En hund som huvudroll

Igår kväll satt jag här hemma i min ensamhet och läste. Det är absolut inget ovanligt med det och ibland kan det faktsikt vara riktigt skönt att få den här stunden för sig själv (bara det inte händer för ofta).
Efter att ha läst ut Angelologin hade jag en väldigt beslutsångest över vad jag skulle ta min an härnäst.Ville ha något tunt som jag kunde skriva in i januaris bokskörd (sådana tankar hade jag inte innan jag började blogga) och tunna böcker är inte något jag har speciellt gott om här hemma. De flesta böcker ligger på 400-500 sidor. Men sen kom jag på att jag hade köpt några tunnisar förra helgen på loppis. Så därför satte jag tänderna i Skriet från vildmarken av Jack London.

Med sina 128 sidor räknas det verkligen som en tunnis och när jag väl hade börjat läsa så var den helt plötsligt slut. Nog för att jag satt uppe lite längre än vad kroppen orkade, men vad gör väl det.

För er som ännu inte läst denna klassiker så kan jag berätta att den är skriven från en hunds perspektiv, nämligen den magnifika hunden Buck. Den berör hans kamp från att ha blivit bortförd från sitt hem i södern under guldrushen till att ha blivit slädhund uppet i Canada. Hur han möter både snälla människor och de mer dumma människorna som inte har uppe i Canada att göra. Det viktigaste är trots allt Buck nerärvada förmågor och hans instinker från det att hans förfäder fortfarande var vilda hundar och hur vildmarken lockar honom med sina rop.