Inkräktare av Tana French

En kvinna hittas mördad i sitt hem. Där finns inte ett spår efter mördaren men med en gång misstänks en partner då det är dukat romantisk för två och det står mat i ugnen som skulle serverats. Egentligen ska Conway och Moran precis avsluta sitt skift när mordet hamnar på deras bord. Det är ett mord de egentligen inte alls är intresserade av att lösa - ingen prestige och de är trötta efter natten, men nu är det bara att sätta igång. 

Jag tror egentligen att jag har svårt att ge den här boken en helt rättvis recension för jag höll på att läsa den precis när jag upptäckte att jag var gravid och därför hamnade den lite i skymundan. Jag hade svårt att knyta an till boken och tyckte mest att Conway var en irriterande huvudkaraktär och att kapitlen var på tok för långa och med för kompakt text. Sammanlagt tog det mig 4 månader att läsa ut boken och det gör ju att omdömet blir lite vacklande.

Vad är det då som gör att jag inte riktigt fastnar i läsningen, förutom den då uppenbara lässvackan. Coway till exempel. Hon är en karaktär som jag inte på något sätt kan knyta an till. Hon är gnällig och missförstådd i allt hon tar sig för och ser krokben i allt kollegorna gör för henne. Okej, hon har kanske inte haft den lättaste starten på mordroteln men hon gör ju absolut ingenting för att få det att fungera själv. Alla andra (utom möjligen kollegan Moran) är skitstövlar och hon är offerlammet. Jag har lite svårt för sådant även om jag kan se att det är medvetet gjort av författaren. Sen kan man för all del se en utveckling hos karaktären mot slutet men det hjälper mig inte jättemycket.

Jag har också lite svårt för att hon ser konspirationsteorier i precis allt. Okej att det kanske inte lutar åt det där partnermordet som alla först tror att det är, men hur många olika tok-teorier kan man ha. Jag blir lite trött.

Och så var det som sagt det där extremt lång kapitlen. 40-50 sidor med tätskriven text som knappt har några styckeindelningar är inte ultimat när man redan befinner sig i en lässvacka. Det går trögt då alltså.

Trots allt negativt jag har att säga om boken så är det ändå mot slutet en fängslande historia. French kan det där med att knyta ihop berättelsen väldigt snyggt och mot slutet har jag svårt att slita mig från historien. Tempot ökar en aning, man börjar kunna se vartåt det ändå lutar och Conway mognar en hel del, får lite självinsikt. Så i slutänden blir det faktiskt till en riktigt bra detektivhistoria.

Inkräktare får 4-/5 i betyg.

Tack Albert Bonnier förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.