2016-09-29

Veckans bokbloggsfråga v 39 - Ska vi styra barns läsande

Veckans bokbloggsfragaIdag har jag slutat tidigt, och efter en tur via Lindex och Kappahl där de hade sötaste bäbiskläderna så landade jag här hemma. Göra ingenting är ungefär vad som står på listan just nu. Konstigt nog med en jobbdag kvar på vad som känns som en evighet men i alla fall över året så försvann läslusten för någon dag sedan. Eller, jag vet inte om det är lusten direkt, men jag vet absolut inte vad jag vill läsa. Inte en suck... Funderar på att plocka upp en Agatha Christie för det brukar alltid få mig på banan igen. Men vi får väl se ikväll. Tanken är i alla fall att jag under dagen ska försöka lyssna klart på Heir of Fire av Sarah J Maas. Har bara typ 2 timmars lästid kvar av den så det är fullt genomförbart.

Nu var det ju dock inte det detta inlägget skulle handlar om (varför blir det alltid så???) utan det skulle ju vara ett svar på veckans bokbloggsfråga som den här veckan handlar om barns läsande. Som vanligt är det hos Carola på Barnboksbloggen du hittar frågan.

Ska man styra barns läsning? Ska barnen få välja att läsa precis det de vill, eller ska man tvärtom jobba för att försöka få dem att läsa en viss sorts litteratur? Vad är viktigast, att barnens läslust bevaras, att barnen utmanas i sin läsning eller att barnen tar del av vissa välkända böcker beroende på sin ålder (klassiker, litteraturkanon). Och måste det ena verkligen utesluta det andra? Ska deras litteraturval skilja sig åt hemma och i skolan?

Nej, är det solklara svaret när jag första gången läser frågan. Man ska inte styra barns läsning - för läsning är något som ska vara lustfyllt och spännande. Fast egentligen är ju inga svar helt svarta eller helt vita, inget undantag som bekräftar regler och så vidare. Jag tycker egentligen inte att det handlar så mycket om man ska eller bör. Barn ska givetvis få läsa det de vill, om det nu är serietidningar, faktaböcker eller bilderböcker. Men det är din skyldighet att utmana barnen i deras läsande så att de ska få alla möjligheter att komma vidare. Med det menar jag absolut inte att man måste följa en viss litteraturkanon eller vad det nu kan vara. Nej, snarare handlar det om att hjälpa barnen att hitta de böcker som de kan utvecklas i. Vet jag till exempel att jag har en stark läsare så utmana dem med böcker i liknande genre fast med till exempel lite svårare text. Inte behöver till exempel en stark läsare i till exempel årskurs 1 läsa bilderböcker med 2-ordsmeningar när jag vet att de klarar av helt andra böcker. Jag tror snarare att om du inte hjälper barnen att komma vidare här - ja det är då du stryper deras läslust. Av lite princip läser jag heller inte en pekbok med mina 5-åringar på jobbet. Det är över deras kunskapsnivå och inte utmanande på något sätt. Så visst styr jag.
Sen tycker jag inte att man ska utesluta till exempel klassiker-läsning i de högre åldrarna i skolan. Men begreppet klassiker ska kanske ses över. Du måste ha ett syfte med läsningen i sådana fall. Ska du läsa en mossig klassiker bara för att det har man alltid gjort, eller vill du verkligen lära eleverna något av just den litteratur du har valt.
Jag känner att jag har riktat in mig ganska så mycket i mitt svar mot förskolan och skolan, men egentligen tycker jag inte det skiljer sig så mycket hemma. Fortfarande är det din uppgift som vuxen att uppmuntra till läsning. Och hemma har du verkligen alla möjligheter att utmana dem lite extra i sin läsning - för du känner själv ditt barn bäst, du vet vad de gillar och inte gillar. Utgå från det så finns det garanterat minst en bok som fångar barnens intresse. Sen om det är ett seriealbum, en bilderbok eller en faktabok - det är strunt sak samma. Dessutom finns det väl inte en bättre stund än att sitta tillsammans och samtala om det du läser - det hinns inte med i skolan.

Okej, nu har jag flummat igenom mig ett svar och egentligen är det väl ett ickesvar. För jag är kluven; nej du ska inte styra helt, men lite styrning behövs nog ändå ändå så länge det utmanar och barnen till läsning. Det absolut viktigaste är trots allt att inte kväva barnens intresse för läsning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar