Tar en paus i läsandet av En man som heter Ove och tänkte ge mig in på att skriva en liten recension. Det har det inte blivit så många av den senaste tiden (kanske för att jag läst chockerande lite). Boken jag läste ut i söndags var i alla fall Det ögat inte ser av Lee Child. Ytterligare en Jack Reacher-bok att lägga till handlingen och återigen tycker jag att det är en läsvärd bok.
Den här gången är Reacher i New York och sitter på tunnelbanan mitt i natten. Det är inte många människor i vagnen han åker, men en kvinna verkar väldigt misstänksam. Hon fyller nämligen alla kristerierna som finns på listan över hur man känner igen en självmordsbombare. Efter lite funderande bestämmer sig Reacher för att ingripa och trots att det inte riktigt blir som han hade tänkt sig så är han inblandad i en riktig härva som både involverar politisk makt och försvunna bevis. Allt i sann Reacher anda.
Det här är en helt okej bok, även om det inte är den bästa Child har skrivit. Det är full fart från början till slut och jag älskar hur författaren avslutar sina kapitel, inte med en cliffhanger utan med en liten hint om vad som faktiskt kommer att hända i framtiden. Detta håller uppe spänningen minst lika bra som en cliffhanger. Språket är väldigt lätt, även om jag upplever det som lite speciellt. Det är väldigt korta, men informativa meningar. Inget vackert över det precis men gillar det endå (även om det tar ett tag att komma in i.
Detta är en bok jag kan rekomendera som lite lagom spännande underhållning där det alltid händer nya saker.
Som en liten parantes kan jag säga att omslaget är väldigt bra. Det har lite 3D effekt som tyvärr försvinner på bilden. Men "guldet" i författarens namn skavs tyvärr av väldigt lätt och det retar mig.
Tack Ponto pocket för recensionsexemplaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar