2011

Egentligen varit ett rätt så slött läsår, jag hämtade upp mig först nu på slutet. I samband med flytt till hus och landet så infann sig läslusten och det med bravur. I början av året var jag ute och gick väldigt mycket (vilket jag hoppas att jag kommer igång med igen snart) och då passerade ljudböckerna en efter en. Väldigt skönt att lyssna medans man är ute och går.

Antal böcker på svenska: 69

Antal böcker på engelska: 3

Antal lästa böcker: 43

Antal böcker jag lyssnat på: 27

Antal böcker av svensk författare: 11

Antal omläsningar: 7

Årets bästa: Främlingen av Diana Gabaldon, Snömannen av Jo Nesbo, Arvtagaren av Christopher Paolini och Gulkompassen av Phillip Pullman.

Årets sämsta: Diamantsvärdet och Trädsvärdet del 1 av Nick Perumov, Shakespears hemlighet av Jennifer Lee Carrell.

Gott Nytt År till alla ute i bloggvärlden!

Sammanfattning av December

Oj vad jag har läst. Så här mycket var det längesedan jag läste. Plöjt bok efter bok och egentligen inte haft lust att göra något annat. Men jag har ju faktiskt hunnit med att fira jul mitt i allt läsande.
December har varit en upp och ner månad i övrigt och därför har det varit skönt att kunna försvinna in i en bok för att skingra tankarna lite.

Så här ser i alla fall månadens skörd ut:

Arvtagaren av Christopher Paolini
Unga Kvinnor av Louisa M Alcott
Fallen ängel av Becca Fitzpatrick
Frost av Maggie Stiefvater
daCapo av Ed McBain
Fem små grisar av Agatha Christie
Nefertiti dödsboken av Nick Drake
Rivalen av Harlan Coben
Agnes Cecilia en sällsam historia av Maria Gripe
80 grader i från Varmvattnet av Karin Alfredsson
Sagor volym 1 av H C Andersen
Guldkompassen av Philip Pullman
PS: Jag älskar dig! av Cecelia Ahern
Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif
Mordet i Eifelltornet av Claude Izner

Antal böcker lästa/lyssnade på = 15 (genomsnitt en varannan dag)
14 på svenska och 2 ljudböcker

Decembers roligaste: Måste konstigt nog säga PS: Jag älskar dig. För även om jag gråter mig igenom halva boken så är den hysteriskt rolig emellan. En riktigt feel-good book.

December mest spännande: Rivalen av Harlan Coben eller möjligtvis Frost.

Decembers överraskning: Guldkompassen vinner lätt denna titel.

Decembers sämsta: 80 grader i från Varmvattnet var verkligen inte min typ av bok. Får se om det blir fler av Alfredsson.

Decembers bästa: Guldkompassen. Älskade verkligen den boken och håller för fullt på med del 2. Är en bok jag skulle kunna tänka mig att köpa hem bara för att ha i hyllan och kanske läsa om. Däremot inte sagt att den skulle bli lika bra utan Lena Nymans underbara röst.

Förmodligen året sista bok utläst...

...för det lär bli lite tufft att läsa en till i morgon.

Boken i fråga blev Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner. Det var inte heller någon riktigt bra bok. Jag trodde att jag skulle läsa ut den snabbt och lätt men i och med att den är skriven av två franska systrar och utspelar sig i Frankrike, vilket jag borde ha begripit med tanke på titel och baksidestext så är namn på gator och personer franska, och därför tar det lite längre tid att läsa. För det nämns många namn.
Det är konstigt det där med ordbilder. Jag tror ju att jag läser orden men egentligen tittar jag bara på dem och sen vet jag vad där står. Så blandas helt plötsligt nya namn och ord in och jag får stava mig fram.

Men nu är boken slut i alla fall. Och trots den väldigt fina framsidan är jag lite besviken. I början tyckte jag inte det hände någonting egentligen. Jag kastas in i handlingen (vilket jag brukar tycka är bra) men sen händer det inte mer på ca 150 sidor (boken innehåller bara ca 260 stycken). Visst jag serveras mord, men utan någon egentlig känsla runt dem. Den hämtar sig lite på slutet men överlag tycker jag att den är rätt så platt.

I alla fall ett av de snyggaste omslagen i år.

Miljön i boken är i alla fall väldigt trevlig. Paris under världsutställningen 1889 beskrivs och jag vill ännu mera åka och se staden av ljus. Operation övertalning får nog snart inledas till sambon.

Men vad handlar nu boken om? Den handlar om att ett antal mord begås i Paris under världsutställningen i Paris. Men från början är inte någon riktigt medveten om att det är mord. Alla personer som har dött, har fått ett getingstick och fallit döda ner, knall fall. Men dödar verkligen bin så snabbt eller är det en ny sorts dödsbin som landat mitt inne i stan.
Bokhandlar Victor Legris tycker att det här verkar väldigt mysitiskt och börjar av en slump nysta i fallen. Men vem kan han egentligen lita på? Kan han lita på sin kompanjon Kenji eller den mystiska men vackra Tasja, eller kan han lita på någon. Det får ni veta om ni läser boken Mordet i Eiffeltornet.

Böcker förföljer mig

Under veckan som var styrde vi bilen till svärföräldrarna. Och eftersom de bor nära den stora staden Malmö så var det givet med ett litet besök där. Och när man väl är i Malmö så måste man faktiskt göra ett besök i den underbara affären Hamrelius Bokhandel. Precis min typ av affär. Älskar känslan där inne, nästan som ett bibliotek, med underbart många hyllor av böcker i stort och smått format. Gemytligt.

Och trots att det inte direkt är billigt där så gick jag givetvis ut därifrån med en kasse med böcker till sambons stora förtret. Men bara fyra stycken trots att jag förmodligen hade kunnat köpa många många fler.



• Alla Själars Natt av Deborah Harkness - en bok som jag varit sugen på att läsa väldigt länge.
• I väntan på döden av Harlan Coben - en ny favoritförfattare som jag bara suger i mig av.
• Kungsholmsmorden av Lars Bill Lundhom - lagom underhållning i form av en svensk kriminalroman/deckare.
• Angelologi Änglarnas tecken av Danielle Trussoni - känns som en bok som skulle passa mig.

Nästa stop för en shoppingtok som mig var givetvis Panduro Hobby. För trot det om du vill, men jag gör annat än att bara läsa. Pysselsaker finns det gott om i mitt hem. Men gick faktiskt därifrån utan att köpa något pyssel. Men hör och häpna, jag hittade en bok, där också. Har höga förväntningar på den här boken. En riktig pysselbibel. Återigen en massa mutter från sambon ska väl tilläggas.

Så kom vi äntligen hem i går kväll. Och vad väntade på mig här hemma. Min efterlängtade julklapp från sambon, två böcker som jag bar längtar att få läsa. Han får faktiskt skylla sig själv, som ber mig köpa julklappar från honom till mig. Då blir det böcker. I det här fallen Explosive 18 av Janet Evanovisch, min absoluta favoritförfattare och From Notting Hill with love...actually av Ali McNamara.

Bland posten låg det även ett litet erbjudande om att gå med i Bonnier bokklubb. Men av någon konstig anledning kände jag inget större behov av att kasta mig in i den bokklubben. Det var nästan så att skålarna från Rörstand som man fick på köpet nästan lockade mer. Då har man fått sitt lystmäte på böcker stillat för ett tag, i alla fall en vecka.

Med andra ord, veckans bokskörd = 7 nya böcker att förkovra sig i och växa med. En rätt bra kvot tycker jag.

Mangon som sprängdes

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif. Kanske inte en bok som jag hade köpt till mig själv men när kära pappa köper bok till en i julklapp är det klart att man ska ge sig på att läsa den. Och jag blev helt klart en erfarenhet rikare för jag har aldrig tidigare läst en politisk satir, än mindre om den är skriven av en pakistanier. Jag tror i ärlighetens namn inte att jag har läst en enda asiatisk författare genom min läskarriär och det är faktiskt så att man får skämmas lite. Får väl bli ett nyårslöfte till nästa år.

Boken handlar (kretsar är ett bättre ord) om dagarna innan en diktators fall och död. Detta får vi veta redan i början. Första kapitlet inleds med hur ett visst antal höga politiker stiger på ett flygplan, en kort sekvens som filmas och beskrivs av bokens huvudroll Ali Shigris. Efter det kastas vi raskt och lite abrupt tillbaka ett par veckor i tiden och får omväxlande följa Shigris handlingar/liv och del diktatorn genaral Zia ul-Haq. Samtidigt som handlingen vävs framåt till dagen D får jag som läsare följa en rad tillbakablickar som hjälper mig att förstå handlingen.

Älskar språket som boken är skriven på. Den är skriven med finnes, med en mängd ironi och svart humor. Älskar hur han driver med både politik, diktatorn, med homosexualitet och religion allt i en salig blandning. Och ibland får han till sådana beskrivningar så jag bara gapar (i brist på bättre ord). Älskar ett stycke där han beskriver Farbror Stärkelse. Farbror Stärkelse är den anställde som stärker uniformerna på akademin (militär) och han stärker dem så hårt så att ibland får soldaterna utslag på hela kroppen an stärkelse.. Farbror Stärkelse har också ett litet husdjur, en liten orm inte större en en mask som han använde som droger.

Boken är verklighetsbaserad, i alla fall så pass mycket att 1988 omkom Pakistans diktator Zia i en flygolycka. Vad jag har förstått fick man aldrig någon klarhet i varför olyckan skedde.

Jag tror att jag gillar boken. I alla fall har den väckt massor av tankar till liv som brukar känneteckna en bra bok. Upplösningen är bra och väldigt finurlig. Språket hjälper ju även det till att ge boken karisma, för karismatisk tycker jag är ett bra ord på boken.

Nu är det min tur...

...att packa väska för att ge sig ut i jultrafiken, eller rättare sagt, mellandagstrafiken. I morgon styr sambon och jag söderut för att fira jul hos svärföräldrarna. Problemet som för många andra är inte vilka kläder man ska packa, utan vilka böcker man ska ta med. Nu tror jag i och för sig inte att det blir jättemycket läst när vi är iväg, men man måste vara på den säkra sida. Man kan i och för sig skylla ifrån sig och sagt att man har glömt packa ner en bok och därför tvingas att köpa sig en bok när man är iväg. Men jag har så himla mycket böcker så jag måste verkligen läsa dom jag har.

Mangon som sprängdes (min julklappsbok som snart är slut) måste givetvis hänga med, sen fick Mordet i Eiffeltornet hänga med och Corpus delicti får bli reservbok. Sen är givetvis Mp3-spelaren laddad med del två i Den mörka materian; Den skarpa eggen. Då borde man väl klara sig i tre dagar.

Sådan här fin väska önskar jag att jag hade, så icke fallet, men den finns att köpa här.

Listan

Det hela började egentligen som ett skämt. På årets julbal har Holly på sig en vit klänning. Men ju längre kvällen lider, desto mindre vit är klänningen. Då kommer hennes man Gerry på att han ska göra en lista till henne med saker hon ska göra eller inte göra för att klara sig när han dör. En av de sakerna är att inte ha sklusiv (jag har inte stavat fel) vit klänning på sig när man går på fest.

Vad ingen vet är att flera år senare drabbas Gerry av en hjärntumör och avlider efter en tids sjukdom. Här kastas jag in i berättelsen PS Jag älskar dig av Cecelia Ahern och här börjar även mina tårar. Holly som förlorar sin själsfrände tvingas nu att attackera verkligheten utan Gerry. Det är en tom och meningslös verklighet. Men en dag hämtar hon ett kuvert hemma hos sina föräldrar. Det är ett kuvert med 10 stycken brev från Gerry, med uppmaningar om vad Holly ska göra för att klara av sitt liv. Ett kuvert för varje månad som är kvar av året.

Jag får med andra ord följa Holly under knappt ett år av sitt liv, hennes med och motgångar, om hur hon möter nya vänner och skaffar nytt jobb. Även när dagen är som svartast och hon knappt orkar gå upp ur sängen. Boken är skriven med otrolig värme och humor. Varannan sida gråter jag och de övriga skrattar jag. Jag har som tur väl aldrigt fått uppleva något likanade själv vilket jag är väldigt tacksam för. Boken ger mig tankar om att vara lite mera rädd om det jag har. Tycker dock att sambon skulle läsa boken också.

Karaktärena i boken är mysiga. Givetvis får vi lära känna Holly, men även Gerry (hade nog själv blivit kär i honom), hennes galna kompisar Sharon och Denise, och Daniel den nya vännen som blir ett otroligt vikitigt stöd för Holly i sin kamp tillbaka till livet. Dessutom verkar hon ha en mysig familj.

Avslutningsvis kan jag nämna att jag har sett filmen, och det för flera år sedan. Älskade filmen trots att jag grät i 2 timmar. Men jag är evigt tacksam för att jag nu äntligen har tagit mig i kragen och läst boken.

Karaktärsbeskrivning

Mitt i all julstress, eller rättare sagt på julaftons morgon, medan sambon fortfarande sov, innan pappa kom och hämtade mig för vår färd till kyrkan, då satt jag i lugn och ro och åt frukost och lyssnade färdigt på Guldkompassen av Philip Pullman. Ett alldeles utmärkt sätt att starta julafton på enligt min mening. Jag kan nämligen inte hejda mig förrän jag får börja på del två, Den skarpa eggen.

Boken var riktigt, riktigt bra. Och Lena Nyman som läste in den, gjorde det också riktigt bra. Jag var lite osäker i början men har bestämt mig för att det var lysande gjort. Tillsammans lyckas hon och författaren skapa en av de bästa karaktärsbeskrivningar jag har varit med om. Bokens huvudperson Lyra får liv framför mina ögon och det är tack vare henne och hennes daimon Pantalaimon som boken är så bra. Hon är precis så näsvis, frågvis, vetgirig som bara ett barn med stor aptiti på livet kan va. Hon är mänsklig i all sin nyfikenhet, glädje och rädsla. Jag älskar henne, och det är mycket tack vara Lena Nyman som ger henne en röst.

Boken handlar om Lyra, som växer upp på Jordans universitet i Oxford. Där, mitt i en mansdominerade värld, har hon en lycklig barndom tillsammans med tjänarnas barn, framför allt kökspojken Rodger. De för ständiga krig med zygenarnas barn, eller med barnen från andra college. De tar sig fram i fart och fläkt i gångarna under Jordan eller på dess tak. Hon spionerar på de vuxna, på rektorn och farbror Asriel och får veta spännande saker om något som heter stoft.
Men livet kan inte vara bra i all evighet. Hemska saker hände i världen runt om kring. Slukarna är några som rövar bort barn och de har kommit till Oxford. Och en dag är Rodger borta, och farbror Asriel har blivit tillfångatagen på Svalbard av Isbjörnarna.

Nu börjar Äventyret med stor bokstav. Lyra hamnar mitt i smeten och verkar ha någon bestämd roll att spela. Tillsammans med zygenarna beger hon sig till Lappland för att hitta Roger och lämna ett föremål som kallas för alethiometer  till farbror Asriel. Alethiometer  är en sanningssägare som Lyra har stor användning för.

Boken är bra, riktigt bra. Hade egentligen inte så stora förväntningar på den efter att ha sett filmen, som jag inte riktigt förstod mig på. Men detta bevisar bara än en gång att boken är bättre än filmen, mycket bättre. Och tack Lena Nyman för en fantastisk uppläsning, hade formodligen inte haft ut lika mycket utan din uppläsning.

Det blev en God Jul

Julen är nu över, eller i alla fall julafton. Snart ska det ju firas lite till hos min sambos familj, men det får vacker vänta några dagar för sambon måste jobba.
Trots allt krabb som har varit nu i december så tycker jag att julen blev riktigt bra i alla fall. Maten var jättegod, sällskapet trevligt och paketerna toppen. Jag tillhör den skaran som älskar att få paket, trots att jag är snart 30 som pappa säger. (Kan försvara mig med att det är många år kvar tills jag fyller 30.) Ett bokpaket låg det under granen; Mangon som sprändes av Mohammed Hanif. Har inte hört något om boken med det ska bli väldigt spännande att läsa den.
Harry Potter-boxen var nästa bokrelaterade paket. Alla filmerna i en box, det var precis vad jag ville ha. Så nu får man blanda sin ledighet mellan att läsa och se på film. Fick även den underbara filmen Dumma mig av syrran och den måste jag snarast titta på.

En god fortsättning till alla där ute.

Lite lagom juligt

Har varit rätt så lugnt på läsfronten denna vecka. Haft på tok för mycket att göra. Men i morse medans jag väntade på att sambon skulle vakna låg jag och läste ut Sagor av H C Andersen volym ett. Det är mysigt att läsa sagor tycker jag. Lagom avkopplande och jag får möjlighet att drömma mig tillbaka till barndomen och känna samma trygghet.

Volymen bestod av ett antal sagor. Vissa gamla klassiker som man kan utan och innan  (Kjejsarens nya kläder, Eldonet), en del klassisker som man har hört fast i en nyare tappning (Den lilla sjöjungfrun) och var det vissa som var helt nya för mig (Prästkragen, Paradisets lustgård). Sammanlagt innehöll den 12 sagor.

En klar favorit måste jag säga är Tummelisa. Berättelsen om hur den lilla flickan som inte är större än en tumme kastas ut i den stora världen. Hon rövas bort av paddan som vill gifta bort henne med sin son. Därifrån rymmer hon och träffar på en mängd varelser. Hon bor bland annat en vinter hos Åkerråttan och Mullvaden.Tillslut hamnar hon i alla fall hos älvorna och där kan hon leva lycklig i alla sina dagar.

En annan väldigt mysig saga är Lilla Idas blommor som handlar om hur blommorna varje natt blir levande och går på bal på kungens och drottningens slott. Det är därför blommorna ser så trötta ut på morgonen (håller på att vissna). Det är också dit blommorna beger sig när det börjar bli kallt ute och inte längre kan vistas utomhus. En vacker saga om hur fantasin kan hjälpa barnen att hantera jobbiga saker som t ex död.

Jag är väldigt glad att jag fick tag på denna samlingsvolym av H C Andersen. Den innehåller förutom dessa underbara sagor en del fantastiska bilder. Nu ska jag ge mig på att läsa volym 2.

Att läsa...

Innan december nästa år har jag ett måste att läsa. Jag MÅSTE läsa Bilbo. Tack vare alla andra bloggare där ute i rymden fick jag tag på trailen. Och ja, det är ett måste att se filmen. Därför måste jag ju givetvis också läsa boken igen.

Jag har läst boken. Faktiskt före jag läste Sagan om ringen-triologin. Men jag ljuger inte om jag säger att det är minst 15 år sedan. Och eftersom jag har de andra böckerna så är det nog läge att införskaffa Bilbo nu.

Jag har ju faktiskt ett helt år på mig att läsa den, men det är lika bra att jag börjar snart så jag inte glömmer bort det, för ett år går väldigt fort.

Berättarröster

Har nu äntligen börjat lyssna på Guldkompassen av Philip Pullman och den läses av en berättarröst utöver det vanliga. Jag har inte riktig bestämt mig om det är bra men det lutar nog åt det hållet.

Jag brukar inte vara överförtjust när uppläsaren förställer rösten och "håller på". Det ska vara en relativt neutral röst, men som endå har en bra inlevelse och intonation. Men i den här boken förställs rösten och i det här fallet görs det med bravur. Det är finurligt uppläst och det är ingen större chans att jag blandar ihop rösterna.

Men vem är det nu som läser? Jo, ingen annan än Lena Nyman. Och det är helt klart en upplevelse, för hon har en fantastisk, lite skorrig och hes röst och hon har en väldig inlevelse. Så jag gillar det nog.

Hjälp

När ska jag hinna läsa. Denna helgen har det definitivt inte hunnits med. Det har nämligen stökasts i trädgården i lördags. Söndagen bestod av IKEA besök och idag ska jag in till farmor och hjälpa henne skriva julkort. Sen ska det fixas med pappas födelsedagspresenter. Kanske baka lite pepparkakor med.
I morgon är det dessutom lilla pappas födelsedag så då lär jag inte hinna läsa heller.

Tur att det finns ljudböcker som man kan sysselsätta sig med när man stökar, annars hade jag haft abstinens vid det här laget.

80 grader i från Varmvattnet

Debut av en författare för min del och denna gången var det Karin Alfredssons 80 grader i från varmvattnet som hamnade i MP3-spelaren. Och jag kan inte säga att det var en tillfredsställande debut. Har svårt för mycket i boken, men kan ändå inte släppa den heller trots att jag funderade på det ett antal gånger.

Boken handlar om Ellen Elg som är läkare. Egntligen ska hon skriva en avhandling om hur barnafödslar och sex fungerar i Zambia, men istället har hon börjat jobba för säkrare sex, mindre tonårsgraviditeter och säkrare aborter. Detta gör hon i smyg med hjälp av några lokala barnmorskor. Givetvis är arbetet farligt och Ellen stöter på problem med medicin som är farlig, kyrkan undersöker att antalet barnafödslar har minskat och mycket mer. Samtidigt får vi på håll möta en anti-abortrörelse.

Jag tycker att handlingen är hoppig bitvis och ibland får jag kolla att jag inte råkat missa något kapitel för helt plötsligt befinner jag mig mycket längre in i framtiden och vet inte riktigt vad det handlar om. Dessutom tycker jag att Ellen känns mesig trots att hon gör ett väldigt bra och viktigt jobb. Detta kan ha något med berättarrösten att göra, men jag stör mig otroligt på detta. Kan inte på något sätt knyta kontakt med karaktären.

Det är väldigt tveksamt om jag kommer lyssna/läsa något mer av Karin Alfredsson. 

En sällsam historia

Jag gillar inte vackra böcker.

Jag gillar inte att läsa om spöken.

Men jag gillar Agnes Cecilia - en sällsam historia.

Ett av de tydligaste läsminnen jag har från när jag var liten är när fröken Ingrid läste högt för oss om Agnes Cecilia. Jag kan inte ha varit mer än 8-9 år. Jag vet att jag satt som trollbunden och lyssnade med stora öron. Däremot kan jag inte erinra mig så mycket om själva handlingen. Jag vet att det handlade om en ensam flicka. Om att hon i huset där hon bor har hittat något i gamla skåp som varit igensatta någon gång för länge sedan. Jag kommer också ihåg ett gammalt vackert hus, som ett spökhus.

Det var så spännande och jag vet att jag ville hitta sådana skåp i vårat gamla hus. Men inte gjorde jag det. Men en kärlek till gamla föremål och att få reda på mänsklig historia (gärna i kombination) är något jag har än idag. Kanske kan det ha något att göra med Agnes Cecilia.

Boken handlar om övergivenhet. Den handlar om Nora som blev föräldralös när hon var liten. Hon får bo hos Karin, Anders och Dag men hon känner sig aldrig riktig som en i familjen trots att alla är så snälla mot henne. En dag tar Dag (hennes förtrogen) emot ett konstigt samtal där en gammal männsika säger att Nora måste bege sig till en affär i gamla stan och fråga efter Agnes Cecilia.

Samtidigt händer det Nora en massa mystiska saker där de bor. Hon hör fotsteg och känner närvaro av någon. Det trillar ut böcker ur bokhyllan och de blir alltid uppslagna på samma sida. Sen börjar den gamla väckarklockan som hon hittade i de gamla skåpen att ticka och gå baklänges. Nu är det upp till Nora att lösa mysteiet. Med hjälp av Dag börjar hon nysta i det förflutna.

Jag gillar boken. Den griper tag någonstan i hjärtetrakten och jag är ledsen när jag läser den. Ändå kan jag inte släppa den ifrån mig och sträckläser den. Jag förstår varför jag gillade den så mycket när jag var liten, ändå förstår jag att jag inte kan ha förstått boken riktigt. Det vet jag inte ens om jag hade kunnat göra när jag var tonåring. Och trots att jag inte gillar spöken och vackra saker så har Maria Gripe skrivit en otroligt vacker bok om det övernaturliga. Jag måste helt enkelt sluta vara så inskränkt. Tänk vad många bra böcker jag måste ha missat.

Harlan Coben

Har precis läst färdigt Rivalen av Harlan Coben. Den är bra. Den är kvick. Den innehåller allt en bra deckare ska innehålla; ett mord, lite utpressning, otrohet, maffian och ett försvinnande.

Myron Bolitar hade en gång för 10 år sedan möjlighet att bli en av NBA's bästa basketspelare. En kollision med en annan spelar sabbade hans knä och drömmen om ära och berömmelse gick om intet. Istället fick han bli sportagent och detektiv.

När en av hans rivaler från ungdomtiden, storstjärnan Greg Downing försvinner får Myron äntligen chansen att spela i ett storlag. Han signas till New Jersy Dragons, men hans egentliga uppdrag blir att försöka hitta Downing. Med sin bästa kompis Win startar han jakten som kretsar runt basketen, spel och mord.

Boken är som jag tidigare skrev bra. Älskar karaktären Myron Bolitar. Han får liv genom fräcka, självironsiska komentarer som gör att mitt i allt det spännande sitter jag och ler. Coben har verkligen väckt liv i honom. Är också väldigt förtjust i karaktärerna runt honom. Hans vänner som ställer upp i vått och tort, på sitt egna lilla sätt och ibland inte alltid på det sätt man förväntar sig. Dessutom verkar han ha underbara föräldrar den gode Myron, (han är 32 och bor fortfarande hemma). Allt detta gör honom till vilken kille som helst som jag kan möta på gatan.

Ser fram emot att läsa mer av Harlan Coben - gärna fler om Myron Bolitar (har läst en sedan tidigare, men det var en senare bok).

Piano

I lördags kom mitt piano äntligen hem till mig i huset. Det har blivit en hel del spelande. Lite jullåtar har det bland annat spelats. Sen har jag kommit fram till att jag är konstig. Eller så är jag bara förälskad. Återigen är det Twiglight det handlar om. Har nämligen fått för mig att jag måste lära mig spela Clare de Lune som visas spelas i filmen och nämns i boken. Helt underbar musik.

Tyvärr är den väldigt svår så det blir en hel del pauser och i dem läser jag givetvis.

Underbara bibliotek

Jag älskar bibliotek. Det sitter i väggarna, dofterna och tänk att bara få gå och plocka bland böcker och välja vad man vill läsa i lite lugn och ro. Och det bästa av allt. Det är gratis ( i alla fall så länge man inte glömmer bort att lämna tillbaka böckerna).

Idag var jag inne på biblioteket i staden. Nu när man inte är där lika ofta blir det lite extra mysigt. Hem kom jag med fem böcker som jag genast vill börja läsa. Måste bara läsa ut Rivalen av Harlan Coben först.

Agnes Cecilia - en sällsam historia av Maria Gripe - När jag gick i skolan (tror det var i 3:an) så läste vår fröken den för oss och jag älskade den. I går fick jag ett stort behov av att läsa den för att se om den var lika bra som jag kommer ihåg.

Svartvintern av Marianne Cedervall - Aldrig läst något av henne innan och är lite smått nyfiken. Vet att det inte är första boken, men snubblade över den på biblan.

P.S: Jag älskar dig av Cecelia Ahern - Älskar filmen så nu måste boken läsas. Misstänker att jag lär gråta en del.

Mordet i Eiffeltornet och Mysteriet på Pére-Lachaise av Claude Izner - Här var det omslaget som styrde. Lite baksidetexten oxå.



Vill ha...

...Janet Evanovich's senaste. Älskar böckerna om Stephenie Plum och min samling är inte bra förrän jag har nummer 18. Hur kan jag ha missat att den släppts.

En överfull bokhylla

Nu kommer ångesten krypande. Har precis läst färdigt en riktigt bra bok, och min bra läshög som jag införskaffade för två helger sedan är helt plötsligt slut. Tänkte att 6 böcker skulle räcka ett tag men helt plötsligt var de bara slut. Dessutom hade jag lyckats hålla mig till planen vilket är väldigt ovanligt. Men så skönt, har sluppit ångesten när en bok är slut och jag inte vet vilken som kommer näst.

Ni ska absolut inte tro att jag har slut på böcker att läsa. Nej jag har 3 bokhyllor där säkert en tredjedel är oläst men hur ska jag kunna välja vilken jag ska läsa. Då brukar det bli biblioteket som får styra, men dit har jag inte hunnit. Får väl helt enkelt ta något lättsmält ur bokhyllan.

Egyptisk mytologi

Så länge jag kan minnas så har jag varit intresserad av historia. Finns det då något bättre sätt att tillgodogöra sig den en att läsa om historiens intressanta personer i romanform. Att få möjlighet att lära känna dessa giganter i historien, även om deras personlighet i många fall är påhittade. Samtidigt finns faktan där, den som gör att jag lär mig något nytt.

Nefertiti dödsboken av Nick Drake handlar mycket riktigt om Nefertiti, den perfekta. En av de största drottningarna genom tiden och som levde för ca 3300 år. I boken är hon försvunnen och mysterielösaren Rahotep får i uppdrag av hennes make, farao Akhenaton att hitta henne innan den stora festen som ska hållas i Akhetaton, den nya staden dit all makt har förflyttats, ska hållas. Rahotep ställs inte inför en lätt uppgift och med livet som insats ger han sig ut för att leta upp den försvunna drottningen. Är hon försvunnen eller vilka makter har gjort att hon försvunnit eller rent av tvingats gå under jorden.

Akhenaton och Nefertiti var farao och gemål under en väldigt omvälvande tid i det gamla Egypen, där alla tidigare gudar förbjöds till förmån för den nya guden Aton (solguden). Därför är Akhetaton en plats med mycket politiskt rävspel, där krig och förräderi ligger precis under ytan och kokar.

Egyptisk historia är facsinerande tycker jag och därför är det en bok helt i min smak. Den är lite lagom spännande, men endå inte riktigt som en vanlig deckare. Jag har svårt att lägga ifrån mig boken och den var definitivt värd alla fem kronorna jag gav för den.

Dessutom är det spännande att kunna knyta an till den på flera sätt. Jag har t ex varit i Berlin och sett den staty av Nefertiti som omnämns i boken. Detta ger lite extra krydda till läsandet.

Pusselgåta

Den första lilla grisen gick till torget...
Den andra grisen stannade där hemma.
Den tredje lilla grisen mumsa rostbiff.
Den fjärde lilla grisen fick ingenting mé
Den femte lilla grisen ropa "ack och ve"

När jag var liten brukade jag och min syster spela ett spel som hetter Qluedo. Vi älskade det och det gick ut på att lista ut vem som var mördaren, i vilket rum mordet hade begåtts och med vilket mordvapen. Ungefär den känslan får jag när jag läser Fem små grisar av Agatha Christie.

Poirot ska den här gången försöka bevisa en död kvinnas oskuld, 16 år efter att hon sägs ha mördat sin make. Genom tankearbete och genom att lyssna till samma berättelse från de fem personer som var närvarnde då mordet begick drar han sig närmare sanningen.

En riktig pusselgåta, utan egentlig handling men endå suverän. Jag sträckläser boken framför datorn och trots att jag få höra historien om mordet minst tio gånger tröttnar jag inte. Det gäller att lyssna till de små orden och att försöka hitta skillnaderna i de olika karaktärernas berättelser. Trots detta kan jag inte list ut vem mördaren är, i vanlig Christie anda.

En slags debut

För första gången tänkte jag att jag skulle svara på en rolig fråga som jag hittade ute bland bokbloggarna jag läser. Det är från bloggen Ord och inga visor med frågan Älsket och hatet. Enkäten handlar om litterära miljöer bland annat.

Gillar:

Litterära mijöer: Älskar storslagna miljöer oavsätt om de är verkliga eller påhittade. Böcker som handlar om Skottland eller Irland är en favorit för jag kan riktigt se allt det gröna framför mig. Men en väl beskriven fantasymiljö är inte heller att förringa.
Dessutom kan jag mycket väl gilla stadsmiljöer. Storstäder med pulserande liv runtomkring. Där det hela tiden händer någonting någonstans. Att läsa välskrivna böcker om London, New York eller Rom gör att jag vill ut och resa. Böckerna ger mig en möjlighet att besöka ställen jag inte varit.
Även historiska miljöer passar mig. Allt från engelska slottsmijöer till pyramiderna i Giza eller återingen Roms gamla statsdelar så som det såg ut på Julius Cesars tid.

Genrer: Deckare, historiska romaner/klassiker, fantasy, en del romaner, äventyrslitteratur. Har även på senare tid börjat gilla böcker om övernaturliga varelser t ex vampyrer. Detta mycket tack vare Stephenie Meyer som jag älskar. Dessutom älskar jag sagor. Bröderna Grimm och H C Andersen för att nämna några.

Boklängd: Spelar egentligen ingen roll. Idealt är väl 300-400 sidor men det finns egentligen ingen längd som avskräcker mig. I och med att jag läser fantasy så får man många gånger räkna med stora böcker. Nyss läste jag t ex Arvtagaren av Christopher Paolini och den var på 900 sidor. Det enda som är lite synd med mastodontböckerna är att det är lite svårt att ligga ner i sängen och läsa.

Typ av språk: Gärna rappt, ironiskt och med mycket humor. Det ska hellst var skrivet på prosa. Gillar när det är välformulerat och inte för mycket slang.

Typexempel: Janet Evanovich är en typisk författare jag gillar. Där finns bra karaktärsbeskrivningar, framför allt på ytan och hon använder sig av ett väldig förklarande språk. Dan Brown har väldigt bra mijöbeskrivningar precis som Iggulden som är en riktig favorit. Älskar böckerna om Djingis Khan där jag fick en otroligt bra beskrivning om en stor känd person som jag egentligen inte visste mycket om innan. J K Rowling kräver ingen ytterligare förklaring utom att jag älskar henne och likaså är jag ett stort fan av Christopher Paolini. Nora Roberts går också alltid hem. Man vet vad man får även om det kan vara lite förutsägbart ibland. Sen givetvis Stephenie Meyer som öppnade upp mina ögon för en ny typ av litteratur som jag annars aldrig hade fått för mig att läsa, tjurig och envis som jag är. Giilar oxå David Baldacci, John Grisham och Jeaffery Deaver för att nämna några fler.

Jag ogillar:

Litterära mijöer: Finns inget jag verkligen ogillar så länge det är välskrivet. Möjligtvis så är det sjukhusmijöer. Har alltid haft fobi för sjukhus och därför är inte dessa böcker heller något för mig.

Genrer: Skräck är absolut ingenting för mig. Framför allt inte när det blir psykologiskt. Tycker inte om känslan av att det kryper under skinnet på mig. Skulle verkligen vilja gilla för läser så många bra recenssioner om skräck-böcker men jag ska inte ge mig in på det.
Biorafier och memoarer är inte heller något för mig. Vet inte hur många böcker i dessa genrer som jag har påbörjat och kan tycke det är bra de första 200 sidorna. Sen orkar jag aldrig läsa klart. Om en pojke är ett exempel som så många bara älskade. Och visst är det gripande men jag orkar inte ta mig till det.  Men skam den som ger sig. Kämpar väl vidare och föröker igen.

Boklängd: Finns inget jag ogillar. Möjligtvis har jag inte så god relation till noveller, men har heller inte läst några på många år.

Typ av språk: Det får inte bli för poetiskt eller för gulli gull över språket. Har även problem ibland (långt i från alltid)  med böcker skrivna i jag form. Undantag är t ex Meyer.

Typexempel: Johan Teorins senaste Snakta Pysko är ett exempel på en bok som blir riktigt jobbig att läsa. Den ligger på nattygsbordet och väntar men det lär dröja innan den blir utläst. Kommer jag väl igenom den så tycker jag förmodligen att den är bra men just nu är det bara jobbig.

daCapo av Ed McBain

daCapo betyder från början och det är en väldigt passande titel på den här boken.Den handlar om hur olika händelser i livet kan fördärva ett helt liv för en människa. Jag känner sympati med mördaren och det är inte ofta jag gör det.

Det sker ett antal mord och poliserna i åttiosjunde distirktet upptäcker att alla är skjutna med samma Glock-pistol. Men vad har offren gemensamt. I början funderar man över om det har med knark att göra. Men kan verkligen en 76-årig präst och en 50-årig blind filospelare ha den gemensamma nämnaren.

Jag följer en mängd personer under berättelsens gång. Poliser, offer och gärningsmannen. I början stör det mig lite men jag kan endå förstå det väldigt udda sätt boken är skriven på. Allt snuddar bara vid ytan och går aldrig riktigt ner på djupet. Men det gör mig endå ingenting.

En helt ok deckare där du själv tidigt listar ut handlingen men det ska vara så i den här boken. De är första gången jag läser något av Ed McBain men tror jag ska prova något mer.

Frost ac Maggie Stiefvater

Grace har alltid varit fascinerad av vargarna. Framför allt "sin" varg.

Sam har vinter efter vinter iaktagit flickan och insett att något är speciellt med henne.

Efter en att han blivit skjuten träffas så äntligen Sam och Grace. Det blir nu en ständig kamp mot kylan för att få fortsätta att vara tillsammans. Sam är nämligen varulv och Grace en vanlig människa.

I början är jag lite fundersam över boken. Ok den är väl bra men jag fastnar inte, sugs inte in i berättelsen. Men med någon konstig mani fortsätter jag endå att läsa. Och medans jag läser börjar jag mer och mer fatta tycke för karaktärena. Mot slutet blir den till och med lite spännande.

Grace är underbar. Framför allt när jag ser henne genom Sams ögon. Hon är tuff, modig och kan svara för sig. Hon tar allt med fattning och har inga problem att accepera att Sam är en varulv.

Sam å andra sidan är den mer försiktiga och emotionella. I vanliga fall gillar jag macho-killar. Men här gör det inte alls något att Sam är den lite svagare. Förmodligen för att Grace strålar så mycket.

Jag håller med alla som har lovordat denna boken. Den är bra!!! Jag blir ju helt enkel tvungen att läsa fortsättningen nu. Hellst i går för jag måste ha reda på hur det går för Grace och framför allt Sam.

Bokpaket

Älskar att komma hem efter en dag på jobbet, trött och sliten och så hittar man ett bokpaket från adlibris som jag dessutom nästan hade glömt bort. Då blir man genast på mycket bättre humör... Nu ska bara alla andra böcker läsas ut sen ska jag ge mig i kast med dessa.

Onsdagskväll...

Kryper in i en varm fleecemorgonrock, med en kopp te och läser Frost av Maggie Stiefvater. Det är jag värld efter en lång kämpig dag på jobbet...

Boken om häxor och trollkarlar

Jobbar man på en förskola så utsätts man daligen för en mägnd olika litteratur. En del kan jag säg är fullständigt urusel, annan är ok. Men ibland trillar man över riktiga guldkorn.

Boken om häxor och trollkarlar av Daniel Möllberg och Anna Friberger är en sådan bok. Älskar den. Passa perfekt för ett Harry Potter-fan som mig som dessutom sprutar över av fantasi och egna historier. Boken beskriver precis som namnet tyder en förklaring till vad häxor och trollkarlar är för något. Den berättar om att alla föds vi med en gnutta med magi, trots att långt ifrån alla lär sig att använda sig av den senare. Den berättar om den magiska världen om alla djur/varelser som finns i den och att trollkarlarna och häxorna har speciella dörrar mellan den magiska världen och vår vanliga värld. Dessa är ofta belägna på lekplatser eftersom barn har en större tilltro och att vuxna bara tror att barn fantiserar.

Visst känns det som om det är lite lånat från Harry Potter - framför allt beskrivningarna om hur man lär sig att bli en trollkarl eller en trollkarls attribut. Men det gör ingenting. Det blir en trollkarlsbok för barn i ålder 3-6 år istället. Och det kan inte sägas nog. Jag älskar den verkligen och det blir något som måste införskaffas till framtida egna barn.

Fallen ängel

Med en gång vet Nora att Patch inte är bra för henne. Att han är farlig är hon helt övertygand om. Samtidigt som hon träffar honom första gången börjar det hända mystiska saker i hennes liv som att hon hör röster i huvudet eller råkar ut för bilolyckor där bilen helt plötsligt är hel igen. Hon börjar allvarligt fundera om hon är mentalt frisk.

Trots allt detta kan hon inte hålla sig borta från Patch. Där finns något och när saker känns för jobbig runt omkring henne så är det Patch hon vänder sig till. Hon känner sig trygg trots att Patch förmodligen är det absolut farligaste som händer/finns i hennes liv.

Övernaturliga grejer, kärlek vid första ögonkastet, kärlek över gränserna. Ja boken Fallen Ängel av Becca Fitzpatrick innehåller allt vad twiglight-böckerna innehåller. Det blir däremot inte lika bra eller lika spännande. Visst kan jag tycka att boken är helt ok, men jag är heller inte helt fängslad och jag känner inte mycket till sympati för någon av bokens karaktärer. Läsvärd men känner ingen större saknad...

Unga kvinnor

Unga kvinnor är så där lagom supermysig som en historisk bok/klassiker kan vara. Jag fastnar lätt i handlingen och har svårt att släppa ifrån mig boken. Det synst främst genom att den blev utläst på bara några timmar. Det är ett lätt språk och inte alls speciellt högtravande.

Boken handlar om de fyra systrarna Meg, Jo, Beth och Amy och vi får följa dem under ett år av deras liv. Egentligen moralpredikas det boken igenom men det har jag alls ingenting emot och jag kan ha förståelse för alla flickorna till viss del.

Meg är fåfäng och vill inget annat än att ha vackra klänningar och gå på bjudningar och lider i början av att familjen är fattig. Hennes uppgift i boken är att förstå hur bra hon faktiskt har det, trots att hon inte har några pengar.

Jo är pojkflickan med långa bångstyriga armar och ben och hon är rapp i käften och säger vad hon tycker. Hon behöver lära sig att bli lite mer ödmjuk och att kanske faktiskt tänka före man pratar och att tygla sitt häftiga humör. Jo är min absoluta favorit av systrarna.

Beth är den omtänksamma och ordentliga flickan som tänker på alla andra hela tiden. Däremot är hon väldigt blyg och det är upp till henne att våga lite mer. Till hjälp har hon den snälla mr Laurence d.ä.

Amy är yngst och väldigt vacker. Det är hon oxå väl medveten om. I Amy bor det en liten egoist som hela tiden vill ha vackra saker omkring sig. Hennes uppgift är att lära sig mer hänsyn till sin omgivning.

Jag både skrattar och gråter boken igenom. Extra roligt är det när systrarna har bestämt sig för att bara lata sig och inte arbeta i en hel vecka. Deras goda och kloka mor ser det som ett experiment och flickorna upptäcker att man faktiskt måste arbeta ibland. Jag önska jag kunde ta och lära mig lite om det kapitlet också.

Avslutningsvis måste jag säga att jag förstår att detta har blivit en riktig klassiker som jag varmt kan rekomendera andra.

Vänner!

Jag är ett stort fan av serien Vänner. Äger alla säsongerna på dvd och de tittas på lite titt som tätt. I ett avsnitt bestämmer Joey och Rachel att de ska läsa varandras böcker. Joey (min stora favorit brukar bara läsa på baksidan av flingkartongen) kan inte förstå varför Rachel kan läsa samma bok många gånger. Den boken är just Little Women av Louisa May Alcott. Joey börjar läsa den och är fast. Vid något tillfälle hamnar till och med boken i frysen för att det är för jobbigt om jag inte missminner mig.

Nu är det min tur att läsa Unga kvinnor. Undrar om jag fastnar precis som Rachel och Joey. Ska bli mycket spännande att se. Dessutom är det ju en riktig klassiker och jag är för att läsa klassisker, trots att man får sprida ut dem lite.

Älskar det...

...men nu är det slut. Slut på en gigant till bok, både volym- och innehållsmässigt. Det är en underbar fantasyserie som Paolini har skrivt och sista boken var värd att vänta på. Jag är nu så uppfylld av ord så jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om den.

Slutet har i alla fall kommit för Eragon, Saphira, Nasuada, Roran och alla andra i Alagaësia. Den slutliga striden med den onde kungen Galbatorix med hans drake Shurikan närmar sig. Men hur ska de lyckas besegra en tyrann som haft ett sekel på sig att samla på sig kunskap och makt. Enda hjälpen när det verkar som allra mörkast är att bege sig till Kuthians klippa och öppna själavalvet genom att säga sitt namn precis som varkatten Solembum har sagt...

Precis som de tidigare böckerna så får vi följa några olika berättarröster, Eragons för det mesta men ibland även Nasuadas och Rorans. Brukar ha lite svårt för det men inte i dessa böcker. I och med att författaren skiftar perspektiv mellan de olika karaktärerna så får jag en större känsla för dem. Och min favorit måste jag endå säga är Roran.

Roran är den "vanliga" pojken som fixar allt med bara hjälp av sin brilljanta hjärna och stora taktiskta förmåga. Han lyckas bli en riktig ledare för alla männsikor i den enorma armé som är Varden. Detta trots att han bara är en enkel bonde från en lite by och utan någon form av magisk förmåga. Sen kanske det inte skadar att han är kusin till Ryttaren Eragon men jag tror att han hade lyckats endå.

Arvtagaren slutar precis som jag vill att den ska sluta, även om vägen inte dit är så rak och självklar som man skulle kunna tro. Jag blir ständigt överraskad och kan inte förutse något egentligen. Möjligtvis med det där enda undantagen i själva stridernas strid. Men det gör ingenting för det hade jag endå inte velat ha på något annat sätt. Dessutom gillar jag att boken är slut på riktigt när man har läst ut den. Inte som många andra fantasy-serier där det kommer mera hela tiden. Sen tror jag visst att Paolini kan använda sig av Alagaëis igen för att skapa nya äventyr, men då med en helt annan tvist.

Christopher Paolinis ävnetyr om Eragon och Saphira är en fantasy-serie helt värd att hyllas. Nästa lika bra som Sagan om Ringen och om inte bättre i vissa avseenden.

Nu var tydligen November slut...

Hjälp. Vart tog november vägen. Vi har nu bott i vårt hus i två månader och allt jag skulle hinna med har absolut inte hunnits med. Men läsa böcker har jag i alla fall gjort, även om det inte blev lika många som jag hade hoppats på. Har en helt annan läsro nu när jag bor på landet igen, till skillnad från när man bodde i stan. Men det kanske är inbillning, kanske bara är i en lästlust period.

Nu tänkte jag i alla fall skriva en lista på de böcker jag hunnit med i november. (Inspirerad av alla andra där ute i bloggvärlden).

Full Bloom av Janet Evanovich och Charlotte Hughes
Försvunnen - Harlan Coben
Den väntade - Kathleen MvGowan
Genom dina ögon - Stephenie Meyer
Diamatsvärdet och träsvärdet del 1 av Nick Perumov
Svart cirkel av Jonas Moström

Antal böcker lästa/lyssnade på = 6 (en genomsnittlig månad)
1 på engelska, 2 på svenska och 3 ljudböcker

Novembers roligaste: Man vet var man får när man läser Janet Evanovich. Även om det inte är Stephenie Plum-serien så kan man inte låta bli att asgarva rätt ut ibland.

Novembers mest spännande: Måste nog säga Försvunnen. Har lärt mig att älska Coben än så länge.

Novembers överraskning: Genom dina ögon. Älskar Twiglight-serien men var ytterst tveksam om jag skulle gilla att läsa om utomjordingar, men det gjorde jag. Meyer lyckas fånga mig ordentligt till slut.

Novembers sämsta: Diamantsvärdet och träsvärdet var inte riktigt något för mig och levde inte upp till förväntningarna.

Novembers bästa: Får nog säga Försvunnen igen.