill läsa vidare.

Glassvärdet får 4/5 i betyg av mig.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus & Cdon.