Minnet av vatten av Emmi Itäranta

Noria har hela sitt liv fått veta att hon ska bli temästare, precis som hennes far har varit för henne och vidare i generationer. Det är ärofyllt att vara temästare, man är respekterad av alla och under själva te-ceremonin är alla lika mycket värda. Dessutom har du tillgång till lite mera vatten, vatten som annars är något som är en bristvara tack vara den tidiga erans människor och deras globala uppvärmning. Men Noria har en hemlighet om en plats som egentligen inte finns. 

Den här bokens styrka är dess realism - trots att den utspelar sig i en dystopisk värld någon gång långt in i framtiden. Den är realistisk på så sätt att skärper vi oss inte med våra utsläpp och föroreningar så kommer vi att ha en värld som inte är helt olik den Itäranta beskriver för läsaren. Vi pratar om en värld med väldigt begränsad tillgång till vatten och där krig råder över just tillgången till detta. Vi pratar om en värld som helt styrs av solenergi och där folk går och rotar i sophögar efter plastbitar som ses som ett väldigt användbart material. Ett material som har legat i flera hundra år utan att förmultna. Läsningen ger en helt klart lite skrämselhicka av den anledningen.

Handlingen är helt centrerad kring Noria och hennes vardag och hur hon vill så mycket mer än vad hon har möjlighet att ge. Hon tror fullt och fast på att det måste finnas något mer än vad regeringen och krigsmakten Qian vill låta folket se och veta. Man kan ana en stor godhet hos henne och jag tycker man tydligt ser hennes växande som karaktär. Däremot får jag inte riktigt grepp om karaktärerna i hennes närhet, föräldrarna och hennes bästa vän.

Något jag hade förväntat mig ganska så mycket av i boken var miljöbeskrivningarna. Jag hade fått för mig att det skulle vara svindlande beskrivningar av fjällmarker. Fråga mig inte vad jag hade fått det ifrån, för dessa saknas. Lite får jag ju skylla mig själv, som sett sådana underbara vyer för ögonen innan jag ens läst boken, men lite snopen blev jag allt. Visst finns där några få beskrivningar, men de får nog helt enkelt inte plats i boken.

Boken är kort, inte ens 250 sidor, och även om det är mycket som hinns med på sidorna så hade det enligt min mening faktiskt inte gjort något om boken varit lite längre. Jag tycker helt enkelt att det är mycket beskrivningar av världen och om Noria, men själva handlingen saknar en hel del. Det händer egentligen ingenting. Där finns också en hel del trådar i historien som lämnas oavslutade, hängande och dinglande lite i luften sådär. Jag har heller absolut inte en aning om det här är första delen i en serie eller om den helt enkelt slutar så här. Det finns saker som tyder på både och.

Minnet av vatten får 3/5 i betyg av mig.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Enklav av Ann Aguirre

Spadertvå har levt hela sitt liv i en enklav i underjorden. Förutsättningarna är överlevnad och väldigt få av invånarna blir äldre än 25 år. Det är en tuff miljö, men Spadertvå har alltid vetat att hon ska bli jägare. En jägares uppgift är att skaffa mat och att skydda enklaven från de människolikande monster som härjar i underjorden.
Under sitt första uppdrag får Spadertvå Tålig som partner. Till en början går det ganska trögt med partnerskapet men sakta men säkert lär de sig att lita på varandra. Och när de märker att allt inte står helt rätt till så måste de stå enade.

Jaha, vad ska jag tycka och tänka om den här boken. Jag fick den som recensionsexemplar utan att ha frågat om den och eftersom jag hört någonstans att den skulle innehålla zombier så var jag väldigt tveksam om jag skulle läsa den eller inte. Men jag läste den och jag är väl kanske glad att jag gjorde det. Boken har absolut sina stunder då jag tycker att det är intressant och spännande läsning. Men så kommer det stunder då jag inte alls är helt övertygad.
För en gångs skull gillar jag den dystopiska miljö som boken utspelar sig i. Vi befinner oss i tunnelbanesystemet i New York och hela storyn känns faktiskt ganska så troligt. Sen kommer vi till de människoliknande monster som är som zombies och de tycker jag inte alls om, de blir jag mest bara äcklad av. Jag gillar inte monster av det slaget, slemmigt och äckligt och vassa tänder. Nej, tack!
Fast egentligen är det inte mitt största bekymmer i boken. Tyvärr måste jag säga att det finns ett triangeldrama med och jag tycker inte om tringelsdraman. Framför allt som när det i det här fallet känns tillgjort och tråkigt och absolut helt ologiskt. Boken hade varit mycket bättre utan den detaljen. Faktiskt så drog det ner mitt betyg på boken ganska så mycket.
Trots mina små tveksamheter så är det faktiskt en ganska så bra bok. Det är fart och kärlek och spänning. Precis som det ska vara i en typisk ungdombok. Inga överraskningar men i alla fall underhållning.

3 anledningar till varför Enklav är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Det faktum att det faktiskt är en helt okej dystopisk värld säger en hel del, med tanke på att jag faktiskt brukar ha ganska så svårt med dessa.

2. Jag gillar Tålig och gjorde det från början. Blanda inte in fler utan låt mig läsa om Tålig.

3. Det är en snabbläst bok och det gillar jag. Detta beror till stor del på att det faktiskt händer så mycket hela tiden. Varje kapitel drar mig vidare in i nästa. Sen är det också en väldigt kort bok och det gjorde det hela bättre tycker jag.

Enklav får 3/5 i betyg av mig.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Detta är bok nummer ett i Rzorland-triologin. Del två släpps under hösten.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.