Anna har tagit ett extra lärarjobb över sommaren. Hon ska följa med familjen Callahan till en ö i Maldiverna där hon ska undervisa 16-åriga T.J som har varit frånvarande i skolan på grund av sjukdom. Anna och T.J tar ett senare flygplan än resten av familjen och det vill sig inte bättre än att planet kraschar. De tar sig till en ö i närheten, men det visar sig att den är helt öde. Där startar deras resa för överlevnad, men också deras relation till varandra.
Jag kunde inte sluta läsa den här boken. Sida på sida läste jag och detta trots att jag i ärlighetens namn tycket det var riktigt dåligt. Framför allt är det språket som är så banalt, där meningarna känns stela och tråkiga och upprepande. Det är tidshoppen som inte har någon mening för mig. Det är den förutsägbara historien och det är relationen som tyvärr inte alls fungerar för mig. Och så är det de där prioriteringarna framför allt Anna har. Det är ett evig tjatande om hygienen och hur mycket hon saknar duschar och tvål och tandkräm. Visst det kan säkert kännas jobbigt att inte vara ren men jag tror ändå inte att det är huvudprioriteringen om man befinner sig på en öde ö. Vad gäller T.J så tycker jag att hans berättarröst på många sätt känns mer vuxen än Annas, och detta framför allt lite senare i boken.
Men som sagt, trots att jag inte alls gillar så kunde jag inte sluta läsa. Varför blir det så? Nu är det i alla fall läst och avklarad och jag kan lägga den bakom mig.
På ön får 2/5 i betyg av mig.
Boken finns att köpa hos Adlibris som e-bok.
Den här ligger i min bokhylla oläst. Den får nog stanna kvar där eller åker iväg till loppis, för det här lät inte alls som en bok för mig!
SvaraRaderaTack för din recension :)
Ja enligt mig så kan du gått göra så, men å andra sidan har jag läst om folk som verkligen har gillat den och den har riktigt höga betyg på Goodreads.
Radera