Divergent-serien

Strax innan bokrean hittade jag hela Divergentboxen för 149 kronor på cdon.com. Och trots att jag egentligen inte varit så där väldigt sugen på att läsa serien så köpte jag hem den. Fast jag hade en massa andra böcker jag höll på att läsa för tillfället så började jag på Divergent och var sen helt fast. Jag har sträckläst hela serien (i stort sett) och älskat varje minut.

För er som mot förmodan inte vet vad detta är för en serie så är det en dystopi som består av Divergent, Insugent och Allegiant och är skriven av Veronica Roth. Den handlar om en värld där samhället är uppbyggt av olika samhällsgruppen, fractions. Varje fraction har olika egenskaper som till exempel mod, kunskap, sanningssökande. Man föds in i en fraction men i tonåren utför man ett test som visat vilket fraction man passar bäst i och kan därefter byta om man vill.
Boken handlar om Tris som gör ett sådant byte. Hon byter från Abnegation (osjälviska) till Dauntless (modiga). Givetvis så är allt inte så lätt som enbart ett byte utan det måste till lite kärlek, lite uppror, lite vänskap och om man blandar ihop alla dessa delar så blir serien till en riktigt bra dystopi.

Det krävdes inte mycket läsning förrens jag var fast i den här serien. Jag gillar karaktärerna och världen Roth har byggt upp och att hon lyckas få till en bra avvägning mellan de olika delarna som Tris får kämpa med. Det blandas mellan Tris känslor för sin nya roll i Dauntless och action i och med hennes träning och hennes uppdrag hela tiden och detta gör att jag aldrig får tråkigt i min läsning. Det är hela tiden ett driv framåt. Språket är lätt och luftigt vilket också underlättar läsandet.

Tris som karaktär är fantastisk. I tre böcker får man följa hennes från att ha varit en väldigt osäker, tyst person som knappt märkts till att bli en riktig kick-ass hjältinna. Här kan vi verkligen tala om karaktärsutveckling enda tills slutet och det gillar jag skarpt med den här boken.
Men Tris är inte den enda karaktären att älska i serien. Jag personligen har ett extra gott öga till Uriah. Nämnas måste också Four göras. Han är trots allt den näst viktigaste karaktären i serien, Tris tränare, vän och kärlek. Han spelar en stor roll men ibland har jag lite svårt för att bestämma mig vad jag tycker om honom. Jag gillar definitivt att Tris är de starkare av dem på något sätt, att hon blir den som leder honom rätt. Men ibland förstår jag inte hur han agerar. Och så stör jag mig något grymt på hans riktiga namn, det passar inte alls.

Jag brukar inte vara en fantast av dystopier och jag kände ungerfär efter halv tredje boken att jag blev ganska mätt på genren men när slutet väl var läst var jag nästan beredd att ångra mig. För slutet är utan att säga för mycket, helt rätt och mycket bra. Det lyfte serien ytterligare ett snäpp vilket jag gillar.

With all that sad - Divergent är en riktigt bra serie och jag är glad att jag tillslut plockade upp den och läste. Den var väl värd sin tid och sin futtiga pengar.