Den unga eliten av Marie Lu

Efter att ha överlevt blodsfebern som liten är Adelina märkt. Hon är ett malfetto. Som ett malfetto är hon inte accepterad i samhället och hennes far har under hela hennes uppväxt förtryckt henne, skadat henne och hotat henne. Till sist rymmer Adelina. Men hon hinner inte så långt förrän hennes far hinner upp henne. Överväldigad av rädsla råkar Adelina framkalla en demon, något vederstyggligt och det slutar inte bra. Men tillslut hamnar hon hos ett skyddat sällska av andra malfetton med speciella gåvor. Nu börjar Adelinas kamp för att bli accepterad.

För det första - jag avskyr ordet malfetto. Fullständigt hatar det. Och där ungefär slutar kritiken. För förrutom det ordet så älskar jag den här boken. Det är en fantasy för lite yngre människor, med inslag av superhjältekrafter och det känns inte som om det kan gå fel redan där. Och uppenbarligen kan det inte heller göra det. Men det är svårt det där med krafterna. För är det verkligen superhjältar Den unga eliten är, eller är de antihjältar. Boken är väldigt mörk och framför allt är Adelinas krafter väldigt, väldigt mörka. De har sitt ursprung i rädsla, hat och vrede och Adelina kämpar boken igenom med om hon ska bekämpa eller bemästra det mörker som omsluter hennes inre. Och det gör det hela så bra. 

Som i alla fantasyberättelser så måste ju hjältarna slåss mot det onda, och i det här fallet är det kungen och drottningen med deras inkvisitorer. Men som sagt, gränsen mellan gott och ont i den här berättelsen är hårfin. Jag tycker inte om någon karaktär, samtidigt älskar jag dem. Det är minst sagt förvirrande men så bra det är. Lovorden skulle kunna bli många. 

Berättelsen i sig är ganska så långsam känns det som. Eller är det bara för att jag trodde jag skulle läsa ut boken betydligt snabbare än vad jag gör. Med sina 300 sidor är den ju ganska så kort och jag trodde jag skulle läsa ut den på några timmar. Men med jämna mellanrum måste jag lägga ifrån mig boken, pausa lite från allt mörker. Så det är nog där långsamheten kommer ifrån. För egentligen går den fort att läsa. 

Detta är första boken i en tänkt triologi Så nu blir det bara till att vänta på fortsättningen. Slutet var ju minst sagt lovande kan man säga.

3 anledningar till varför Den unga Eliten är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1.Det är inte ofta mörker är något positivt för mig men i det är det som gör den här boken för mig. Det är nog boken alla gråskalor som gör det till perfekt läsning, som griper tag i mig och som gör att jag längtar efter nästa bok.

2. Magisystemet eller krafterna som Marie Lu har lyckats skapa är väldigt intressanta. De går ut på att vissa personer har fått en förmåga att börja den energi som finns i världen efter sin vilja. Väl genomtänkt och bra utfört.

3. Det finns en karta. Ingen fantasybok är komplett utan en karta.

Den unga Eliten får 5/5 i betyg av mig

Tack Modernista för recensionsexemlaret.

Boken finns att köpa hos bland annat Adlibirs, Bokus och Cdon.