Stängd kista av Sophie Hannah

Kommissarie Catchpool har blivit inbjuden att spendera helgen på godset Lillieoak, där den berömda barnboksförfattarinnan lady Playford och hennes familj. Till sin förvåning upptäcker han också att även Hercule Poirot också har blivit inbjuden och förvåningen är stor.
Under middagen den först kvällen gör Lady Playford en oväntat tillkännagivelse. Hon berättar att hon har ändrat sitt testamente, gjort sina barn arvlösa och ger istället allt till sin döende sekreterare mr Scotcher. Ett par timmar senare är någon död och alla i hushållet är givetvis misstänkta.

Som ni märker av beskrivningen är boken typisk Agatha Christie. Hur ett begränsat antal karaktärer befinner sig på en sluten plats, ett mord begås och Poirot ska ordna upp det. Tankegångarna är invecklade precis som det ska vara. Som vanligt berättas inte heller berättelsen av Poirot utan istället är det Catchpool som vi lär känna, hans tankebanor vi får följa och hans syn på mysteriet. Och Catchpool är mig veteligen Hannahs egna karaktär som vi första gången fick möta i Monogrammordet. Så på något sätt, trots alla likheter gör hon ändå berättelsen till sin egen, Hannah, utan att ta bort det man faktiskt valde att plocka upp boken för.
Jag gillar den här boken. Jag gillar att den ger mig Christie-vibbar men att den ändå är något eget. Den är otroligt välskriven och genomtänkt och det märks att författaren lägger stort ansvar sitt skrivande när hon har axlat en av litteraturhistoriens mest kända detektiver.

3 anledningar till varför Stängd kista är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Helt enkelt för att det är en väldigt välskriven historia.

2. Jag tycker om att Catchpool till viss del är skeptisk till Poirot. Absolut inte hans kunskaper och förmåga att lösa brott, men till det faktum hur man som polis blir bedömd för att jobba tillsammans med den store detektiven.

3. Jag personligen älskar de miljöer denna bok är förlagd i. De där godsen, hur man klär upp sig till middag, konsten att konversera. Allt det där tilltalar mig väldigt mycket att läsa om. Blanda sen in en del sköna karaktärer, som är både har vassa tungor, eller varför inte de som helt ärligt är ganska så dumma så blir det helt enkelt bra.

Stängd kista får 4/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

En smakebit på søndag: Stängd kista

Hej, hopp, jag överlevde gårdagen och fick till på köpet ganska så mycket läst. Så i slutänden var det en himla bra lördag och jag hoppas verkligen att det också blir en himla bra söndag nu när maken fyller år.
Just nu sitter jag vid datorn, med min frukost och min tekopp och tänkte att jag skulle börja med att bjuda er på en smakbit ur Stängd kista av Sophie Hannah. Ni vet boken hon skriver om Hercule Poirot. Det blev denna som vann i vad som skulle läsas härnäst över Björnstad mest för att jag var lite förnuftig vilket inte händer så ofta annars. Boken är i alla fall precis påbörjad och än så länge har jag ingenting att klaga över. Vill ni läsa fler smakbitar så tycker jag ni ska kolla in på bloggen Flukten fra virkeligheten.
Nog tjat och prat - här kommer smakbiten från sidan 23.

Solen var på väg ner när jag kom fram klockan fem på eftermiddagen, men det var fortfarande tillräckligt ljust för att jag skulle lägga märke till de storslagna omgivningarna. När jag stod framför lady Playfords magnifika gods vid Argideenfloden i Clonakilty, fick jag känslan av att egendomen sträckte sig i all oändlighet. Bakom mig fanns en välskött stor trädgård, till vänster åkrar och till höger ett skogsbryn - naturens oavbrutna nyanser av blått och grönt. Jag hade vetat att godset bestod av åttahundra tunnland, men det var först nu jag förstod vad det innebär: inga delade ytor mellan Lillieoak och resten av världen, om man inte önskade det; inget och ingen som trängde sig på eller drev omkring i närheten, som i stan. Det var kanske inte så konstigt att lady Playford inte kände till något om hur poliser uppförde sig.

Monogrammorden av Sophie Hannah

En kväll när Poirot sitter på kafé Pleasant's Coffee House så kommer en kvinna inrusandes. Hon verkar väldigt rädd.
Samtidigt begås tre mord på Bloxham Hotel. Alla de tre mördade har något instucket i munnen och ingen kan för sitt liv komma på vad det skulle ha för betydelse. Förräns Poirot börjar hjälpa till i utredningen, och samtidigt är helt övertygad om att den rädda kvinnan på kaféet är inblandad på något sätt.

Jag har alltid älskat att läsa Agatha Christie-deckare. Det är något lugnande, mysigt och fascinerande med dem. Så jag blev väldigt nyfiken när nu Sophie Hannah hade fått i uppgift att skriva en ny Hercule Poirot deckare. Jag var ju bara tvungen att läsa.
Jag blir inte heller besviken, det är faktiskt riktigt bra gjort. Boken innehåller allt det jag vill ha. Visst är Poirot självgod och lite av en mycket besserwisser, men det är har ju i Christies böcker också. Själva mordgåtan är klurig, så klurig att jag själv aldrig lyckas reda ut alla vändningar och kluringar och står själv som ett frågetecken på slutet när historien ska nystas ut. Men det är precis som det ska vara med andra ord.
Det är också positivt att trots att Hannah har skrivet en bok som är värdig en gammal mästare så har hon till viss del gjort den till sin egen. Jag tycker att denna är lite mer detaljerad och då framför allt så får man en större inblick i karaktärernas liv. Boken är skriven utifrån kommisarie Edward Catchpools perspektiv. Han är vän till Poirot och driver mordutredningen tillsammans med Poirot. Eller kanske inte tillsammans, utan mer som springpojke och lärling. Jag ser alla möjligheter för Catchpool att utvecklas som karaktär och själv bli en enastående detektiv i Hannahs regim.

3 anledningar till varför Monogrammorden är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Det är en pusseldeckare. Mycket mer behövs egentligen inte för mig. Det är avslappnande och lättsmält samtidigt som det finns lite lagom mycket spänning i det hela. Stort plus med pusseldeckare är att vi slipper blodbad och explosioner.

2. Jag gillar verkligen att hon har väckt karaktärerna till liv. Visst hade de liv i Christies böcker men här är det ett mer djup och det gillar jag.

3. Jag älskar Poirots självgodhet och hur han hela tiden pratar om sig själv i tredje person och om sin egen genialitet. Det är charmigt. I alla fall i böcker - skulle inte vilja möta honom i verkliga livet för då hade jag förmodligen blivit tokig. Men nu befinner vi ju oss i böckernas värld och då är allt okej,

Monogrammorden får 4/5 i betyg av mig.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.